Slutsatserna från lundaprofessorn Lars Jonungs senaste studie har ekat både i och utanför akademin. Lundagård mötte upp med nationalekonomen inför hans föredrag hos Filosoficirkeln för ett samtal om den omtalade rapporten och pandemipolitikens konsekvenser.
Det är intensiva dagar för Lars Jonung, professor emeritus på Lunds nationalekonomiska institution. På en presskonferens tidigare i år fick vita husets pressekreterare Jen Psaki en fråga om slutledningarna av lundaprofessorns senaste rapport och akademiker från hela världen ringer nu till hans kontor här i Lund.
Det som skapat detta rabalder är den i januari släppta studien ”A Literature Review and Meta-Analysis of the Effects of Lockdowns on Covid-19 Mortality” som Lars Jonung skrivit tillsammans med ekonomkollegerna Jonas Herby och Steve H. Hanke med stöd av John Hopkins University. Rapporten är en metastudie som undersöker sambandet mellan coronarestriktioner och dödlighet i sjukdomen.
En metastudie är en studie som sammanställer resultaten från en stor mängd tidigare forskning inom ett visst område i syfte att få en överblicksbild över den samlande forskningens slutsatser. I detta fall har Lars Jonung och hans kollegor gjort en genomgång av all publicerad forskning om dödlighet i Covid-19. Över 18 000 studier har undersökts varav 24 uppnådde kraven på att ingå i metaanalysen.
Rapporten har kritiserats för att den ännu inte har granskats av andra akademiker i en så kallad peer-review, och att meta-analysen inte byggt på fler än 24 studier. För Lars Jonung är det i sig anmärkningsvärt att det inte gjorts mer forskning på sambandet mellan restriktioner och dödlighet i Covid-19. Han menar att det stödjer rapportens slutats om att det saknas vetenskapligt stöd för att tvingande restriktioner som utegångsförbud och reseförbud lett till att färre människor dött under pandemin.
– Det finns dussintals studier om kopplingen mellan Covid-19 och luftföroreningar i New York. Men om sambandet mellan restriktioner och dödlighet har forskarvärlden varit märkligt tysta, berättar Lars Jonung för Lundagård.
I numerärt hänseende kommer studien fram till att hårdare restriktioner bidragit till en minskad dödlighet på 0.2 %. Enligt rapporten har enskilda restriktioner som reseförbud mellan länder minskat dödligheten med 0.1% och några påtagliga positiva effekter från utegångsförbud hittas likväl inte.
Det är de frivilliga restriktionerna som verkligen minskat dödligheten.
Därmed sagt är inte Lars Jonung kritisk till att social distansering varit ett effektivt verktyg för minskad smittspridning. Tvärtom. Han understryker skillnaden mellan påtvingade restriktioner som tillämpats i nästan hela världen och den svenska strategin som baserats på rekommendationer och som, trots pandemilagens restriktioner, upprätthållit ett förhållandevis öppet samhälle under hela pandemin.
– Det är de frivilliga restriktionerna som verkligen minskat dödligheten. Människor har anpassat sig självmant under pandemin, säger Lars Jonung.
Jonung riktar också skarp kritik mot nedstängningspolitikens samhälleliga återverkningar. Under föredraget på Filosoficirkeln säger han att det drabbat låginkomsttagare som inte kan jobba hemifrån oproportionerligt hårt och försämrat människors ekonomi och hälsa genom ökad arbetslöshet och fattigdom.
–Vad jag vill att vi ska lära oss från pandemin är de omfattande nedstängningarna var ett dumt beslut. Vi skulle implementerat riktade restriktioner som fokuserar på riskgrupper och specifika miljöer som sjukhus, säger Lars Jonung och fortsätter med visst eftertryck.
– Det grundläggande felet var att men genom nedstängningen av samhället omvandlade en hälsokris till både en ekonomisk kris och en hälsokris på samma gång.
