Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
Metoderna för att jaga tentafuskare ska inte få gå ut över de studenter som inte fuskar, skriver Philip Johansson och Jakob Sinclair från Piratstudenterna Lund.
Utvecklare av programvara för digitala tentor har täljt guld under pandemin, då både skolor och lärosäten coronaanpassat undervisningen såväl som examinationerna. Förhoppningen från lärosätena är enkel: att med digitala verktyg kunna säkerställa samma rättssäkra examination som en salstenta.
Chalmers är ett lärosäte som var tidiga på bollen och bad i pandemins början om förhandssamråd med Integritetskyddsmyndigheten för att få använda ett liknande verktyg trots att ansiktsigenkänningstekniken kunde ses som invasiv. När IMY gav Chalmers rådet att undersöka andra, mindre integritetskränkande alternativ valde de att helt enkelt använda Zoom istället, och att ändra tentafrågorna för att kunna tillåta alla hjälpmedel studenten kan tänkas ha tillgång till.
Lunds universitet, specifikt LTH, tycks ha valt principen “be om förlåtelse istället för tillåtelse” och upphandlade Respondus. Detta system marknadsförs med allsköns funktioner – från att kontrollera den tenterandes identitet till att ta full kontroll över datorn och därigenom förhindra att studenten gör något annat än tentera.
På universitetets informationssida om personuppgiftshantering i den digitala lärplattformen lyfts det fram att Respondus på LU minsann inte använder automatisk ansiktsigenkänning, och övriga potentiella integritetskränkningar motiverar med att de behövs för universitetets myndighetsutövning, men är verkligen total kontroll över studentens dator nödvändig och i proportion? På sidan fanns tidigare även en förklaring att personuppgiftshanteringen stödjer sig på Privacy Shield, ett avtal som tillät att EU-medborgares uppgifter lagrades i USA, men detta ogiltigförklarades av den uppmärksammade Schrems II-domen i juli 2020. Ingen text har ersatt det stycke som tagits bort, och på leverantörens sida refereras fortfarande till det ogiltliga avtalet.
Nåväl, om programmet är integritetskränkande och potentiellt olagligt, kan vi då åtminstone glädja oss med att det förhindrar fusk? Det är tyvärr svårt att påstå, eftersom antalet disciplinärenden som rör tentafusk mångdubblats under pandemin, vilket antingen tyder på många felaktigt misstänkts eller att studenter trots allt ändå känt sig manade att fuska – ingetdera är ett bra betyg för Respondus.
Falska positiva i digitala anti-fusksystem är ett känt problem som rapporterats om av t.ex. organisationen Electronic Frontier Foundation. Ett framstående exempel är Kaliforniens advokatexamensprov, som i år genomfördes digitalt. Resultatet: av kring 9000 tenterade anmälde systemet över en tredjedel för misstänkt fusk, men bara 47 fuskare fälldes när människor gjorde bedömningen.
Som om detta inte räckte har automatiserade system länge anklagats för diskriminering – både mot mörkhyade personer som för datorn kan vara svåra att känna igen, och personer med funktionshinder och därmed avvikande rörelsemönster. Att studenter systematiskt misstänkliggörs baserat på hudfärg eller funktionsvariation är ett enormt steg bakåt från LTH:s anonyma salstentor med tentavakter som kan gå runt i salen för att hålla koll och snabbt avgöra vad som är och inte är fusk.
Snälla LTH, nu när pandemin går mot sitt slut, sluta använda verktyg som kränker studenters privatliv, saknar tydlig effekt på prevalensen av fusk, och dessutom automatiserar diskriminering, så är vi villiga att gå vidare och förlåta. Låt oss lära från misstagen, och låt framtida tentor respektera oss hederliga studenter.
När någon kräver rätten att genomsöka sin partners dator ses detta idag som kontrollerande och destruktivt. Vi studenter bör nog överväga att göra slut.
Jakob Sinclair, förbundsordförande Ung Pirat
Philip Johansson, styrelseledamot Piratstudenterna i Lund
