Höstterminen 2019 anmäler Lisa att hon har blivit våldtagen vid sin nation. För Lundagård berättar hon om bristen på stöd och kampen för rättvisa.
Om det enda jag kunde göra var att gå till polisen, vad är då likabehandlingen till för? Varför hjälpte de inte mig?
I september 2019 började Lisa* studera i Lund. Hon anslöt sig till en av Lunds nationer och flyttade in i en korridor, med höga förväntningar på allt vad nationslivet kunde erbjuda.
Kort därefter blev hon enligt egna uppgifter utsatt för en våldtäkt på nationen. Förövaren bodde i Lisas korridor, och erhöll vid tidpunkten en förmannapost på nationen.
Det tog lång tid innan Lisa vågade anmäla övergreppet till nationen. Hon beskriver för Lundagård motviljan till att anmäla som grundad i en rädsla för att bli illa bemött av nationen och för att riskera sin plats i hierarkin. Hon beskriver den hårda jargongen på nationen, hur det skämtades mycket om nepotismen och hur man skulle ”ligga sig till toppen”.
– Jag var helt ny på nationen, och jag hade precis börjat bli aktiv. Jag ville ju sitta som heltidare i framtiden. Så då vågade jag inte göra någonting, säger Lisa.
Lisa anmälde våldtäkten till nationens likabehandlingsutskott efterföljande vårtermin. Ett möte anordnades med ett av utskottets ombud. Det fanns emellertid inte mycket som ombudet tyckte att nationen kunde göra. Eftersom det handlade om ett brott fick Lisa höra att hon i stället skulle polisanmäla. Hon hade önskat att nationen direkt skulle undersöka möjligheten att stänga av personen.
– Om det enda jag kunde göra var att gå till polisen, vad är då likabehandlingen till för? Varför hjälpte de inte mig? säger Lisa.
Lisa var redan från början öppen med nationen om att hon ville ta ärendet vidare, och att det skulle uppmärksammas – något hon upplevde att nationen inte alls gjorde.
På grund av nepotismen på nationen vågade jag inte anmäla.
Lisa är långt ifrån ensam om sin erfarenhet av sexuella övergrepp i Lunds studentliv. 2018 inleddes det treåriga forskningsprojektet Tellus vid Lunds universitet. Projektet var en reaktion på #Metoo och #Akademikeruppropet, och hade som syfte att utifrån enkätsvar och intervjuer med studenter och anställda ta fram kunskap om erfarenheter av sexuella trakasserier vid universitetet.
Bland studenterna angav 27% av kvinnorna och 11% av männen att de någon gång under sin studietid i Lund blivit utsatta för sexuella trakasserier. På frågan var de sexuella trakasserierna skett, uppgav 73% av studenterna att det skett under studeiesociala aktiviteter. Av de studenter som uppgav att den person som utsatt dem var en annan student, angav 20% av kvinnorna och 13% av männen att denne varit i en maktposition i relation till dem själva.
Under sommaren polisanmälde Lisa övergreppet. Hon fick höra under förhöret att hennes anmälan med största säkerhet skulle resultera i en dom, bland annat eftersom det fanns vittnen. Ändå lades ärendet när, och trots att Lisa överklagade ärendet flera gånger blev resultatet alltid detsamma. Åtalet släpptes till slut. Hon fick senare veta av polisen att en anledning till varför ärendet lades ner var att det hade gått så lång tid mellan övergreppet och anmälan.
– På grund av nepotismen på nationen vågade jag inte anmäla. När jag väl gjorde det fick jag inget stöd från nationen, och det hela lades sedan ner. Det blev trippelt upp, säger Lisa.
När Lisa meddelade nationen om att hon hade gjort en polisanmälan, fick hon höra att de fortfarande inte kunde göra någonting. Nationen ska enligt Lisas egna uppgifter frågat om de skulle ha ett möte med den person som Lisa anmält – detta ett helt år efter Lisas första anmälan till likabehandlingen. Den dåvarande kuratorn ska ha sagt att denne under långt tid försökt hitta en lösning som kunde möjliggöra avstängning.
Till slut fick Lisa veta att det fanns en möjlighet för nationen att stänga av personen ifall man tog bort dennes medlemskap, men att detta inte kunde röstas igenom förrän nästkommande vår. Lisa bodde kvar på nationen i hopp om att hennes förövare skulle bli avstängd. Hon berättar hon hur var tvungen att ta tung ångestdämpande medicin för att klara av att bo kvar i korridoren.
– Jag höll mig fast vid det, att är det jag som flyttar först är det jag som förlorar, och jag som förlorar mitt hem.
Det enda nationen sade sig kunna göra var att ge personen som Lisa hade anmält en ”inspektorsvarning”, samt stänga av denne från nationen under sommaren. Detta beskriver Lisa som en kraftlös åtgärd, då nationen ändå inte har någon verksamhet under sommaren. Personen välkomnades tillbaka på nationen till höstterminens start.
