En grå, hård ödemark liger utbredd framför Vildanden. Lundagårds studentlivskrönikör Oskar Hedman skriver om sitt missnöje över bilismen och dess tillhörande estetik.
Det finns morgnar då jag sitter vid mitt skrivbord nyduschad och läser tidningen. Bekymmerslös går jag fram till mitt fönster för att fylla på kaffekoppen, och just då, med blicken vänd mot den extremt smaklösa och överdimensionerade bilparkeringen utanför, känner jag missmodet omsvepa mig.
Jag kan härmed medge att jag tyvärr bor på Vildanden. Det värsta med Vildanden är inte, som människor påstår, att man behöver ta ett flyg för att hinna till föreläsningen i tid. Nej, nackdelen med Vildanden är den påtagliga närvaron av något som inte existerar vid de flesta studentkomplex: bilism. Här ute i vildmarken, ungefär tio minuter från Lunds domkyrka, ser det ut som en polsk industriort; rätvinkliga och breda bilvägar, plåtbyggda lagerlokaler, en vårdcentral som för tankarna till DDR, en taskig grill, en gammal bensinmack. Damaskus och Rom för 2000 år sedan var förmodligen mer civiliserat än dagens Vildanden.
Det är nämligen så att varhelst bilvägar, trafikskyltar och dess avlämningar får utbreda sig ohämmat förstörs kultur- och stadsmiljöer. Folkslaget amerikaner har inte kommit till den insikten, och det är just därför deras städer kan vara så vulgärt likriktade. Breda, flerfiliga bilvägar går rakt igenom varenda amerikansk småstad, alla gator är rätvinkliga – specifikt anpassade för bilar -, parkeringar byggs utanför varje affär. Här härskar bilen och fotgängarna, cyklisternas och kollektivtrafikens närvaro motarbetas aktivt.
Folk säger ju i gemen att Lund är en trevlig och vacker stad, särskilt stadskärnan; staden beskrivs inte sällan med adjektiven hemtrevlig och mysig. Om jag själv skulle bemöda mig med att förklara varför Lund är en tilltalande stad, är kollektivtrafikens, fotgängarnas och cyklisternas dominans i stadskärnan, onekligen en del av förklaringen. Lund är helt enkelt en trevlig och inbjudande stad för att man både kan och bör ta sig fram till fots eller med cykel. Bilismen har fått kliva åt sidan; biltrafiken i stadskärnan och kring de flesta studentbostäderna är relativ lugn och det finns inte någon stor själsdödande bilparkering i centrum bortsett från Mårtenstorget och nere vid Centralen.
I väntan på att civilisationens och smakfullhetens ljus kommer till Vildandens breddgrader framkallas följande tanke: Ju färre av dessa rektangulära, legoliknande, plastlådor som i folkmun kallas bilar det åker omkring på Lunds gator, ju bättre för Lund och för stadens viktigaste invånare: studenter.
