Enligt Högskoleverkets kvalitetsgranskning får Lunds universitet, LU, endast B i betyg, tillsammans med Uppsala, Umeå och Stockholms universitet. A delades ut till Göteborgs och Linköpings universitet. Trots detta bör rapporten betraktas som en komplimang till LU och alla andra lärosäten som fick vara med i granskningen.
Kvalitetsmässigt hamnar Lund på delad tredjeplats tillsammans med Uppsala, Umeå och Stockholms universitet, enligt Högskoleverket (HSV). Bäst till ligger Göteborgs och Linköpings universitet. Med kvalitet avses i det här fallet kvaliteten på det interna kvalitetsarbetet. Ett av de sju bedömningsunderlagen handlade om “lärandemiljö, resurser och stöd till de studerande.” På den här punkten tror jag att alla som läser vid antingen LTH, EC eller Juridicum kan enas om att universitetet har en del kvar att göra.
Annars är de formulerade skillnaderna mellan att tilldelas betyget A och B i den här granskningen högst relativa. Ja rent utav intetsägande. Enligt samordningsgruppen bakom rapporten betyder betyget A att lärosätet har “ett gott kvalitetsarbete som visar att det finns ett väl fungerande system som dock alltid kan förbättras.” Betyget B indikerar “ett godtagbart kvalitetsarbete som visar att delar av kvalitetsarbetet fungerar väl men att vissa områden behöver förbättras.” Men det verkligt intressanta är motiveringen till det lägsta betyget, C, som inte gavs till något lärosäte: “Ett icke godtagbart kvalitetsarbete som kräver åtgärder inom ett år enligt de brister som utvärderingen visar.”
Enligt HSV är det alltså först när ett universitets kvalitetsarbete bedöms som “icke godtagbart” som universitetet är skyldigt att inom en snar framtid börja se över och rätta till bristerna inom organisationen. Ur den aspekten förefaller HSV:s granskning som ett rätt så lamt försök till reprimander.
Men det mest intressanta med rapporten har inte att göra med universiteten som omnämns, utan med dem som inte ens finns med. Det faktum att de enda universiteten som granskats är de sex riktiga universiteten som betraktades som universitet redan före regeringen Persson, bevisar att dessa lärosäten fortfarande anses utgöra en egen liga och därför måste granskas separat och enligt andra bedömningsunderlag än “låtsasuniversiteten.”
Och den som är sur för att vi inte tillhör toppen i ligan av landets riktiga universitet enligt HSV kan alltid trösta sig med att Lunds universitet för första gången sen 2005 gått om Uppsala på Times Higher Educations årliga topplista över världens universitet. Enligt den rankingen är Lunds universitet det 67:e bästa i världen, det 3:e bästa i Norden och det allra bästa i landet.
