– Det här är en utbildningspolitisk krönika, åsikterna som framförs är skribentens egna –
Ska studieprestationer påverka boendesituationen? Lundagårds studentlivskrönikör Li Brundell skriver om AF Bostäders 15-poängskrav.
Jag har precis fått ett kontrakt hos AF Bostäder. Jag stod i kön i två år och fick min stora etta tillslut, men det var inte utan motgångar. Jag trampade nämligen i klaveret först genom att inte klara de 15 obligatoriska högskolepoängen under förra terminen. Det handlade inte om total inkompetens utan om att alla omständigheter var, som ungdomen säger, ”käpprätt åt helvete”. För de oinsatta kan jag ställa upp ekvationen:
Undermålig psykisk hälsa * neuropsykiatrisk funktionsnedsättning + kollapsat immunförsvar = ”komplett kaos, ba hata inte dig själv om du misslyckas, baby”. Men som tur var löste det sig. Efter några ihärdiga mejl och telefonsamtal fick jag tillslut prata med en handläggare som bekräftade att det gick att söka dispens för en termin till och med efter dess avslut. Så plötsligt var kusten klar. Slutet gott, allting gott – eller?
Jag tycker att det här händelseförloppet i sig visar tecken på exakt var den fenomenalt lilla skon klämmer. Ja visst fick jag dispens för den förra terminens misslyckanden, men det var efter tjafs med AF Bostäders kundservice som tveksamt upprepade ”dispens är något du måste söka inför början av terminen”. Det var till följd av att jag stod på mig och krävde att få samtala med en handläggare om det hela. Vilket inte är ok! Om det redan är ens studieprestation som avgör huruvida en blir hemlös eller ej har en ju inte tid för bristfällig byråkrati!
Det är få konspirationsteorier jag tror på. Men det finns två som jag råkar vara knallsäker på: Avril Lavigne har en klon och AF Bostäder gör bara dodgy shit därför de vet att studenter inte kan försvara sig. Vem fan orkar bråka när en lever på 11 000 i månaden? Bara tak över huvudet är nog! När en väl har sitt hyreskontrakt i famnen så kysser en ju all typ av integritet adjö. Då har en ingenting emot att någon jävel plockar russinen ur kakan, slänger bakverket och trycker ned ens huvud i soporna. En har ju ändå bostad – oavsett magsår.
Jag förstår att regler finns av en anledning. Jag förstår att de inte vill ha vilken tjomme som helst som försöker lura systemet genom att registrera sig på kurser de sen inte deltar i för att få en AF-lägenhet, men där bör en ju också rimligen ställa frågan: vem fan bor frivilligt i ett studentområde? Jag tror knappast de behöver vara oroliga för att någon med faktiskt dagsverke ska sukta efter ett ljummet kryp-in i Vildanden.
Varför inte omformatera konceptet och ge alla studenter chansen att ta 30 poäng inom loppet av ett år istället? Det blir mindre stress för alla involverade. Framförallt känns det mer strukturerat än den här otroligt godtyckliga byråkratsoppan. Kanske känns det lite mindre som en studentikos flugornas herre.
