Fyrtio levande grisar ska tjäna som undervisningsmaterial vid Lunds universitet (LU). Djurförsöket står i kontrast till internationella trender och tänjer på djurskyddslagstiftning. Varför fortsätter LU med praktiken, trots att det verkar finnas alternativ?
Under sommaren godkände Malmö- Lunds djurförsöksetiska nämnd LU:s ansökan om etiskt tillstånd för ett medicinskt utbildningsmoment i övre gastrointestinal kirurgi, vanligen kallat övre-kirurgi. Momentet kallas för ”grislab” och innebär att läkare under specialiseringstjänstgöring (ST) får öva kirurgiska ingrepp på levande grisar som sedan avlivas.
Tillstånd för djurförsöket erfordras för fyrtio grisar under en femårsperiod. Momentet, som under hösten genomförts på fem grisar, ska erbjuda ST-läkarna praktisk träning i kirurgisk teknik. Detta kan enligt LU inte uppnås med alternativa metoder.
Internationellt sett har allt fler högt ansedda kirurgiutbildningar emellertid slutat använda grislab. Johns Hopkins University, som ger en av världens högst ansedda kirurgiutbildningar, slutade exempelvis använda levande djur i sin utbildning 2016. De meddelade i samband med beslutet att en intern undersökning kommit fram till att övning på levande djur “inte är väsentligt för den professionella utvecklingen av medicinstuderande”.
Lundagård har varit i kontakt med Physicians Committee for Responsible Medicine (PCRM), en amerikansk ideell organisation med 175 000 medlemmar, varav 17 000 läkare. I en rapport från organisationen framgår det att samtliga amerikanska och kanadensiska universitet slutat använda levande djur i medicinskt utbildningssyfte.
Ryan Merkley är forskningsinriktningschef på PCRM och berättar för Lundagård att de inte kan observera några negativa effekter av att exkludera levande djur från utbildningarna.
”Forskning tyder på att skiftet inte haft en negativ inverkan på kirurgistudenters kompetensutveckling”, skriver Ryan Merkley i ett mejl.
Han berättar också att man i USA använder undervisningsredskap som bättre simulerar människokroppen än vad djurmodeller gör.
Caroline Williamsson är specialistläkare i kirurgi och ingår i kursledningen för utbildningen i övre-kirurgi vid LU. Hon hävdar i ett mejl till Lundagård att det är problematiskt att jämföra kursen i Lund med internationella utbildningar.
“I Sverige är en stor del av övre-kirurgi centraliserad till regions- och universitetssjukhus, vilket innebär att många blivande kirurger i mindre städer inte får möjlighet till nödvändig, kontinuerlig träning”, skriver Caroline Williamsson.
Därtill framhåller hon att ST-läkare utomlands får mer övning inom vården eftersom de kan bistå vid fler operationer. Detta är enligt henne ett resultat av att utländska kirurger generellt opererar mer.
“Svenska kirurgers vardag ägnas mer åt administration, mottagning och utredning av patienter som kan medicineras i stället för att operera. En kirurg under utbildning i USA får operera åtskilliga timmar mer än en svensk kirurg.”
Alternativa metoder, såsom de simulatorer som Ryan Merkley berättat om, är inte aktuella för kursen i Lund, menar Caroline Williamsson. Detta då hon anser att det inte finns någon simulator likvärdig djurmodell för just övre-kirurgi.
Jag ser inte varför oskyldiga djur ska behöva dö för att jag ska lära mig något om människokroppen.
Darius Barimani är ST-läkare och gick LU:s kurs i övre-kirurgi för två veckor sedan. Han valde att avstå från momentet.
– Jag ser inte varför oskyldiga djur ska behöva dö för att jag ska lära mig något om människokroppen.
Trots det fick han godkänt på kursen. Djurförsöket verkar alltså inte ses som en nödvändighet för att nå kursmålen i Lund.
Darius Barimanis intryck av kursen är att endast en mindre del av utbildningen drar nytta av övning på levande modell.
– De enda momenten där övning på levande djur är särskilt givande är vid leverblödning och splenektomi. En elev som endast övat på djur skulle dock inte kunna utföra en sådan procedur självständigt på en människa. Den skulle behöva invänta en specialistkompetent jourläkare.
