Under studietiden åtnjuter du vuxenlivets fördelar utan att för den delen tyngas ned av skyldigheter. Lundagårds studentlivskrönikör Elias Nilsson reflekterar över en speciell tid i livet.
När man som pojkrumsfilosof tänker på sin situation som student kan märkliga tankar slå en. I skrivande stund är det onsdag och ingen hade höjt på ögonbrynen ifall jag och några vänner traskade ner till Ariman och kom hem på småtimmarna om det inte vore för restriktionerna. En tanke gör sig påmind: Kommer jag någonsin vara lika fri som jag är nu?
Om man ser livet som en balans mellan friheter och skyldigheter kan man se hur dessa skiftar med åldern. Som barn omhuldas man av sina föräldrar och är därmed begränsad i vad man får göra. I utbyte har man däremot väldigt få skyldigheter mer än att läsa läxan och utföra mindre husbestyr. Ett barn kan trots allt inte resa till Sydostasien för att finna sig själv som så många unga vuxna gör.
Som vuxen är förhållandet tvärtom. Man har mer frihet i att välja alltifrån arbete till umgängeskrets, men är desto mer begränsad av skyldigheter till samhället i stort. Studenter får här en räkmacka. Vi kan slira omkring på krogen och vara för bakis för att läsa på whiteboarden dagen därpå. Samtidigt har samhället har ytterst få förväntningar på oss.
I höstas var jag på ett gäng uppskjutna baler runtom i landet Jag offrade ett par föreläsningar i jakten på billigare tågbiljetter – vad gör man inte för att ha råd med en till snaps? Beteendet slutade förvisso i mitt livs första omtenta, men man har ju hört uttrycket om att det inte finns några omfester. Detta agerande hade förstås inte tolererats av en arbetsgivare.
Jaja, man måste trots allt plugga en del för att få CSN till hyran, men det löser sig. Det är väl knappast någon som snittar heltidsplugg ändå. Om jag hittills klarat mig med drägliga betyg och bollat en rad olika engagemang så vore det synd att offra det absolut roligaste med studietiden för några extrapoäng på tentan.
Det finns en del i mig som längtar efter det som komma skall. Att håva in pengar och slippa ha en bostad där man kan röra i grytan samtidigt som man sitter på dass låter ändå trevligt. Som obotlig nostalgiker kommer jag nog dock blicka tillbaka på en unik tid av mitt liv där studentikosa ordenssällskap och baler på borgen fick minst lika hög prioritet som FEKA90.
Så stanna upp nästa gång du hamnar på Parentesen klockan kvart över läggdags mitt i veckan. Ta in stunden och njut. Framtiden kommer erbjuda många nya äventyr, men minst lika många bekymmer. En sak är i alla fall säker. Du är som friast just nu.
