Studenter har under flera års tid vittnat om en ohållbar studiesocial miljö på kandidatprogrammet i freds- och konfliktvetenskap. Trots klagomål och kritik har inga förändringar skett. Lundagård har granskat den infekterade konflikten.
– Det första man får reda på av andra som har läst programmet är att man varnas för den första delkursen, berättar Karl*, före detta studentrepresentant på Samhällsvetarkåren vid Lunds universitet (LU), om sitt första intryck som novisch på freds- och konfliktprogrammet hösten 2020.
Bilden visade sig stämma. Den första tiden på programmet var präglad av stress och hård press. I sin roll som studentrepresentant har Karl blivit kontaktad av flera studenter som upplevt samma sak och mått dåligt av programmets höga arbetsbörda.
Jag blev knäckt av den första delkursen.
Henrik*, som var novisch under hösten 2021, valde att hoppa av programmet.
– Jag blev knäckt av den första delkursen. När delkurs 3 började och jag samtidigt hade en omtenta från delkurs 1 blev jag utbränd, berättar han.
Han verkar av allt att döma inte vara ensam om sina erfarenheter. Några av studenterna som Lundagård har pratat med tror att det finns en medveten taktik hos kursledningen, med syfte att sålla ut de studenter som inte håller måttet i början av programmet.
– Min uppfattning är att första terminen är lite av en gallringstermin. De vill sätta ribban högt i början för att se vilka som kommer klara det, säger Alice* som började på programmet höstterminen år 2020.
Björn Badersten, prefekt vid statsvetenskapliga institutionen vid LU, förnekar bestämt att det skulle finnas en sådan taktik.
– Det har vi över huvud taget inte. Vi sållar inte bort, däremot ställer vi krav på våra studenter. Men det finns inga som helst ambitioner om att reducera antalet studenter. Det vore oklokt, även ur ekonomisk synpunkt, säger han och fortsätter.
– Sen är det klart att det kan kännas som mer [arbete, reds. anm.] under de första kurserna än vad det gör senare, eftersom kulturkrocken mot exempelvis gymnasiestudier är skarp där.
Studenter som har hört av sig till institutionen för att framföra kritik om den höga arbetsbördan upplever att de varken fått förståelse eller stöttning i sina upplevelser.
– Jag blev jätteledsen över hur jag blev bemött från programledningen. Det kändes som att deras inställning var att jag hittade på. Istället för att ta åt sig av kritiken svarade de typ ”Om du har det jobbigt, gå till Studenthälsan.” De lägger det liksom på den enskilda studenten, berättar studenten Sigrid*.
Det finns ju en utveckling av ökad psykisk ohälsa generellt i samhället och det drabbar unga i större utsträckning. Men att det skulle gälla en specifik utbildning är ingenting som vi direkt ser.
Vittnesmålen talar dock för att det inte rör sig om enskilda studenter och deras erfarenheter. Höga stressnivåer lyfts återkommande bland studenterna som Lundagård pratat med, och Henrik* är inte den enda som beskriver att hans hälsa påverkades negativt av studiemiljön.
– Det finns en jättemärklig inställning till stress. Programledningen pratar om stress som att det är något bra och ädelt, något som skulle göra oss till bättre studenter, men för min del innebär det bara mer ångest, säger Alice* som drabbats av utmattning under sin studietid på programmet.
Björn Badersten är däremot inte av uppfattningen att stressnivån är högre på freds- och konfliktprogrammet än på andra utbildningar.
– Det finns ju en utveckling av ökad psykisk ohälsa generellt i samhället och det drabbar unga i större utsträckning. Men att det skulle gälla en specifik utbildning är ingenting som vi direkt ser, säger han.
En stor del av kritiken mot programmet rör en specifik lärare som är ansvarig för en av de första kurserna. En hård jargong, särbehandling och skrämseltaktiker är företeelser som upprepas enligt de intervjuade studenterna.
Redan första veckan tilldelas studenterna en stor mängd kurslitteratur som ska läsas inför ett seminarium, varpå den aktuella läraren hotar med uppmaningar som ”Om ni inte har läst allt så kommer jag att märka det. Då kommer jag att säga det och ni kommer att skämmas” menar flertalet studenter.
– Jag har lite svårt att utan sammanhang bedöma just det här, svarar Björn Badersten när Lundagård berättar om vittnesmålen.
– Det kan vara så att det är en särskild lärarstil som ger de här reaktionerna. Man utvecklas hela tiden i lärarrollen, men varje fall där studenter känner sig otrygga är djupt olyckligt, fortsätter han.
Upplevelserna delas av flera studenter som börjat på programmet olika terminer, med ett tidsintervall på fyra år. Kritiken förekommer även i kursutvärderingar som Lundagård tagit del av. Studenter nämner att föreläsaren har en “översittarattityd”, sätter för hög press och skapar en otrygg studiemiljö i allmänhet.
– Jag tyckte inte att den första mån-aden var kul alls, jag bara stängde av helt, säger Filippa* som började på programmet höstterminen 2018.
Jag tror att läraren egentligen bara är ett symptom. Programledningen tillåter den här stämningen på lektioner och är helt immuna mot alla former av kritik.
Enligt Samhällsvetarkåren är Filippas upplevelse på intet sätt unik. De har genom åren tagit emot flera klagomål från studenter gällande framför allt programmets inledande veckor.
– Från kårens perspektiv ser vi att det på delar av grundkursen finns en otrygg lärandemiljö där vissa studenter inte vågar uttrycka sig eller lyfta kritik, säger Soha Kadhim, ordförande för Samhällsvetarkåren.
Alice poängterar dock att hon inte tror att det är läraren i sig som är problemet:
– Jag tror att läraren egentligen bara är ett symptom. Programledningen tillåter den här stämningen på lektioner och är helt immuna mot alla former av kritik, säger hon.
Studenterna lyfter även bristen på anonymiserade tentor som en del av problematiken.
– Ett stort problem är att tentorna inte är anonymiserade vilket de är på resten av de statsvetenskapliga programmen. Man vågar inte utmana läraren av rädsla för att det ska påverka betyget, säger Karl*.
Uppfattningen delas av flera studenter Samhällsvetarkåren varit i kontakt med:
– Bilden som förmedlats till oss är att den psykosociala arbetsmiljön helt klart är bristfällig och att vissa studenter har upplevt att det i kombination med icke-anonyma tentor bidrar till otrygghet, berättar Soha Kadhim.
Björn Badersten menar att det finns en vilja hos programledningen att införa anonyma tentor men att det inte är möjligt i alla fall:
– Vi vill införa anonyma examinationsformer där det är möjligt. Men det är ju många examinationsformer där vi har seminariebehandling, framför allt på högre nivåer, och det tycker vi är en viktig aspekt.
*Samtliga intervjuade studenter heter egentligen något annat. Lundagård har varit i kontakt med den berörda läraren som valt att inte delta i en intervju.
