Tusen år av bildning

Varför skulle man bli bildad förr i tiden? Lundagård har utforskat ett årtusende av bildningsideal i Lund.

Vad bildning och utbildning ska vara till för är en diskussion som varit aktuell på dags- och kvällstidningars kultursidor i åratal. I Lund har svaret på denna fråga ändrats över nästan ett årtusende, men har främst pendlat mellan två poler: ”för individen” repektive ”för kollektivet”. 

Lund har kunnat kalla sig ’kunskapsstad’ sedan år 1086 då Knut den helige av Danmark grundade Katedralskolan. Då var det ett lärosäte tätt knuten till den kristna kyrkan. Sedan dess grundande har Lund varit ett bildningscentrum i Skåne. 

Det som låg i den antika skolan var att kunna bli en trovärdig, stabil, god människa.

Det första bildningsidealet kom från det antika Grekland och var gängse för större delen av kristenheten, menar Samuel Rubenson, professor i kyrko- och missionsstudier vid Lunds universitet. Idealet förespråkade bildning i ett självförverkligande syfte, med tonvikt vid att studenten skulle bli en välfungerande individ. Bildning var en ”fostran”, säger Samuel Rubenson till Lundagård.

– Det som låg i den antika skolan var att kunna bli en trovärdig, stabil, god människa som klarar av att hantera sitt liv.

I lärdomsstadens tidiga skede var syftet med bildning individualistiskt, menar Samuel Rubenson. Dock skedde undervisningen under kyrkans tak och var präglad av skolornas koppling till kristenheten. Katedralskolan var, som namnet antyder, en del av domkyrkan i Lund. 

Studenterna – som exklusivt var män – i Lund skulle alltså bli goda kristna individer och sedermera prästemän eller munkar som levde i celibat. De skulle bli verksamma inom någon av kyrkans många organ och rörde sig sällan utanför denna sfär.

Förändringen i bildningsidealet skedde sakta och under lång tid, menar Samuel Rubenson. En av faktorerna vilken kom attförändra det var tolvhundratalets kringvandrande munkordnar: franciskanerna och dominikanerna. De tog sin bildning ut i samhället för att engagera sig där, olikt de andra kyrkolärda.

– De vände sig inte bara till klostren utan var ute på torg och bland folk, och sedan bland borgarna. De väckte en bildningsönskan som var mera fristående från klostermiljön, berättar Samuel Rubenson. 

Munkarnas engagemang i samhället visade ett alternativ till  det antika idealet om bildning i självförverkligandets syfte. Familjer som önskade att deras bildade söner skulle gifta sig och ett ökat allmänintresse för bildning kom att sakta leda till krav på alternativa slutstationer för bildning, bortom det instängda kyrklivet där prästerna och munkarna levde i celibat.

Samuel Rubenson menar att man kan se det som att det västerländska bildningsidealet utsattes för press från olika håll, vilket kulminerade under reformationen.

1500-talets kyrkostrid påverkade det västerländska idealet och därmed det som rådde i Lund. Reformationens fäder menade att att skolorna och dess litteratur behövde reformeras. De inledde därför ett projekt som omkontextualiserade den gamla skollitteraturen och betonade att bildningen skulle vara till för samhället: den bildade skulle vara en kugge i hjulet, som alla andra medborgare. 

Detta samhällsorienterade ideal fortlevde när svenska staten grundade Lunds universitet 1666, enligt Samuel Rubenson.   

– Det är i statens, de makthavandes och kyrkoledningens intresse att få den [studenten, reds.anm.] producerad.

Samuel Rubenson menar dock att det antika idealet levde kvar vid de fakulteter som fortfarande hade latin som primärt lärospråk. Även dessa fakulteter kom att sakta förändras under århundradena efter Lunds universitets grundande, genom ytterligare påtryckningar från den nyttofokuserade borgerligheten.

på 1700-talet, århundradet efter Lunds universitets grundande, såg många svenskar på universitetet som en förlegad institution. Historikern Johan Östling betonar i boken Humboldts universitet: bildning och vetenskap i det moderna Tyskland (2016) en genomsyrande nepotism, en konservativ kristen ortodoxi, samt kyrkans försvagade ställning som grund till universitetets statustapp. Latinets dominerande ställning i det provinsiella Lund motiverade att spydiga satirer spaltades i, bland annat, tidningen Stockholmsposten. 

Det svenska borgarståndet, som under den här tiden växte både i storlek och makt, hade inget till övers för vad de kallade universitetets ”latinherravälde”. De uppskattade praktiska ämnen som naturvetenskap, matematik och ekonomi; samhällsnyttiga färdigheter som kunde tas i bruk utanför universitets seminariesalar.

Staten höll med. Reformationens bildningsideal kan ses direkt i statliga uttalanden. En kommitté slog år 1750 fast att fostrandet av lojala ämbetsmän var universitetets huvudsakliga syfte; inte självrealisering och att växa som människa. 

I början av 1800-talet skedde en återgång till individen. Wilhelm von Humboldt, en preussisk ämbetsman och akademiker, formulerade ett nytt ideal för universitetet, ett nytt sätt att vara bildad, som skapade svallvågor genom hela Europa.

– Det var nytt på det sättet att det inte var lika kristet. Det är inte att komma till himlen som är huvudproblemet, utan mera hur man ska bli rätt sorts människa här på jorden, säger Svante Nordin, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet.

Att bli ”rätt” sorts människa blev nu att vara humanist. Studenter bildade sig inte för att komma närmare Gud, kyrkan eller samhället, utan för den självrealiserande individens skull. Krutet lades på konsten, poesin, filosofin. 

Johan Östling beskriver att Wilhelm von Humboldt inte hade mycket till övers för statistik och memoriserande, utan prioriterade istället en allmän intellektuell vigör i ämnen som rörde mänskligheten. 

Det är något speciellt i att vara student. Studenten blir en sorts social typ.

Iklädd en 1800-tals skrud började det antika självförverkligande bildningsidealet få fotfäste igen. Men precis som i det antika Grekland var det endast män som fick möjlighet att ta på sig studentkläderna – kvinnor fick vänta till 1873 för att få ta del av universitetsutbildningarna. 

I Lund var det nyhumanistiska bildningsidealets största förkämpe Esaias Tegnér. Stora uppfostringskommittén, en kommitté specifikt för utbildningsväsendet där Tegnér ingick, gav i sina slutbetänkanden uttryck för en ny syn på bildningsidealet. Det uttryckte romantikens brott mot synen på världen och samhället som ett maskineri, en beundran av antika Greklands ideal och humaniorans frigörande kraft. Det var en återgång till det ideal som rådde i Lund när Katedralskolan grundades. 

I samband med 1800-talets revolution så förändrades även studentens tillvaro. Lund fick ett eget liv som var begränsat till just studenter. 

– Det är något speciellt att vara student,  studenten blir en sorts social typ. säger Svante Nordin och fortsätter. 

– Det är det här med första maj, hälsningsgillet den fjärde oktober […] och AF-borgen, det betyder väldigt mycket. Då blir det den här känslan av att studenter är en särskild sort.

Studenten blir under 1800-talet en entitet fri att välja själv vad den ska använda sin bildning till – i teorin i alla fall. Lund och dess bildningsideal har gått igenom många skiften. Samuel Rubenson ser att de ideal vilka vi diskuterar idag – utbildning för att producera för samhället eller bildning för den kritiske individens skull – har vi hämtat från årtusenden av idéhistoria. 

– Det blir en diskussion även idag: har skolan en fostrande roll?

Och diskussionen kommer säkerligen fortsätta på tidningarnas kultursidor i åratal till.