Den tredje maj kom partiledarna Märta Stenevi (MP) och Johan Pehrson (L) på besök till Studentafton. Lundagårds Jonathan Juhlin närvarade vid denna bottenstrid om riksdagsplatsen.
Det är en gråmulen dag i början på maj och med viss skepsis går jag in i Universitetshuset. Kvällens studentafton ska bjuda på partiledardebatt mellan den nytillträdde Johan Pehrson (L) och den något mer rutinerade Märta Stenevi (MP). Vad skepsisen grundar sig i handlar nog dels om den förutsägbarhet jag ofta upplever komma från partiledarhåll. Ibland kan svaren inom dagens politiska landskap kännas alltför inövade och stelbenta. Om mina förväntningar införlivades? Nja, blir nog svaret.
Märta Stenevi inleder debatten med att poängtera sin lokala förankring (hon är både född i Lund och har studerat här) och fortsätter med globala frågor som rör säkerhet och klimatpolitik. Den senare halvan handlar efter en något krystad övergång om den svenska tryggheten och tryggheten för barn i Sverige.
Nästa stora skratt kommer kort därefter när moderatorn välkomnar partiledarna till aftonen varpå Johan Pehrson skämtsamt säger att han: ”trodde att han annars kommit till biggest loser”.
Johan Pehrson lyfter i sitt anförande även han de stora utmaningar Sverige står inför, både gällande klimatet men även tryggheten i samhället. Han lockar till sig kvällens första stora men långt ifrån sista skratt, efter att ha stannat upp mitt i sitt anförande för att fråga moderatorn om hur mycket tid han har kvar. Svaret blir ”en minut” och Johan Pehrson söker sig tillbaka till klimatet men den retoriska pregnansen återfinnes aldrig i anförandet. Nästa stora skratt kommer kort därefter när moderatorn välkomnar partiledarna till aftonen varpå Johan Pehrson skämtsamt säger att han: ”trodde att jag annars kommit till Biggest Loser”.
i Studentafton den 3 maj.
Foto: Johan Larsson
Moderator Nils Gustafsson, statsvetare som till vardags forskar på institutionen för strategisk kommunikation, gör ett stabilt jobb med sin lätt ironiska ton. Dessutom får utbildningspolitiken ta stor plats i ett eget segment vilket måste ses som ett positivt ämnesval då han så träffsäkert påpekar att det ofta är något som inte finns med i valkampanjerna.
Men anledningen till detta får vi åskådare snabbt erfara då det omedelbart blir tydligt att där råder stor samstämmighet mellan MP och L om hur universiteten och högskolorna ska få verka fritt utan direkt inflytande från staten. Miljöpartiet och Liberalerna har överlag liknande syn på utbildningsfrågan för de högre lärosätena och debatten brinner här liksom på flera andra punkter aldrig riktigt till.
Lite synd får ändå sägas då där finns konfliktytor att lyfta. Frågan om energiförsörjningen och beroendet av fossila bränslen som aktualiserats än mer av kriget i Ukraina bjuder på oenighet, men Johan Pehrson fastnar ofta i att hänvisa till kärnkraften. Märta Stenevi kontrar med att lyfta fram andra energikällor och deras möjligheter snarare än att direkt skjuta ner Pehrsons argument.
Om Johan Pehrsson gör ett intryck av att vara oförberedd så gör Märta Stenevi det motsatta.
Johan Pehrson är kvällens överraskningsmoment med sina plumpa skämt och kommentarer. Påtagligt oförberedd är intrycket men samtidigt väcks en tanke om detta kan vara en del av en medial strategi? Jan Björklund gjorde under sin tid som partiledare det till ett trademark att fälla korta one-liners som rev ner skratt, skratt som ofta ledde till eftertanke då där alltid fanns en politisk poäng inbäddad. Johan Pehrsons kommentarer leder visserligen också till skratt, men somliga fastnar snarare i halsen.
Om Johan Pehrsson gör ett intryck av att vara oförberedd så gör Märta Stenevi det motsatta. På varje fråga finns ett antal punkter som framförs på självsäker skånska. Däremot saknas här den spontanitet som svaren från Johan Pehrsson har, ofta får leveransen av svaren göra avkall på intresset som väcks för dem.
Debatten kommer in på könsfördelningen vid svenska höskolor och universitet. Johan Perhson inleder med att det enligt honom handlar om att män ”måste sköta sig bättre”. Märta Stenevi kontrar med att män måste uppmuntras mer och att förväntningar kan föra med sig positiva effekter. Johan Pehrson som instämmer i detta fäller kommentaren:
— Vi kanske kan bilda regering du och jag?
Och river därmed ned ett av kvällens största skratt.
Johan Pehrsons spontanitet och lätt ogenomtänkta sätt känns fräscht men också på gränsen till parodiskt, en lina han balanserar på genom samtalets gång. Greppet gör att Märta Stenevi tappar fotfästet ett par gånger under samtalet och dras på något vis in i den mer spontana inriktningen av sina anföranden men återfinner snabbt sin stabila grund som talare.
Foto: Johan Larsson.
Tydligt blir det under kvällen trots allt att partiledarafton är ett format som gynnar det politiska samtalet. Både Johan Pehrson och Märta Stenevi får verkligen utrymme att lägga ut texten till skillnad från senaste års partiledardebatter på tv som ofta blir lätt kaotiska. Nils Gustafsson ser dessutom till att taltiden utjämnas mellan de båda i den mån de själva tar den.
För Johan Pehrsons del levereras väldigt korta svar under den avslutande frågestunden. På en öppen fråga från publiken om vad som utmärker Liberalerna kommer en punktlista i talform istället för ett utbroderat partiprogram. Det får mig att minnas tiden då Donald Trumps retorik analyserades, att han talade som en säljare med korta direkta meningar. Kanske kan kvällen ses som ett eko från debatterna mellan den duktiga flickan Hilary Clinton och den burduse buspojken Donald Trump.
Vi vet hur valet mellan Trump och Clinton slutade. Nu återstår att se om säljtekniken faller folket i smaken eller om det sista halmstrået Pehrson även blir det sista vi ser av Liberalerna i riksdagen under en längre tid. Vad gäller Miljöpartiets framtid har de en ny position utanför regeringen att förhålla sig till – klimatet ses av väljarna som en av de viktigaste frågorna och trots det ligger stödet för partiet allt närmre riksdagsspärren.
Jag lämnar kvällens Studentafton med känslan av att jag bevittnat något som inte borde hända i svensk politik år 2022: att en partiledare går så pass mycket utanför ramen. Känslan är någonstans positiv och promenaden hemåt sker med viss skjuts i steget. Jag har bevittnat något som inte alls blev tråkigt och förutsägbart.
