”De kallar oss syskonspex”

Ingrott i Lunds kulturliv är att Lundaspexarna representerar stadens spex. Detta trots att scenensemblen endast består av män. Lundagård har intervjuat tio spexare som vill att mer plats ges åt den kvinnliga motparten, Boelspexarna.

– Frågar du en utomstående, som inte studerar i Lund, skulle de kanske säga “amen spex, det är ju Lundaspexarna”. Men inte så många skulle nämna Boelspexarna. Det är inte så många som vet vilka det är.

Ebba Sundberg har en lång spexkarriär bakom sig, varav två år som regissör för Boelspexarna. Som tonåring deltog hon i gymnasiespexen i Lund, och var dessutom ett trappbarn: en term för de små som sitter på scentrappan under spexföreställningar.

Spexkulturen i Lund sträcker sig över 100 år tillbaka i tiden. Den är idag väl etablerad och omtyckt inom och utanför universitetet. Många studenter tillbringar likt Ebba Sundberg en stor del av sin studietid på scenen, i orkesterdiket och bakom kulisserna.

Lunds två största spex, Boelspexarna och Lundaspexarna, är Akademiska Föreningens (AF) två egna och enda spexutskott. De sticker också ut från andra spex i Lund då de har enkönade scenensembler.

De kallar oss för syskonspex. Men det finns ju ett favoritbarn.

Lundagård har pratat med tio spexare om deras syn på Boelspexarnas och Lundaspexarnas respektive plats i spexlund. De flesta är överens om att spexens upplägg i huvudsak fungerar väl. Men flera vittnar om att det inte är jämställt spexen emellan. 

– Lundaspexarna har idag mest utrymme vad gäller lokaler, spexperioder och representation på AF-borgen. De har också privilegiet att få kalla sig för just Lundaspexarna och genom namnet vara spexet som förknippas med Lund, menar Ebba Sundberg.

Elvira Gullberg, tidigare aktiv i Boelspexarna, ser till AF:s ojämlika fördelning av tid till de två spexen i AF-borgen när hon säger:

– De kallar oss för syskonspex. Men det finns ju ett favoritbarn.

Historia

Med födelseår 1886 är Lundaspexarna Lunds äldsta spexensemble. De grundades under en tid då få kvinnor studerade vid universitetet. Trots att antalet kvinnliga studenter sedermera ökade fortsatte majoriteten av Lunds spex att endast välkomna män på scen, ända fram till 90-talet.

1994, två år efter att Lunds Universitet fick sin första – och hittills enda – kvinnliga rektor, Boel Flodgren, startade en grupp studenter det spex som kom att döpas efter henne: Boelspexarna.

– Man tänkte att “men hallå, varför får inte vi vara på scen”? förklarar Sara Ramberg, tidigare aktiv i Boelspexarna samt tidigare verksamhetschef för AF.

Sedan starten har Boelspexarna blivit ett av de största spexen i Lund. Femke Podsedkowska, regissör i Boelspexarna, känner sig stolt över framgångarna. 

– Det har ju blivit ett av de största spexen i Lund under den här tiden, vilket är coolt.

Viss rivalitet figurerar i relationen mellan spexen, men de intervjuade spexarna trycker också på att de har mycket vänskaplig kontakt. Medlemmarna umgås med varandra och är ofta aktiva i båda spexen i olika perioder. De hjälps också åt vid varandras föreställningar.

– Jag upplever väldigt mycket gemenskap, både inom och mellan spexen, säger Anna Signy Kristinsdóttir, förman för Boelspexarna.

Personligen tycker jag den dynamiken är väldigt givande. Det är det här med syskonspex: vi har vår grej och Boel har sin grej

Syskonspexen

Olika spex har olika kvaliteter och förutsättningar. Flera av spexarna menar att de inte bör jämföras alls. Ett ofta återkommande argument är att enkönade scener resulterar i olika typer av humor, eller olika sorters konstformer. Paralleller kan dras till dam- och herrkörer. 

– På en scen tillägnad enbart kvinnor kan man vara friare i sin humor och sparka uppåt, eftersom kvinnor är underordnade i samhället. Lundaspexarna är mer begränsade på det sättet – det är inte roligt att sparka neråt, säger Ebba Sundberg.

Att AF har ett spex med endast män på scen och ett annat med endast kvinnor anses av många som berikande.

– Personligen tycker jag den dynamiken är väldigt givande. Det är det här med syskonspex: vi har vår grej och Boel har sin grej, säger Isak Holmberg, förman för Lundaspexarna.

