Du vågar inte säga det, så vi gör det åt dig. Kulturredaktionen listar trenderna som bör upphöra omedelbums!

Schlagerskammande

Vi närmar oss årets höjdpunkt, och med den kommer tiden då vi åter står öga mot öga med kultursnobberiets mindre fagra nuna: det är dags för Melodifestivalen. Vi är många som gärna slipper hånfulla påhopp för att vi roas av programmet. Lämna våra själar i fred att glädjas. Kulturelitens skammande börjar bli tröttsamt. 

Remake efter remake

Jag är utled på alla remakes av bra ursprungsserier. De kultförklarade serierna ser jag gärna igen men annars vill jag hellre se nya idéer uppstå än ytterligare en säsong av Sex and the City. Grumla inte mitt kristallklara kärleksförhållande.

Frosseri i kvinnovåld

The Ted Bundy Tapes, The Yorkshire Ripper och I’ll Be Gone in the Dark. Vi verkar ha en närmast omättlig aptit på historier om män som skadar kvinnor, ju mer makabert desto bättre.

Offerperspektiv saknas och kvar blir bara en glorifiering av manligt våld. 

Trotsa samtiden

Gamla musiklegender dör allt fortare ifrån oss. Låt 2022 bli året då du trotsar dina vänners impulser och väljer det gamla före det nya. Vem vill se valfri medlem av familjen Ingrosso uppträda, när man kan beskåda en 92-årig Owe Thörnqvist riva av klassiker som ”Varm Korv boogie” eller ”Dagny”?  

Folklighet sökes

Året med Kungafamiljen är en enda stor orgie i överklass-charity, behovet av motion och distanserat vinkande till dementa pensionärer. Sätt i stället kungafamiljen på en ö à la PH så monarkernas folklighet verkligen kan komma fram:

”Kungen, väljer du Silvia i kvällens parceremoni?” 

”Neee, neee…”

Nord mot syd

Norrlands älvar, timmerskogar och vemod har levt för länge i den litterära glansens finrum. Det är nu dags för de feta tabberasen och lokalpatriotiska utsvävningarna i den av rapsfält beslöjade sydskånska myllan att ta förstaplatsen som idealiserad plats i den svenska prosan. Mot Gärsnäs, och vidare!

Pretto-puffning

Feströkning. Filmiskt? Ja. Franskt? Ja. Därmed både sexigt och snuskigt. I hembygden slår de ciggen ur handen på mig. Jag vet att de har rätt. Ändå pyr tobakspålen i mungipan när Ariman stänger. Röksignalerna läses: ge mig bekräftelse. Vi feströkare förtjänar bara hån. 

Författarfiltret

”Skrivandet är ett ensamt arbete”, sade Stephen King. ”Fett o-marknadsföringsvänligt”, menade förlagen, som idag spanar på debutanters Instagram innan manusläsningen. Bokhajp är lätt när författaren är cool, men filtermedvetenhet korrelerar inte med författarförmåga. En miljon följare kan ha fel. 

Don’t Watch This

Adam McKays av boomers hyllade Don’t look up (2021) gjorde mig ilsknare än en Trumpväljare. Inte för budskapet, men för dess ytliga, svala take på amerikansk politisk kultur där McKay ser en god, smart sida och en ond, korkad sida (gissa vem som är vem). Ta inte enkla poäng, satir – det blir platt.