Allt är inte guld och gröna skogar i staden som vi lever i. Kulturredaktionen har sammanträtt, och domen är enig: skärpning Lund!

Vidrig kullersten

Som lundastudent är det nästan omöjligt att inte passera Kyrkogatan precis utanför Domkyrkan. Varje gång växer samma avgrundsdjupa fruktan inom en. Gatstenen med de djupa hålen är en mardröm för varje cyklist. Det blir än värre när man i stället åker elsparkcykel och det känns som att man har bosatt sig i en påslagen torktumlare.

Stängda nationspubar

Jag tror vi alla har ett behov av stammisställen. Det väcks något härligt när man blir lite tjenis med barpersonalen och börjar känna igen klottret och klisterlapparna på toaletterna. Tyvärr är nationspubarna bara öppna någon enstaka gång per vecka vilket gör det helt omöjligt att jobba in stammiskänslan.

Alla fula nya hus

Jag gillar fina hus, ni vet sådana som byggdes för drygt hundra år sedan. En vacker stenfasad med några ornament räcker långt. Tyvärr lever jag i fel tid. Det känns nästan som att AF Bostäder och LU medvetet bygger allt jag hatar för att jävlas. Sluta bygg glas- och plåtlådor. Det är inte kul längre. 

Hög ribba

Du är kanske ung och snygg och smart, men vilket värde har din ungdom, snygghet och smarthet i ett kryllande hav av just unga, snygga och smarta personer? Relativa attribut är en dödsfälla. Just saying: I Malmö hade du varit en supermänniska av hollywoodska mått. I Hässleholm hade du sannolikt häxbränts på bål. 

Spårvagns-antiklimax

Jag var maximalt negativt inställd till konceptet nya svindyra spårvagnen – ändå lyckades mina förväntningar underträffas. Kommer ni ihåg när alla spårvagnar pajade typ tre månader efter invigning, på grund av “för kraftiga inbromsningar”? Hur kraftig kan en inbromsning bli för ett fordon med samma maxhastighet som en deppig januarijoggare?!

Cykelnormen

Alla har faktiskt inte cykel! Det måste inte betyda att man är lat och konditionsnedsatt, utan kanske att man flera gånger förlorat sina ändå skrotfärdiga fordon och till slut bara sagt fuck it. Sen går man och känner sig dum och avskydd när alla måste leda sina Skeppshults bredvid en, för gud förbjude att folk skaffar busskort som i vilken annan stad som helst.

Tomt på sommaren

Ja visst gör det ont när knoppar brister men nog gör det ondare när stadens studenter byts ut mot turister. Du kanske aldrig själv har upplevt det ensamma sommarlund, men för oss som blir kvar är känslan alltid lika påtaglig. Kontrasten från vårterminens slut till följande veckor där alla lämnar och tomheten infinner sig är alltid lika brutal. 

Bostadskampen

Husvagnar, svindyra andrahandskontrakt på andra sidan motorvägen, ettor som nosar på kvadratmeterpriser i stockholmsnivå, för att inte tala om kölängden hos LKF. AFB är såklart en grej, men det borde kanske vara lite enklare att hitta andra alternativ i en studentstad. Det är åtminstone en utopi att drömma om. 

Sveket mot Väster

På tal om tomhet, vad händer på Väster när Blekingska flyttar till andra sidan spåren? Vi som bor på Vildanden kommer tillsammans med Kalmar västra att bli en avlägsen oas här borta i betongöknen, en bra bit från studentlivets Lund. Glöm inte bort era rötter, Blekingska. Glöm inte bort oss!