Kritiken riktas mot skillnaderna i hur mycket utrymme Boelspexarna får i jämförelse med Lundaspexarna. 

Rebecka Olsson, tidigare förman i Lundaspexarna, menar att kvinnor inom spex som vill stå på scen går miste om vissa fördelar som Lundaspexarna har.

– Lundaspexarna erbjuder något som inget annat spex kan erbjuda. Kvinnor inom spex som vill stå på scen kan inte ta del av det. Det tycker jag är det knepigaste.

Genomgående i intervjuerna framträder en vilja att föra utvecklingen mot jämställdhet mellan spexen framåt. 

– Förändring kan vara svårt men också nödvändigt. Om vi har en ojämställd struktur måste vi göra något åt det, menar Rebecka Olsson.

Fördelning av scentid

Spexarna ifrågasätter först och främst den ojämlika fördelningen av scentid mellan Lundaspexarna och Boelspexarna i AF-borgen. Elvira Gullberg menar att inte alla chefsgrupper i Boelspexarna har önskat två perioder, men tycker att AF borde vara öppna för det när önskemålet finns.

– När chefsgruppen är jätteengagerad och vill ha två perioder så tycker jag AF får lyssna på det och se till det behovet. 

Hon fortsätter,

– Det är inte smart att ha ett spex med bara killar på scen och ett med bara tjejer på scen, men ge den manliga varianten dubbelt så mycket tid.

Nästa verksamhetsår så kommer Boelspexarna ha en fyraveckorsperiod på våren också

Lundagård kontaktar Oliver Särnehed, verksamhetschef för AF. De har fört en dialog med Boelspexarna under hösten 2021 om att ge dem en till period. Tidigare har Boelspexarna haft en fyraveckorsperiod på hösten, med en återuppsättningsvecka på våren. Nu kan Lundagård berätta att önskemålet om två perioder för Boelspexarna kommer att bli verklighet: 2023 kommer spexperioden på våren att utökas med tre veckor.

– Nästa verksamhetsår så kommer Boelspexarna ha en fyraveckorsperiod på våren också, bekräftar Oliver Särnehed. 

I praktiken innebär det en hel spexperiod till för Boelspexarna. Oliver Särnehed berättar vidare att pandemin var det som stod i vägen för att det skulle ske redan våren 2022. 

Då de intervjuades visste inte spexarna att beslutet tagits. Frågan återstår om varför det tagit så lång tid. 

En viktig orsak berör logistiken kring schemat i AF-borgen. 

– Jag vet att AF inte är emot att Boelspexarna ska få mer tid, det är bara logistiskt. Hur ska man trycka in tre extra veckor i en fullbokad borg? säger Linda Florén, aktiv i Boelspexarna.

Oliver Särnehed bekräftar bilden.

– Borgen är bokad varje helg och det är ganska många fasta bokningar.

Sara Ramberg ser också att schemat i AF-borgen är svårt att göra om, men anser även att det är en fråga om prioriteringar från AF:s sida. 

– Huruvida Boelspexarna kan få tre veckor till är ju en kalender-fråga, men hur kalendern ser ut är en prioriteringsfråga. 

Vissa pekar också på att det generellt är svårt för de med ansvarsposter i de båda spexen att driva förändringar på grund av att de sitter på sina poster relativt kort tid, vanligtvis ett år. Där skulle AF kunna vara behjälpliga. 

– När jag var förman kändes det som att jag inte riktigt visste hur jag skulle gå tillväga om jag hade velat förändra något, och tiden går så fort. Efteråt har jag tänkt på att AF:s styrelse skulle kunna hjälpa spexen att överkomma problem med kontinuitet genom att stötta presidiet att driva frågor tillsammans med spexen, föreslår Rebecka Olsson. 

Traditioner

Spexlund präglas av starka traditioner. Upprätthållande av dessa står ibland i vägen för att genomföra önskvärda förändringar. 

Ett exempel är hur Lundaspexarnas långa närvaro i studentlivet har gjort att deras perioder vävts samman med AF:s egna traditioner.

– Siste november och Siste april är AF:s högtidshelger som också sammanfaller med Lundaspexarnas spexhelger. Jag skulle säga att det är en del utav AF:s infrastruktur, säger Sara Ramberg.

Hade man varit modig så hade man ifrågasatt varför Lundaspexarna fick Siste april varje år. Bara för att de alltid har haft det så kanske det inte innebär att de borde ha det.

