Gry Loos Fahlvik ger slutreplik på rektorns och vicerektorns replik ”Replik: Universitetet både kan och vill driva klimatfrågor”, publicerad på Lundagårds webbsida 28 april.
3.3–3.8 miljarder. Så många människor lever idag i områden som är särskilt utsatta för klimatförändringar. Skogarna brinner redan, det sjätte massutdöendet av arter pågår och naturkatastroferna förväntas avlösa varandra i allt snabbare takt. Sanningen är den att oavsett om vi klarar Parisavtalet eller inte så dör människor i detta nu på grund av klimatkrisen – och det kommer att bli värre.
Jag är oerhört tacksam för rektor Erik Renström och vicerektor Per Mickwitz replik, det är glädjande att höra att det pågår hållbarhetsarbete och att klimatfrågan är aktiv utanför det direkta rampljuset. Vad som fortfarande oroar mig är dock att klimatet tycks behandlas som vilken annan stor fråga som helst. Man kommer långt med seminarier, policys och symposium i andra långsiktiga frågor, men någonstans mellan raderna om rapporter och ramverk drunknar klimatkrisens akuta status.
Omställningen som vi står inför är större än vad som går att föreställa sig. Vi måste rota upp och se över vår fundamentala relation till planeten jorden, och med den även stora delar av samhället. Jag ställer mig skeptisk till att det existerande ramverket tar hänsyn till och förbereder studenterna på det. Vad jag vill är att ni accepterar oddsen för att vi klarar Parisavtalet och agerar därefter. Ett rättvist och sannerligen hållbart samhälle hinner inte byggas genom ”att sprida goda exempel på hur klimatförändringar och hållbar utveckling kan integreras i utbildning.” Omställningen behöver bli själva stommen i många utbildningar om vi ska ha en reell chans.
Det är inte universitetets egna utsläpp jag fiskar efter, utan rollen som universitetet spelar i omställningen. Utbildning som ger kompetens att hantera konsekvenserna av klimatkrisen inom både praktiska, naturvetenskapliga och sociala sektorer kommer att innebära skillnaden mellan panik eller samarbete, krig eller diplomati, liv eller död. Varje person som sitter i någon form av maktposition idag och inom de kommande åren kommer att bli ihågkomna som de som hade chansen att ställa allt till rätta. Visst är det komplext men för universitetsledningen blir ”klimatfrågan” i slutändan en enkel ja eller nej fråga; Gör ni allt i er makt eller inte?
Det är betryggande att rektorn och vicerektorn tar kritiken på allvar och medger att mycket arbete kvarstår. Många bäckar små gör självfallet skillnad men som student efterlyser jag ett ledarskap i proportion till krisens existentiella skala. Tänk större, ta oss unga i handen och snälla, hänvisa oss inte till hållbarhetsveckan i Lund när nästa torka slår till.
Gry Loos Fahlvik, student vid Lunds universitet
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för debattartiklar finnes här.
