Den 21 mars gästades Studentafton av Nooshi Dadgostar, Annie Lööf och Jimmie Åkesson för en partiledardebatt med temat Kunskapsnationen Sverige. Lundagård satt på tredje parkett och antecknade.
I Universitetshusets stora sal finns inga lediga platser. På scenen står tre podier med varsin logga, Vänsterpartiets, Centerpartiets och Sverigedemokraternas. Ljusen släcks och Studentaftons reklamfilm lyser upp salen. Tidigare gäster figurerar med olika “inspo quotes” medan publiken får höra Studentaftons ordförande Madina Refoi berätta om organisationens prestigefyllda historia.
Och så blir det mörkt igen. Pressekreterarna på första parkett sätter igång applåderna som sedan ekar i hela Universitetshuset. Alla vänder sig om för att se de komma in; Jimmie Åkesson, Annie Lööf och Nooshi Dadgostar. Samtalet modereras av Richard Croneberg, en förvånansvärt ung universitetslektor i juridik.
Var och en av partiledarna håller ett anförande på fem minuter om Sverige som kunskapsnation. Jimmie Åkesson behöver bara hälften av tiden för sitt budskap. Sverige måste optimera förhållandet mellan utbildningsväsendet och marknadens behov. Han föreslår högre studiebidrag till de som väljer bristyrken och fler platser inom de utbildningar som “verkligen behövs”.
– Alla kan inte plugga media och kommunikation för att bli nyhetsankare på TV4, säger han under debatten.
Nooshi Dadgostar börjar sitt tal med att berätta om sin familj. Hennes föräldrar tvingades fly från Iran som unga, under den islamska revolutionen 1979. Universitets salar stormades av militärer med knivar på jakt efter sådana som de och oss, studenter.
– Så går det till i auktoritära regimer, säger Nooshi Dadgostar och refererar bland annat till Ryssland.
– Där vill man förhindra tillgången till information, forskning, skolgång, till det som får oss att förstå världen. Därför kommer jag alltid att försvara rätten att studera.
Nooshis anförande handlar om de stora frågorna, akademisk frihet, klass, klimatomställning. Hon lämnar dock publiken frågande om vad Vänsterpartiets utbildningspolitik faktiskt handlar om.
Precis som Vänsterpartiet, vill Annie Lööf värna om den fria akademin som nedmonteras i vårt närområde. Men för henne är Studentafton en plattform för att tala om tiden i Lund; Sveriges anrikaste universitet, som hon kallar det för.
Och publiken älskar det. Höga skratt bryter ut när hon refererar till sena kvällar i AF-Borgen, långa dagar i Juridicums bibliotek där klasskamraterna rev ut sida efter sida i lagböckerna för att få ett A på tentan. Det går så långt att Jimmie Åkesson känner sig tvungen att påminna publiken om att han faktiskt också har pluggat i Lund. Skratten väller in.
Men vad vill Centerpartiet? Jo: satsa på ett resursfördelningssystem som ger både kvalitet och samverkan genom att få in mer praktik i akademiska utbildningar och höja kvaliteten på utbildningarna. Studenter ska få möjlighet till individuell förkovran, så länge den leder till jobb.
Jag får en flashback till 2019, när en juriststudent skrev en debattartikel i Lundagård om att staten skulle sluta finansiera onödiga utbildningar som inte kunde leda till jobb.
Problemet med att kalibrera utbildningar efter arbetsmarknaden är dock tidsfaktorn, vilket Nooshi Dadgostar påpekar under debatten som följer anförandena. Även om vi vet vilka behov som finns idag, är det omöjligt att veta hur världen ser ut om tio år, framför allt med de klimatomställningar vi står inför. Därför måste universiteten garantera breda utbildningar, menar Vänsterpartiet. Nooshis råd? Satsa på det du är intresserad av och kan tänka dig göra länge.
Debatten går vidare till livslångt lärande, spetskompetens vs bredd, CSN och bostadsfrågan. Där verkar alla vara överens om att flera studentboende bör byggas, även om att förbättra studenthälsa. När moderatorn lyfter frågan om studenters psykiska ohälsa lyckas han få partiledarna att komma någorlunda ifrån sina talepunkter. Här kommer det fram att Annie Lööf älskade tentaperioden. En åsikt bara en juridikstudent kan ha.
Lundastudenterna har modiga, smarta och välformulerade frågor. Men frågestunden förstörs av Studentaftons tråkiga format där publiken bara får ställa en direkt fråga till en partiledarna och svaret inte får kommenteras av de andra. Frågestunden hade verkligen gynnats av lösare ramar. Och kvällens samtal också. Debatten som Richard Cronebergs leder känns lite väl genomtänkt och saknar en viss improvisation.
I slutet av Studentafton får deltagarna som vanligt önska vem de vill se på scenen nästa gång. Jimmie Åkesson väljer Björn Borg. Annie Lööf väljer Kamala Harris i sann liberalfeministisk anda, medan Nooshi Dadgostar frågar sin pressekreterare på första parkett om sms-råd, vilket får publiken att gapskratta. Hennes slutliga svar? Beyoncé.