Helsingkrona på äventyr i älvornas värld

Älvor, tomtar och kryptologer. Lundagårds Johan Larsson har varit och sett Helsingkronas senaste uppsättning fylld av fantasi och humor.

Titel: Älvjakten eller: Jag visste att det fanns ett vattendrag i närheten
Regi: Stina Udén
Orginaluppsättning: VT2022
Visas: Helsingkrona nation, 24-26 mars

I en gård på den skånska landsbygden ska alvernas öde avgöras, ska de fortsätta att vara dolda för mänskligheten eller ska barriärerna mellan fantasi och verklighet rivas ner. Det må låta allvarligt men “Älvjakten eller: Jag visste att det fanns ett vattendrag i närheten” av Helsingkronaspexet bjuder trots det på många skratt.

Den lokal som annars inhyser Helsingkronas dansgolv har packats med stolar, orkester, scenbelysning, gamla helsingkroniter och spexfantaster från hela Lund. Även för den oerfarna spextittaren så går det att känna att spänningen för vårens uppsättning av Helsingkronaspexet går igenom taket.

Vårens historia är tagen från sagans värld med levande tomtar och älvor som bara syns om man tror på dem. 

Allting börjar med den bokläsande rebellen Elsie Wrights (Stina Kristensson), och hennes explosiva och impulsiva lillkusin Frances Griffiths (Clara Johansson Jähnke), jakt på att bevisa älvornas existens. Samtidigt i älvornas världs så bråkar Kung Oberon (Bianca Sundell) med sin Drottning Titania (Clara Olsson). 

Oberon som, likt den lilla sjöjungfrun, är nyfiken på alla människorelaterade föremål blir tillsagd av Titania som bestämt att människor är hemska och att älvorna ska hålla sig borta från dem. Men trots att Titania vill hålla sig borta från människor är det hennes bild som hamnar i tidningen när Elsie Wrights och Frances Griffiths är ute med kameran. 

Till dessa fantastiska karaktärer tillkommer den elfte älvbataljonen, oense kryptologer, sir Arthur Conan Doyle och en tomte som faktiskt inte var född igår. 

Trots den uppenbart fjantiga berättelsen lyckas Helsingkronaspexet leverera en föreställning som tar publikens fulla uppmärksamhet.Det är inte de dyraste kläderna som skådespelarna har på sig, ibland så faller ett alvöra av, och kulisserna är utan tvekan handmålade. Trots vad som kan framstå som en ensemble bestående av hobbyskådisar så uppnår Helsingkronaspexet en oerhörd kvalité som bara kan nås när studenters passion och glädje läggs bakom ett projekt. Detta syns bland annat i de kreativa musiknumren och den förvånande mängd sätt man kan göra en ordvits på orden alv, älva och fe. Skämten är noga inbakade i dialogen och de levererade gång på gång mängder av skratt från publiken. En extra applåd borde även gå till det fantastiska teknikgänget som lyckades synkronisera allt ljud och ljus perfekt med det skådespelarna gjorde på scen. 

Helsingkronaspexet lyckas nå vad jag skulle kalla för själen i Lunds studentliv. Ett gäng människor som kanske inte är världsbäst på vad de gör men ändå lägger sina hjärtan bakom ett projekt och skapar något så fantastiskt underhållande. Enda betyget som går att ge Älvjakten är älva utav tio.