Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
Frågan om ämneslärarutbildningens framtid vid Lunds universitet (LU) kvarstår, skriver representanter från Humanistiska och teologiska studentkåren (HTS). I tider av ökande lärarbrist behöver universitetsstyrelsen ta sig an utbildningens problem, och lösa dem.
Behovet av ämneslärare i Sverige har aldrig varit större, och all statistik pekar mot samma sak: lärarbristen kommer att öka. Sverige behöver en väl fungerande och attraktiv ämneslärarutbildning för att ta sig ur krisen, och där har Lunds universitet ett viktigt ansvar. Trots detta stod det klart att LU från och med den 2 november 2021 inte längre har tillstånd att utfärda ämneslärarexamen i matematik. Beslutet kom som en bedrövelse för de som tänkt söka, men även de som redan är antagna. Medan dessa studenter har rätt att genomföra utbildningen, så måste de förlika sig med Universitetskanslersämbetets (UKÄ) beslut om att den inte håller måttet. En annan konsekvens av beslutet är att man inte längre kan anta LU-studenter till fysiklärarutbildningen, eftersom ämnena läses i kombination. För oss i HTS är det tydligt att något inte står rätt till med LU:s ämneslärarutbildning. Vi vänder oss nu till rektor Erik Renström för svar på frågan om framtiden för ämneslärarutbildningen vid Lunds universitet.
Beslutet om att dra in examenstillståndet fattades av UKÄ som ansvarar för att säkra kvaliteten av högre utbildning nationellt. I yttrandet kritiseras universitetet framförallt för en bristande forskningsaktivitet inom matematikämnets didaktik, och menar att “lärosätet inte har säkerställt att studenterna […] får en både bred och djup introduktion till matematikämnets didaktik.”
Men problemen vi ser med ämneslärarutbildningen stannar inte vid det indragna examenstillståndet, vilket även bekräftas av LU:s egna rapport Utvärdering av ämneslärarutbildning vid Lunds universitet (2020). I rapporten belyses en rad olika problem, såsom att få studenter genomför hela utbildningen och att en betydande del hoppar av inför termin 3. Därtill uppmärksammas problemen med den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU), för vilken det råder brist på platser inom rätt ämne, nivå och geografisk rimligt avstånd från studieorten. VFU:n är ett av de viktigaste inslagen i ämneslärarutbildningen, men för flera studenter är en adekvat VFU inte en garanti.
Ämneslärarutbildningen är komplex, och bygger på ett samarbete mellan flera olika fakulteter. Detta är en utmaning, vilket även vi som bevakar utbildningen kan ge intyg på. Vi ställer oss samtidigt frågande till hur det kunde gå så långt att examenstillståndet för utbildningen drogs in. Vi undrar framförallt varför universitetsledningen inte tycks ha involverats förrän det var för sent. Från universitetsledningens sida påpekar man ofta att studenternas ämneskunskaper är goda och att deras kompetenser värdesätts när de kommer ut på VFU, och där är vi benägna med att hålla med. Detta löser emellertid inte problemen med avhoppen, med den osäkra VFU:n och att examenstillståndet trots allt är indraget.
Vi ser nu att ämneslärarutbildningen diskuteras av universitetsledningen. Vi välkomnar diskussionen. Vi välkomnar även att man förtydligat mandatet för utbildningens styrgrupp, som ett steg i rätt riktning. Men ännu är vägen lång att vandra. Därför frågar vi nu rektor Erik Renström: Vad vill ledningen med ämneslärarutbildningen, och vilka förändringar behövs för att Lunds universitet en dag ska bli ett framstående universitet när det gäller utbildandet av framtidens ämneslärare?
Carl-Johan Mellin,ordförande för HTS
Nickie Larsen, vice-ordförande för Utbildningsvetenskapliga rådet vid HTS