De ovanliga ingreppen kan enligt Darius Barimani lika gärna övas på inom den reguljära vården.
– Det finns all möjlighet att öva på dessa inom vården istället, oavsett var i landet man bor. Det hade varit bättre för alla om ST-läkare fick utnyttja dessa möjligheter.
Han berättar vidare för Lundagård att han inte delar Caroline Williamssons bild av övre-kirurgins centralisering som ett hinder för träning inom vården.
– Det är en del av alla ST-läkares utbildning att tillbringa några månader vid ett universitetssjukhus. Övningstillfällen finns alltså även för dem som inte bor nära ett regions- eller universitetssjukhus.
Det är inte heller brist på riktiga operationstillfällen som är problemet, menar han. Enligt Darius Barimani är det huvudsakligen en fråga om att dessa inte tillhandahålls som möjligheter till övning.
– Utrymmet för att träna på ingrepp relevanta för övre-kirurgi på människor är stort, men det utnyttjas inte. Som det ser ut nu står vi ST-läkare mest och tittar under operationerna. Möjligheter för träning skulle kunna utökas ännu mer om ST-läkare tilläts ta större plats under överseende av överläkare, säger Darius Barimani.
Svensk Kirurgisk Förening (SKF) anordnar också kurser i övre-kirurgi. Detta för att erbjuda specialistkompetens till fler än de 27 studenter som får plats på LU-kursen.
SKF:s kurser är den vanligaste utbildningen i övre-kirurgi som ST-läkare genomgår. I ett mail till Lundagård berättar SKF:s kansli att föreningen valt att exkludera grislab på dessa kurser, främst av kostnadsskäl. Trots detta tillfredsställer SKF:s utbildning samma delmålskrav som LU:s kurs i övre-kirurgi.
Just Lunds universitet är väldigt bakåtsträvande vad gäller djurfria metoder.
Daniel Rolke, som är sakkunnig i djurförsöksfrågor på Djurrättsalliansen, berättar för Lundagård att LU sticker ut bland svenska universitet.
– Just Lunds universitet är väldigt bakåtsträvande vad gäller djurfria metoder, de var bland annat ett av de sista universiteten i Sverige att sluta använda katter i djurförsök.
Utöver frågans etiska aspekter finns även det konkret juridiska att hantera. I djurskyddslagens sjunde kapitel första paragrafen stadgas att ”Djurförsök får utföras endast under förutsättning att det syfte som avses med verksamheten inte kan uppnås med någon annan tillfredsställande metod där djur inte används”.
Djurrättsalliansen menar att grislabbet på LU inte är förenligt med djurskyddslagen. Daniel Rolke ställer sig frågande till vad LU anser är syftet med verksamheten.
– En hel kontinent har valt bort grislab. Varför kan då inte Lunds universitet göra det?
Caroline Williamsson påtalar att den kurs som ges i Lund är en särskild statligt upphandlad specialistkompetenskurs (SK-kurs) som bara ges vid ett lärosäte per år. Hon menar att den därför inte helt motsvarar kursen som ges av SKF.
Hon bekräftar vidare att SKF:s kurser visserligen faller under samma målbeskrivning, men tillägger att den ”är ganska lågt ställd och många kirurger upplever att de behöver mer praktisk träning än vad som stipuleras i målbeskrivningen”.
På frågan om djurförsökets förhållande till djurskyddslagen hänvisar Caroline Williamsson till den djurförsöksetiska nämnd som godkänt ansökan. “Etikansökan är godkänd efter att ha prövats mot gällande lagstiftning.”
Djurrättsalliansen är däremot kritiska till det etiska godkännandet som en moralisk garant.
– Den djurförsöksetiska nämnden består till stor del av människor som arbetar med djurförsök och de godkänner i princip alla ansökningar de avhandlar.
Ännu en termins grislab har nu avklarats. Även om studenter har ett behov av praktisk utbildning tycks alternativ finnas tillgängliga. LU:s val att ändå inkludera momentet i sin undervisning uppmärksammar frågan om hur stor roll levande djur egentligen ska spela i medicinsk utbildning. Borde de övervhuvudtaget vara där?