Jag har en massa kul designande framför mig på bordet just nu. Bortsett från den lilla detaljen att jag inte har något bord då. Nej, min desperata jakt på skrivbord har plötsligt fått intensifieras. Det brinner i knutarna. Måste ha en plats att arbeta på! Någonstans där jag kan sprida ut mina papper och låta dem ligga kvar. Någonstans där jag får plats med dator, ritplatta och mus. Efter SJGA48 Människan i arbetslivet där jag tror att jag fick min livsranson av belastningsergonomi och biomekanik har jag dessutom börjat snegla på höj- och sänkbara skrivbord. Men det kanske är att ta i ändå att dra hem ett sådant åbäke till en liten studenttvåa? Hjälp mig, har jag blivit hjärntvättad?
Hur som helst. I morse försökte jag som vanligt att se ut genom mina immiga glasögon medan jag halkade fram över den isiga kullerstensuppfarten till Thomanders. (Är det sant att det finns imfria glas?) Jag skulle ha affischmöte med ett par av manusförfattarna inför vårens Lundaspex – och äntligen få veta vilket spex vi skulle sätta upp! Jag parkerade pappas grönmålade postcykel från 70-talet nedanför den röda tegelmuren, den där som sjukgymnaststudentskorna förr i tiden brukade hoppa över vilket har lett till att vi numera kallas för lufthoppor. (Även om jag mest stöter på uttrycket hos förtjusta läkarvänner till mina föräldrar och en gång per termin då pojkarna här bjuder in oss flickor på ”ettekaffe”. Men det är stoff för en annan historia.) I rutig morgonrock sitter regissören vid pianot och spelar när jag kommer in och det är nästan synd för bildens skull att det är C-vitamin i det grumliga glaset från någon avlägsen Lundakarneval. I vilket fall som helst blev jag efter idéspånande och en kopp kaffe som hann svalna duktigt taggad på våren spex och har börjat googla bilder och skissa lösa saker – helt klart en av de roligare delarna av processen. Allting under stort hemlighetsmakeri, förstås. (Den 4 mars har vi intresseanmälan!)
Och igår promenerade jag över Michael Hansens innergård och hem till några vänner som pluggar på psykologprogrammet, barndomsvänner som jag växt upp med som en extended family till mig och min bror. Nersjunkna i deras varma soffa drack vi kaffe och åt digestivekex och pratade om en idé de har, ett häftigt och viktigt projekt som det ska bli superkul att få hjälpa till att visualisera. De imponerar på mig med sitt engagemang och sitt driv och inspirerar mig att göra och skapa själv – det måste vara drömuppdraget? Tills vidare är det en smula hemligt det också.
Och nästan hemligast av allt – det som en del av kvällen idag ägnats åt – skissande på produkterna till vårens Lundakarneval. Det är alltså det vi pysslar med i vårt designteam när vi träffas på Karnevalscentralen om måndags – och onsdagskvällarna. Jag ville att våren skulle bli 100 % design, illustration och grafisk formgivning och med kursen i Visuell kommunikation som drar igång om en och en halv vecka verkar det tveklöst vara åt det hållet det barkar. Kul!! Nu behöver jag bara ett skrivbord också. Jätte, jättemycket ett skrivbord.
Puss!