Hon anser att ett accepterande av att män var ”först till kvarn” med att etablera sig i studentlivet bidrar till att utestänga de föreningar och den studentkultur som senare grundades av kvinnor, istället för att aktivt göra plats för dem.

– Hade man varit modig så hade man ifrågasatt varför Lundaspexarna fick Siste april varje år. Bara för att de alltid har haft det så kanske det inte innebär att de borde ha det.

Aktiva och tidigare aktiva från Lundaspexarna uttrycker att vissa traditioner kan behöva revideras, som fördelningen av föreställningar på AF:s högtidshelger.

– Jag personligen tycker att det rimliga borde vara att Boelspexarna, som också är ett AF-spex, borde ha lika mycket scentid och möjlighet att spexa på de här bra tillfällena, säger Isak Holmberg.

Karl Bengtsson, tidigare ekonomichef i Lundaspexarna, påpekar att det kan kännas svårt att påverka djupt rotade traditioner, även om man skulle vilja.

– Ska jag, lilla Kalle, komma in här efter några månader och ändra på traditioner som funnits i över hundra år? 

Han menar dessutom att en månad går väldigt fort, och att man hellre fokuserar på att ha roligt och njuta av perioden när den pågår.

– Under den tiden finns det inte riktigt på kartan att här är något vi måste ändra på, säger han.

Ebba Sundberg går ett steg längre gällande jämställdhet än fördelningen av scentid. Hon föreslår att Lundaspexarna, på grund av sin fördelaktiga position och sitt namn, borde ha både män och kvinnor på scen.

– Som före detta regissör i Boelspexarna så har jag egentligen inget emot en enkönad scen. Men den scenen som representerar Lund och ”Lundaspex” borde vara tillägnad alla kön. Sen kanske det kan finnas Hasse Alfredsson spexarna eller något, med bara män på scen, säger hon och skrattar.

Ebba Sundberg tror att Lundaspexarnas alumniföreningar kan bidra till att bromsa utvecklingen. Trots att de saknar formellt inflytande över vilket kön scenen tillägnas så har deras åsikter stor betydelse för spexets utveckling. Det beror på att alumner både vägleder och hjälper den sittande chefsgruppen. 

Jag kanske är partisk men jag tycker personligen att kvinnor är roliga.

Ett av många argument som diskuterades i Lundaspexarna, särskilt i scensektionen och med alumner, var huruvida kvinnor kan spela Lundaspexens roller. Hon gör en referens till spexet Uarda, vars huvudkaraktär är en kvinna som heter Uarda.

– De kunde säga ”Men hur skulle det se ut om en kvinna spelade Uarda? Det hade inte varit roligt, det hade blivit alldeles för seriöst”, hon fortsätter:

– Det var ofta tal om hur de roligaste spexarna var män och att tjejerna mer var ”duktiga på att sjunga”. Jag kanske är partisk men jag tycker personligen att kvinnor är roliga.

Karl Bengtsson vittnar även han om alumniföreningarnas inflytande.

– Jag tror det kan finnas en rädsla för att Lundaspexarnas traditioner och identitet skulle förstöras om man välkomnade kvinnor på scen. Det tycker inte jag, för det måste ju få utveckla sig själv med tiden.

Isak Holmberg anser dock inte att alumniföreningarna har något direkt inflytande över spexets utformning.

– Alumniföreningar är alumniföreningar och Lundaspexarna är Lundaspexarna. Vi gör vad vi vill göra med den ensemblen vi har.

Universitetets ansvar

I flera intervjuer med spexare görs hänvisningar till hur universitetet i större utsträckning framhäver Lundaspexarna genom att boka dem för underhållning på officiella event. Det tas för givet att det är de som ska representera spexlund.

– Universitetet väljer oftast Lundaspexarna, och inte Boelspexarna. Har det med traditioner att göra? Kanske, men det sänder ju ändå ett slags budskap, menar Linda Florén.

Isak Holmberg tror att Lundaspexarna bokas oftare för att de är välbekanta.

– Man känner igen Lundaspexarna mycket mer än man kanske gör med Boelspexarna. Men jag vet inte riktigt. Förhoppningsvis tycker de väl att våra kavalkader [Lundaspexarnas ord för uppträdanden på tillställningar, reds. anm.] är väldigt roliga.

Universitetet har ett myndighetsuppdrag att verka för jämställdhetsintegrering. Det innebär att jämställdhetsperspektivet ska vara med i alla beslutsfattande processer. Vissa anser att framhävandet av Lundaspexarna på officiella tillställningar inte går i linje med detta åtagande.

