Varje termin arrangerar Lunds stadsbibliotek tillsammans med Hållbarhetsforum vid Lunds universitet och Lunds naturskyddsförening ett antal miljö- och klimatföreläsningar. Den 18 november var ett av datumen – då ett samtal om hur och varför natur inkorporeras i våra städer, samt hur det kan och bör göras ur ett hållbarhetsperspektiv.
I onsdags höll Anna Persson, forskare vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet och med bakgrund som biolog, en föreläsning på stadsbiblioteket i Lund. Enligt programbladet var föreläsningens titel “Urban natur, hur?” men Anna Persson lägger vid föreläsningens början till underrubriken “biologisk mångfald och ekosystemtjänster”.
Anna Persson började med att prata om hur biologisk mångfald blivit ett urholkat begrepp med otydligt innehåll men hon definierar det som “resultatet av miljontals år av evolution”. Under årens lopp har lokal anpassning skett av allt levande och biologisk mångfald kan därför tolkas som “vad naturen består av”, enligt Anna Persson.
Med stöd i en rapport av IPBES (Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) lyfter Anna Persson fram att flera arter riskerar att dö ut på grund av mänsklig inverkan. I synnerhet har antalet insekter minskat kraftigt.
– Alarmistiskt kan det sägas att vi står inför en sjätte massutrotning, säger hon.
Det som utgör hoten mot mångfalden sägs bland annat vara människans mark- och vattenanvändning samt överexploatering, klimatförändringar, föroreningar och förekomsten av invasiva arter.
Anna Persson lyfter konceptet urban natur, dess vikt och dess konsekvenser. 85 procent av Sveriges befolkning lever idag i tätorter, men vi har också ett stort behov av närhet till naturen för vårt välmående, påpekar Anna Persson.
– Vi behöver inte bara se natur utan också vistas i den och känna doften av den, säger hon.
Anna Persson betonar dock att den urbana naturen aldrig kan ersätta den rurala, oavsett vilka ambitioner stadsplanerarna kan ha om grönområden i städerna. Olika arter gynnas nämligen i städerna respektive på landsbygden. Dessutom påpekar Anna Persson att urbanisering är en av de främsta orsakerna till artförlust. När städer, eller jordbruk för den delen, anläggs överlever inte alla arter, säger hon. Då naturen blir uppdelad i mindre fragment på grund av exempelvis vägar uppstår problem för de djurarter som behöver flera växter på samma sammanhållna yta.
Till den urbana naturen räknas även privata gräsmattor, vilka upptar 22,5 procent av svenska städers area. Privatpersoners trädgårdsval har således en relativt stor effekt på naturen, menar Anna Persson. Om trädgårdsägare exempelvis väljer att ta in exotiskt växtmaterial blir resultatet mindre mat som de inhemska fåglarna kan äta.
Mot slutet av föreläsningen kommer Anna Persson in på underrubrikens andra begrepp: ekosystemtjänster. Ett ord som lanserades i FN:s klimatrapport år 2005. Med bakgrund i att målen som uttalades på klimattoppmötet år 1992 inte var uppfyllda beslutades det att prova en ny taktik: kanske är det enklare för människor att ställa om ifall nyttigheten för dem själva lyfts fram?
Anna Persson nämner produktion av rapsolja som ett exempel då flera ekosystemtjänster är inblandade. Humlor pollinerar rapsen, nyckelpigor äter skadedjur och daggmaskar gör att jorden luftas och dräneras. För att vi ska kunna nyttja dessa tjänster måste vi dock se till att insekterna får tillgång till den omkringliggande natur de behöver.
Detta leder Anna Persson in på hur vi kan planera för att skapa städer som är både täta och gröna. Så kallad “grön-blå infrastruktur” är ett planeringsverktyg för både naturlig och gestaltad vegetation. Det kan vara exempelvis parker, gatuträd och dammar – som är till förmån för både människor samt växt- och djurarter. Som exempel nämns en gräsplätt utanför ett antal bostadshus på Väster i Lund. Tidigare klipptes gräset ned men det får nu växa fritt med förbehåll för ett antal gångar. På så sätt uppstår en, mer eller mindre, naturlig äng där olika arter frodas.
Kvällens föreläsning avslutas med att Anna Persson påpekar att klimatanpassning ofta olyckligtvis ses som skiljt från biologisk mångfald. Hon menar att samhället inte enbart bör rusta sig för framtida klimatförändringar såsom värmeböljor och översvämningar, utan även se till hur vi kan öka eller bibehålla artrikedomen i våra städer.
