Allt gott måste någon gång komma till sitt slut, så även tiden i Lund. Lundagårds studentlivskrönikör Thea Sandin ser tillbaka på sin tid som student.
Är ett breakup med en stad ens värt att skriva om? Är det bara jag som är överkänslig och tänker för mycket på det?
Jag flyttade till Lund vårterminen 2019. Nyss fyllda 20 år var jag förväntansfull och spänd inför att börja på universitetet. Ganska nervös gick jag in på min första lektion i ekonomisk historia och försökte få ögonkontakt med någon annan som också verkade vara fristående kursare. Det enda problemet var att alla redan verkade känna någon. Det blev inte direkt en flygande start på min tid i Lund. Jag tillbringade i princip hela första terminen i panik över att alltid vara lite utanför och aldrig riktigt med i gänget.
Det tog mig faktiskt ganska lång tid innan jag hittade en bra vänskapskrets, mycket längre än den provterminen jag flyttade ner för. Men jag stannade ändå. Det fanns mycket i Lund som jag blev kär i. Det är extra lätt att förälska sig i staden under våren, och trots att jag inte var helt säker i det sociala så var jag säker på att jag skulle plugga i Lund.
Nu lider min tid i Lund mot sitt slut. Jag skriver på min kandidatuppsats och planerar för att flytta ur mitt korridorsrum och samtidigt kämpar jag med massor av motsägelsefulla känslor.
På många sätt har jag varit färdig med den här staden ett tag nu. Avsaknaden av hav, att man alltid stöter på någon man känner på Ica (särskilt om man ser riktigt risig ut) och kulturen av festande har jag blivit lite trött på.
Det blev kanske extra tydligt under Valborg, studenternas högtid, när jag mest ville ligga hemma och vila, utmattad av helgens alla förväntningar. En vän till mig skrev att han känner sig som en pensionär i Lund och jag kan inte annat än hålla med om den känslan.
Lund är litet, internt, begränsat och alldeles, alldeles underbart.
För det är ju här jag har haft mina bästa år också. Jag har fått uppleva kärlek i den här staden, det underbara i att det tar fem minuter på cykel och sen är jag hemma hos en kompis, oförglömliga fester och vänner som alltid bjuder in och får en att skratta så det gör ont i kinderna.
Att avsluta en relation är aldrig enkelt. Det kan finnas många fullkomligt logiska anledningar, som att man vill olika saker, är inkompatibla personlighetsmässigt eller att kärleken inte längre finns kvar. Men att ta steget och faktiskt göra slut kräver en hög grad av känslomässig ansträngning, för man släpper en illusion och en historia som man har älskat. Och som jag har älskat Lund. Men jag är också redo för något nytt och det ska bli lika delar spännande som läskigt att ta reda på vad det är.
Det känns fint att få lämna Lund när staden är som bäst. Botaniska är fullt av studenter, nationerna är fullpackade och karnevalen är snart här. Som Håkan Hellström säger ”allt det bästa har inte hänt än”.
