Det här är en replik på en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
Att riva studietaket är att neka en bredare samhällsgrupp tillgång till universitetet och sätter press på redan överarbetade studenter, menar Edvin Tiba och Peter Hang från Vänsterstudenter Lund i sitt svar till Moderata Studenter.
Studentlivet är många gånger påfrestande, både ekonomiskt och psykiskt. Vi är unga vuxna som ska jonglera flera bollar i luften och redan ställer alltför höga krav på oss själva. Det är hårda studier, dyra tegelstenstjocka böcker, ett högintensivt socialt liv med nationsengagemang, baler och diverse andra tillställningar som du förväntas både ha råd, tid och ork med.
Du ska lyckas med att hålla gamla relationer vid liv. Kanske en partner i din hemstad, dina föräldrar, vänner och gamla klasskamrater. Glöm samtidigt inte att vara snygg, rolig, hinna träna, uppdatera Instagram, betala halva din inkomst i hyra och kanske viktigaste av allt – att du alltid kan prestera lite bättre!
Enligt en undersökning av CSN från 2018 så lider 54% av oss studenter av psykisk ohälsa. Ofta kopplat till stress och prestation. Siffran är betydligt högre än det nationella genomsnittet i samma åldersgrupp.
Som moderata studenter lyfter har 60% av alla studenter någon form av arbete vid sidan av sina studier. Den moderata slutledningsförmågan slår fast att det är ett symptom på att “landets utbildningar håller för lågt tempo”.
Vi drar istället slutsatsen att anledningen är att många tvingas att göra det för att få det att gå ihop rent ekonomiskt. Lustigt nog är frågor kring studenters ekonomi och levnadsvillkor sällan något som lyfts av moderater, gissningsvis för att hyreshöjningar och stagnerade CSN-nivåer inte har lika stor påverkan på dem som för oss andra.
En anledning till studietaket är att högre utbildning ska vara tillgänglig för en bred grupp människor. Varför ska ett högpresterande fåtal få ta upp flera platser vid universiteten och lämna studenter med lägre betyg utanför, bara för att de vill och kan? Som samhälle gynnas vi av att göra högre utbildning tillgänglig för så många som möjligt, inte tvärtom.
Att moderata studenter lyckas göra sänkta skatter till en studentfråga är imponerande men föga förvånande. Vi vet att de vill riva välfärdssamhället genom att undergräva grunden som är ett omfördelande skattesystem. Att höra dem prata om ökade skatteintäkter är som att höra regalskeppet Vasas skapare prata om sjösäkerhet – det är helt enkelt inte trovärdigt.
Det Sverige som är byggt på ”socialistisk syn” råkar också vara det andra mest ojämlika landet i världen (!) sett till skillnader i förmögenhet, enligt statistik från Global Wealth Report 2018. Det råder inte brist på resurser och vi måste inte arbeta fler timmar för att upprätthålla skatteintäkterna. Det är ingen rimlig norm att ha en sysselsättning över 100%. Lösningen finns i hur vi fördelar den ökande produktivitetens värde. Omfördelning skulle kunna möjliggöra både höjda studiemedel och en drägligare tillvaro för oss studenter.
Möjligheten att engagera sig utanför sin huvudsyssla ska inte ses som något negativt. Tvärtom. Studietiden är för många en unik chans att finna nya intressen och engagera sig ideellt. Använd tiden för att nörda ner i ett sällskap, starta en ölmässa och vara med i ett spex. Eller lös världens alla problem över på tok för mycket rödvin, och sedan organisera dig politiskt för att förändra den.
Slutligen, finns det mer till livet än att vara lönsam. Kalla oss galna, eller något så fult som socialister, men vi menar att folkhälsa och samhällsintressen borde värderas högre än några fås önskemål om att få nå sin ”fulla potential”. Vi menar att uppnå människans fulla potential inbegriper fler och större saker än en studietakt på 200% och lönsamhet.
Edvin Tiba och Peter Hang, Vänsterstudenter Lund
