De sista veckorna innan sommarlovet är ingen dans på rosor, menar Oskar Hedman.
I skrivande stund gassar solstrålarna över Lund. En behaglig vind ger drar genom hästkastajens lövverk och inger ett lugnande läte. Det är i slutet av maj månad och sommaren står och stampar i farstun, men det har tack och lov ännu inte blivit så varmt att man tvingas se 60-åringar i shorts och fysikstudenter vandra omkring i fula sandaler. Just i denna stund är Lund en idyll.
Tråkigt nog är jag, och den läsekrets jag adresserar, studenter med tillhörande förpliktelser. Priset man betalar som student och CSN verkar vara – om ni ursäktar franskan – en skittrist och fullpackad maj månad. Eftersom det modernitetsdyrkande Sverige av någon anledning inte uppdaterat sin terminsstruktur inom skol – och universitetsväsendet, så överbelastas vi studenter med studier och tentor precis innan sommaren.
Här i Sverige har vi fortfarande, till skillnad från åtskilliga länder nere på kontinenten, ett tvåterminsystem med en vår – och hösttermin. Hur kommer det sig, undrar ni? Jo, tanken bakom tvåterminsystemet med den långa sommarledigheten var att ungdomen under ledigheten skulle hjälpa föräldrarna och släkten med skörden. Alltså en rest får ”det gamla bondesamhällets behov och struktur” som vänsterpartisten Lennart Värmby formulerade det i en gammal motion.
Vad vi för tillfället har är ett digitaliserat universitetsväsende med både Zoom-föreläsningar och webbaserade arkiv, men en terminsstruktur hämtad från 1800-talet.
Resultat blir sålunda att studenter och skolungdomar får en lång sommarledighet, nästintill ingen julledighet, och blir överösta av studier under april och maj. Under maj får man verkligen vara en stofil för att kunna uthärda studieårets sista etapp. Jag menar, hur många uppsatsskrivande studenter står inte denna månad en kort stund framför sitt rumsfönster och beundrar det perfekta vädret, för att sedan därpå återvända till sin måttligt roliga tenta? Mina tankar går särskilt till de stackars jurist- och läkarstudenter som förbereder sig för sina 30-poängstentor.
Möjligtvis är jag inte en opartisk avsändare, då jag tycker sommaren är den mest överskattade årstiden; passiviserade värme är det värsta jag vet, hellre 15 minusgrader än 35 plusgrader! (unpopular opinon).
Ärligt talat känns det passé att studenter överbelastas med studier i maj bara för att man måste ha en sommarledighet på två och en halv månad. Så, i väntan på att ledamöterna i Sveriges riksdag är redo att lämna 1800-talet får vi studenter helt enkelt acceptera att maj är en månad med allt för bra väder och allt för mycket studier. En månad präglad av något oförlöst, precis innan ledigheten.
