I mars åker Lundastudenterna Erik Hartman, Simon Söderlund och Thindra Blomdahl till Luxemburg för universitets-EM i styrkelyft. Lundagård träffade två coronafria tredjedelar av det blygsamt favorittippade laget.
Vi vågade knappt hoppas på att få vara med när vi ansökte, utan chansade och tänkte att det hade varit coolt
I Luxemburg, mellan den 24 och 27 mars, avgörs det vilket universitet i Europa som är bäst på att lyfta tungt. Erik Hartman och Simon Söderlund, de två av Lunds tre representanter som vid intervjutillfället inte var coronapositiva, känner sig både ärade och chockade över att få chansen.
– Det var sjukt att få beskedet. Vi vågade knappt hoppas på att få vara med när vi ansökte, utan chansade och tänkte att det hade varit coolt, säger Erik Hartman.
Även Simon Söderlund betonar förvåningen och beskriver ansökan som ett hundraprocentigt ”shot in the dark”. Detta trots att han är den som för sin viktklass klarat högsta vikten under tävlingar innan universitets-EM.
Tävlingen är uppdelad i tre grenar: knäböj, bänkpress och marklyft. Inom varje gren görs tre försök, där de bästa försöken från varje gren räknas ihop till en totalvikt. Priser delas ut både lagvis och individuellt. Mästerskapet får till slut ett segrande universitet samtidigt som var och en av de åtta viktklasserna får sina individuella brons-, silver- och guldmedaljörer.
Lundagård frågar Erik Hartman och Simon Söderlund vad som är viktigast – en bra totalvikt eller en bra placering – och efter en stunds dividerande ges något eftertänksamma svar.
– Totalvikten är viktigast för oss båda tror jag, va? Jag vill kunna bevisa för mig själv att jag kan göra en bra tävling. Blir jag sexa med en bra totalvikt så var de andra för duktiga, men jag kommer fortfarande vara nöjd, berättar Erik Hartman.
Simon Söderlund svarar på Hartmans inledande, möjligen retoriskt ställda fråga.
– Det är en svår fråga, men jag skulle säga att placeringen är viktigast. Självklart kan en helt ”åt skogen-total” försämra en bra placering, men med ett rimligt individuellt resultat är placeringen viktigast alla gånger, menar Söderlund och får en instämmande nickning till svar från Hartman.
Under uppladdningen inför EM gäller det att ha koll på sin vikt. De båda tävlar i samma viktklass och får på tävlingsdagen högst väga 83 kilo. Erik Hartman talar om svårigheterna med att hålla sig inom en specifik viktklass, och hur viktigt det är att maximera sin styrka i relation till sin vikt. ”Viktigt” fyller Simon Söderlund i, och skrattar nöjt åt sin påpassliga ordvits.
– Just nu ligger vi över vår viktklass och kan träna med tyngre vikter. Vi kan träna som att vi vägde 90 kilo och sedan, precis innan tävling, banta ner oss. Sluta äta, sluta dricka vatten och basta om det behövs. Om vi sedan väger 83,1 på morgonen innan tävling är det bara att ställa oss och spotta i toan, säger Hartman och skrattar, utan att avfärda möjligheten av det bisarra scenariot.
Simon Söderlund instämmer och berättar mer om uppladdningen på själva tävlingsdagen.
– Precis innan försöken går alla deltagare runt i sin egen bubbla. Många lyssnar på musik och vissa läser till och med en bok för att kunna fokusera och lugna ner sig. Personligen vill jag inte vara superlugn, då känns det inte på riktigt, men jag vill inte vara övertaggad heller, berättar Söderlund.
Att kunna toppa sin kapacitet en specifik dag är ytterligare en utmanande aspekt av styrkelyft. I jämförelse med en fotbollsspelare, som vill hålla en jämn nivå under en hel säsong, är en styrkelyftares träning upplagd utefter att uppnå en optimal styrka och vikt under ytterst få tillfällen på ett år. Killarna får frågan om vad de unnar sig efter den urladdning som en tävling innebär.
– Kebabpizza, suckar Söderlund innan frågan knappt är färdigställd.
– O´Learys efter SM i höstas var en upplevelse… Det blev många hamburgare den kvällen, tillägger Hartman.
De tre lyftarna visar på styrkan att kunna kombinera hård och tidskrävande träning med de ansträngningar som studierna kräver – en konst långt ifrån alla klarar av. Varsin kebabpizza och några hamburgare känns som en rimlig belöning efter att förhoppningsvis ha bärgat hem guldet och titeln som Europamästare till Lund.
Artikeln har uppdaterats, i en tidigare version nämndes sporten som ”tyngdlyftning” men ”styrkelyft” är korrekt för den sport som Erik Hartman, Simon Söderlund och Thindra Blomdahl tävlar i.