Sokrates, Nietzsche, Marx, Beppe Wolgers. Listan kan göras hur lång som helst, men frågan kvarstår: varför diggar humanister skägg?
Christoffer Ivarsson, Magnus Roslund och Filip Alexis har åtminstone två saker gemensamt: de tillhör alla Humanistkårens presidium – och de har skägg.
– När jag började studera historia var det väldigt många i klassen som började odla skägg, säger ordförande Chistoffer Ivarsson och fortsätter:
– Jag vet inte varför, faktiskt. Kanske är humanister mindre känsliga för den där moderna renlighetstrenden.
Blir man uppfattad som mer seriös med skägg?
– Äh, i slutändan är det ju ens engagemang och kompetens som avgör hur man lyckas i kårarbetet. Det handlar nog mer om socialisation. Många av studenterna har skägg och även många lärare. Man vill passa in, helt enkelt, säger viceordförande Magnus Ros-lund.
Mustach och makten
Svaret finns uppenbarligen inte att finna bland blygsamma presidialer på Humanistkåren. Lundagård ringde i stället upp Marie Nordberg, maskulinitetsforskare och doktor i etnologi vid Karlstad universitet. Marie har länge intresserat sig för skägg som social symbol, och har bland annat medverkat i studien ”Den dekorerade mannen” från 2005.
– Ansiktsbehåringens sociala betydelse har skiftat mycket genom tiderna, säger Marie Nordberg som menar att det gäller att studera hur makten har använt sig av skägget:
– Under 1800-talet skulle alla löjtnanter ha mustasch och stackarna med klen växt fick finna sig i att måla dit en. Men hela 1900-talet har makten föredragit renrakade hakor. De som velat protestera mot auktoriteten har då burit skägg, som studenterna under 70-talet. Mot slutet av 90-talet har den så kallade tredagarsstubben gått från att vara förknippad med arbetarklassen till att bli en modegrej, förklarar hon.
Ökat intresse
Marie berättar att skägget genom tiderna har fungerat som en tydlig manlighetssymbol. En man med skägg har ofta symboliserat en man som vågar säga ifrån.
– Jag tror att intresset för skägg har ökat de senaste åren. Det tycker jag mig se i korridorerna på universitetet, konstaterar Marie.
Foto: Karoline Saether