Vi är tvungna att följa svensk lagstiftning på hyresrättens område.
I en intervju med nationens inspektor och kurator, uttrycker inspektorn att hen anser att en avstängning är en tillräckligt tydlig markering från nationens sida.
Huruvida det går att vräka en boende på nationen som anmälts för något allvarligt, menar nationens kurator är svårt. Juridiskt sett är besittningsrätten på en hyresrätt eller ett hyresrum väldigt stark. Kuratorn menar dock vidare att möjligheten har utretts. Inspektorn förklarar:
– Vår husstyrelse tittade väldigt noga på detta för ett tag sedan för att se vad vi har för möjligheter. Vi är tvungna att följa svensk lagstiftning på hyresrättens område.
Under höstterminen 2021 startades en stadgeförändringsgrupp, i vilken Lisa själv var aktiv. Hon ville driva frågan om att göra det lättare att stänga av medlemmar från nationen. Eventuella nya stadgar kommer antas i samband med nationsmötet vårterminen 2023.
Lundagård träffar ordförande för nationernas samarbetsorgan Kuratorskollegiet (KK), Alexandra Gäddnäs, som inte vill kommentera den specifika händelsen men berättar om KK:s arbete mot sexuella trakasserier. 2012 utformade KK en gemensam likabehandlingspolicy för alla anslutna nationer. Policyn fungerar som en sorts mall för hur nationernas egna dokument bör utformas.
– Alla nationer som är anslutna till KK ska se till att hålla hög kvalitet på sina egna styrdokument och på hur man hanterar såna här situationer generellt, säger Alexandra Gäddnäs.
Trots det varierar nationerna likabehandlingspolicys mycket i omfattning och utförlighet. På frågan om vilka åtgärder nationerna faktiskt bör ha med i sina handlingsplaner, kan Alexandra Gäddnäs inte ge ett tydligt svar. Hon understryker komplexiteten i hanteringen av sexuella trakasserier.
– Det är så olika parametrar från fall till fall som kan påverka hur man kan gå vidare. Det sammanfattar hur svårt det överlag är, speciellt för oss som ideella föreningar, att hantera ett sånt här ärende.
En handlingsplan eller policy aldrig kommer kunna ta hänsyn till varje enskilt fall, påpekar Alexandra Gäddnäs. Därför bör, enligt henne, nationerna inte ha en övertro tills sina egna styrdokument. Hon menar att nationernas handlingsutrymme i de flesta fall är väldigt begränsat, och att åtgärderna kan kännas veka.
I intervjun med nationens inspektor trycker denna just på nödvändigheten att hålla sig till handlingsplanerna. På frågan huruvida inspektorn anser att nationens hanterat Lisas ärende enligt sina styrdokument, anser hen att så var fallet.
– Vi hanterar alla våra fall enligt vår handlingsplan, våra stadgar och våra bestämmelser. Alla fall är olika, men när de väl dyker upp så hanterar vi dem efter de dokument och ramar som vi har. Det är det vi kan göra.
Alla försöker sitt bästa men vi är fullt medvetna om att det inte alltid räcker till.
Alexandra Gäddnäs understryker problematiken i att unga oerfarna studenter sitter på tunga poster, i vissa fall med ansvar över hundratals studenter, utan tidigare förberedelse eller kunskap om denna typ av svåra ärenden.
– Man har inte alltid kunskapen, säger Alexandra Gäddnäs. Vi jobbar hårt på att ta hjälp, men vi är ödmjuka inför det faktum att vi inte är professionella. Alla försöker sitt bästa men vi är fullt medvetna om att det inte alltid räcker till.
Brist på expertis och tidigare kunskap hos ansvariga om sexuella trakasserier, tillsammans med frågornas generella komplexitet, framstår som orsaker till att ärenden rörande sexuella trakasserier kan hanteras dåligt – något som nationens inspektor håller med om. En del av KK:s förebyggande likabehandlingsarbete, menar Alexandra Gäddnäs, är den utbildning som skapades 2018 tillsammans med Akademiska föreningen och Lunds universitets studentkårer. Utbildningen erbjuds alla nationer, kårer och utskott i Akademiska Föreningen och hålls i samarbete med Studentprästerna.
Det är viktigt att öppet diskutera destruktiva kulturer och jargonger i studentlivet för att motverka sexuella trakasserier och våld, menar Alexandra Gäddnäs.
– Vi måste fortsätta prata om det.
Idag har Lisa själv flyttat från nationen, och hoppas att saker ska bli bättre för medlemmarnas skull.
– Jag förstår att jag aldrig kommer att få rättvisa för det som hände mig. Men det som gör mest ont är att nationen inte kämpar för nya tjejer som börjar på nationen. Hade jag hört att det här hände en annan tjej, och att hon inte hade fått hjälp, hade det känts värre än det som hände mig.
*Lisa heter egentligen något annat
Lundagård har kontaktat den person som satt som kurator på nationen HT20 och VT21, men denne har avböjt intervju.
