Seg inledning, men pampig avslutning. Lundaspexarna imponerade stort under fredagens premiär med snygg koreografi, skickliga sångare och intelligent humor. Men den allra största applåden går till kostymörerna. Klicka på ”Bildspel” för fler bilder.
Okej. Låt oss starta ärligt.
Jag har aldrig varit någon större dyrkare av spex.
Jag kommer med största sannolikhet aldrig att bli någon större dyrkare av spex.
Men, på premiären av Lundaspexarnas nya uppsättning Darwin blev jag så positivt överraskad att jag både asgarvade och stampade takten med ena foten.
Långsam start
Det började dock ganska trögt.
Ljudet var lite för lågt. Skämten var av bananskalskaraktär. Och handlingen gick lika långsamt framåt som tunnelbygget i Hallandsåsen.
Men då självaste Charles Darwin brast ut i sång fick han hela salen att vibrera, och därefter rullade spexet på i en rasande takt under hela första akten.
Bra skådespeleri
Koreografin var på topp, rösterna sviktade inte en sekund, och billiga skämt byttes ut mot politisk satir då både Barack Obama och Helmut Kohl fick smaka på piskan för oförtjänt fredspris och hejdlöst smörfrosseri.
Men.
Trots att andra akten förgylldes av en underbar scen med tre trikåklädda mimare. Trots att Juniors djupa basröst golvade varenda haka i publiken. Trots att texterna var lika vitsiga som skådespelarna var duktiga.
Trots allt detta var det inte manus och skådespeleri som gjorde mig lite mer spexvänligt inställd.
Kostymerna ägde
För det har jag framför allt de snygga kostymerna att tacka.
Hammarhajen, maneten och drottning Victoria ägde AF-borgens stora scen under fredagskvällen. Och de gjorde det i gott sällskap av leoparden, Jenny Lind och kossan. Hatten av för alla kostymörer.
Lundaspexarna ger fyra föreställningar av Darwin i helgen. Nästa chans är klockan 17 på lördag kväll.
Foto: Erik Hultgren