Jag tycker att det är hyckleri att universitetet, inte har inkorporerat kvinnor i sina kulturtraditioner.

Sara Ramberg drar även en parallell till att Studentsångarna, som är en herrkör, också framhävs när de får sjunga på universitetets firande av Siste april och därmed blir filmade av SVT. 

– Varför lyfter inte universitetet fram Bella Voce eller Korallerna som också är stora?

Hon menar att universitetet förväntar sig ett visst deltagande från studentlivet i kulturtraditioner som Siste april. Universitetet borde därför ta hänsyn till jämställdhetsfrågan i studentlivet.

– Jag tycker att det är hyckleri att universitetet, mer än hundra år efter att kvinnor blev tillåtna på universitetet, inte har inkorporerat kvinnor i sina kulturtraditioner eller gjort plats för kvinnor.

Sofia Thomasson, tidigare aktiv i Boelspexarna, menar också att representationsfrågan på universitetets officiella tillställningar är större än bara Boelspexarna och Lundaspexarna. Frågan borde inkludera mer av vad alla spex har att erbjuda.

– Jag tycker väl att universitetet säljer sig lite kort där, för det finns så himla många olika spex, det är ju helt fantastiskt.

Vicerektor Jimmie Kristensson, som leder projektet ”Universitetsgemensam satsning för jämställdhet och likabehandling”, säger att han inte reflekterat över frågan om vem som bjuds in för uppträdanden på officiella tillställningar. Detta på grund av att pandemin satt stopp för de flesta event sedan han tillträdde.

Han tycker dock att frågan är relevant och faller inom ramen för universitetets jämställdhetsarbete, även om jämställdhetsintegreringen framför allt berör myndighetsbeslut.

– Det är väl någonting vi behöver diskutera, hur vi i universitetsledningen förhåller oss till olika delar av studentlivet som är så mångfacetterat och stort och går utanför spexvärlden. Och att det är viktigt att ge studentlivet en bred uppmärksamhet.

Han poängterar också att universitetet inte har inflytande i studentlivets interna organisering, men att de gärna samarbetar om föreningarna vill ha hjälp.

– Formellt är det svårt för universitetet att egentligen ha synpunkter på hur studentlivet väljer att organisera sig. 

Han fortsätter,

– Vi kan inte på något sätt lösa frågan, vi kan bara hjälpa till att stödja i hur man skulle kunna jobba med det.

Blicka utåt

Studentlivet speglar ju samhället. Det är inte som att studentlund är ett vakuum där det finns egna regler

Majoriteten av de intervjuade menar att man måste lyfta blicken och se den större bilden av sexism i samhället för att förstå problematiken med att kvinnor ges mindre utrymme i studentlivet.

– Studentlivet speglar ju samhället. Det är inte som att studentlund är ett vakuum där det finns egna regler, menar Anna Signy Kristinsdóttir.

Dessa strukturer gör att många upplever att kvinnor måste bevisa sig på ett sätt som män inte behöver, menar bland annat Linda Florén.

– Om de [killar, reds. anm.] inte gör ett kul spex, då var inte det spexet kul. Men om vi inte gör ett kul spex, då är inte tjejer kul.

Elvira Gullberg, som även har erfarenhet som ståuppkomiker, instämmer i bilden av att kvinnor måste bevisa sig mer än män i humorbranschen.

– Killar har alltid lättare att uppfattas som roliga, i hela samhället. Ribban för vad folk skrattar åt är så mycket lägre för killar.

Mot bakgrund av sexismen i samhället fyller också en scen för endast kvinnor ett politiskt relevant syfte, förklarar Ebba Sundberg.

– Kvinnor tjänar mindre än män, vi har färre chefspositioner, sämre sjukvård. Allting är lite sämre för kvinnor än för män i Sverige idag, fortfarande.

Hon poängterar dock att enkönade scener kan vara problematiskt då alla människor inte identifierar sig utifrån binära könskategorier.

– Jag tror inte att det i framtiden kommer gå att ha ett kill- och ett tjejspex på samma sätt som idag.

Sara Ramberg tror att både studenterna och universitetet måste vara delaktiga för att förändringar ska komma till stånd.

– Jag tror att studenter behöver efterfråga förändring. Jag tror också att om universitetet vill spana in i framtiden och faktiskt leda vägen för ett jämställt universitet, där alla har lika möjligheter och alla känner sig välkomna, så behöver man se över sina traditioner.