Vad händer om en 42-årig vit medelklasskvinna och en 22-årig svart arbetarklasskille blir ett par? Det försöker Nick Hornby bena upp i sin senaste roman – men Lundagårds Giulia Kappelin Cingolani är inte imponerad.
Titel: Precis som du
Originaltitel: Just Like You
Utgivningsår: 2022
Författare: Nick Hornby
Tidigare böcker: Om en pojke (1998)
Förlag: Bokförlaget Forum
Varje lördag förmiddag ägnar sig engelskaläraren Lucy åt att köpa kött hos den lokala slaktaren. Köpen är sig lika tills hon en dag får för sig att anlita Joseph, killen i köttbutiken, som barnvakt till sina två söner.
Joseph är 22 år gammal och drömmer om ett liv som DJ och musikproducent. Likt många andra Londonbor i hans ålder har han flera jobb. Han tillhör den engelska arbetarklassen där ingenting är gratis.
Utifrån har Joseph och Lucy ingenting gemensamt. Hon är vit, han är svart, hon är mitt i livet, hans liv har precis börjat, hon är engelsklärare, han är DJ, hon är emot Brexit, han vill rösta lämna. Ändå kan de inte motstå varandra. Kort efter Josephs första pass som barnvakt inleder de en passionerad romans, som varken de själva eller någon runt omkring dem tror kommer att leda någonstans. Allt detta i skuggan av Brexit, Trump och ett allt mer polariserat Storbritannien.
Folkomröstningen får stor plats i boken och blir ett sätt att ytterligare understryka huvudkaraktärernas olikheter. För Lucy och hennes vänner är det helt otänkbart att rösta lämna medan alla som Joseph känner är för Brexit. När Joseph erkänner för Lucy att han inte riktigt vet varför Storbritannien borde stanna, eller för den delen lämna EU visar det sig att hon inte heller är så säker på sina argument.
Trots Nick Hornbys fantastiska förmåga att måla upp en hel värld framför läsarens ögon, känns Joseph och Lucy av någon anledning inte äkta.
Precis som du handlar om kärlek, klass, etnicitet och politik. Utmärkta premisser för en bra bok. Men trots Nick Hornbys fantastiska förmåga att måla upp en hel värld framför läsarens ögon, känns Joseph och Lucy av någon anledning inte äkta. Jag köper den passionerade romansen och attraktionen författaren beskriver mellan de två karaktärerna. Lucy har inte fått ligga på flera år och här är en snygg ung man som inte vill något annat. Jag köper också Josephs “milf”-fantasi. Men varför skulle de här människorna faktiska vilja vara ett par?
Nick Hornby berättar i en intervju att han fick idén till boken när han var i sin slakteributik och såg en vit medelålders man och en ung svart kvinna flirta med varandra. Han tänkte direkt att de inte skulle funka som par för att sedan ifrågasätta varför han kände så. Det var utifrån denna tanke som han började skriva började skriva på boken. Men Joseph och Lucys relation känns konstgjord. Inte för att de tillhör två olika sfärer av det engelska samhället eller har så stor ålderskillnad, utan för att de inte delar ett enda intresse. Att en mobilberoende, fotbollskille som drömmer om att bli house-DJ, vill vara ihop med en 42-årig engelsklärare med två barn saknar trovärdighet.
Boken känns som ett sociopolitiskt experiment för att se hur långt dessa två kan komma. Det blir så lagom spännande när deras förhållande inte uppfattas som genuint. Josephs karaktär verkar dessutom skriven med hjälp av en manual för hur författaren tror att en arbetarklasskille med invandrarbakgrund i 20-årsåldern är idag. Möjligen framstår Lucy som lite mer nyanserad, kanske också för att Hornby är mer hemma i hennes värld.
Författarens försök att pressa in alla Storbritanniens samhällsproblem i boken får konsekvensen att ingenting blir riktigt utrett. Bokens behållning är författarens härliga språk och de roliga och insiktsfulla bikaraktärerna. Ibland vill man veta mer om dem än om huvudpersonerna.
Precis som du är underhållande läsning av en skicklig författare men som trots ambitionerna inte säger särskilt mycket om de brännande ämnen den tar upp. Du behöver alltså inte lägga månadens sista CSN på den här boken. Låna den på biblioteket i stället.
