Den nobelprisbelönad författaren Thomas Mann utgör huvudperson i den irländske författaren Colm Tóibín senaste roman. Lundagårds Lydia Löthman har läst en intressant men ojämn berättelse.
Titel: Magikern
Originalets titel: The Magician
Utgivningsår: 2022
Författare: Colm Tóibín
Översättning: Erik Andersson
Förlag: Norstedts
Thomas Mann utgör en tacksam romanfigur eftersom han levde ett dramatiskt liv i händelsernas epicentrum för två världskrig, Tyskland. Denna kontext gör att Magikern inte bara är en berättelse om en av Europas mest berömda författare utan även en lektion i modern historia. Det framgår aldrig vilka delar av boken som är faktabaserade respektive fiktiva men det är uppenbart att det ligger ett gediget efterforskningsarbete bakom slutprodukten.
Berättelsen tar sin början när Thomas Mann är i skolåldern. De första delarna av hans liv avhandlas snabbt och sammanfattat. Merparten av romanen utspelar sig när han är i 60-årsåldern under andra världskriget. 
Med en familj som består av judar och högljudda regimkritiker behöver Thomas Mann fly Tyskland kort efter nazistpartiets maktövertagande. Genom att skildra ett öde som drabbade miljontals likasinnade blir berättelsen mer allmängiltig, även om familjen Mann jämförelsevis kom lindrigt undan.
Karaktärerna i boken utgörs nästan uteslutande av Thomas Manns familjemedlemmar. Detta speglar hans faktiska liv och är en följd av en asocial personlighet såväl som det konstanta flyttandet som följde i krigets spår. Familjen utgör en av få konstanter när tillvaron gång på gång förändras. Colm Tóibín skildrar på ett skickligt sätt Thomas Manns komplexa relation till brodern Heinrich som också är författare till yrket.
Colm Tóibín skriver detaljrikt och målande, men redogörelser för huvudkaraktärens inre känsloliv saknas nästan helt. Med undantag för flertalet sexuella fantasier får läsarna en begränsad inblick i Thomas Manns psyke. Möjligtvis är detta ett försök att framställa honom som en känslomässigt otillgänglig fader som fokuserade för mycket på sitt arbete och försummade sin familj. Resultatet blir dock att karaktären faller platt och att man som läsare aldrig riktigt lär känna huvudkaraktären på djupet.
För hängivna läsare av Thomas Mann blir Magikern en särskilt givande roman.
Jag önskar att Colm Tóibín hade lagt mer tid på de tidigare åren i protagonistens liv. På så sätt hade man som läsare fått större förståelse för händelsernas utveckling gällande såväl karaktärens personlighet som den europeiska politiken.
Enklare är det att komma nära Thomas Manns barn som i kontrast till fadern ofta uttrycker känslor. Barnen Erika och Klaus är excentriska och egentligen mer intressanta än Thomas Mann. De hade med fördel kunnat ta större plats i boken. Deras relation till varandra, fadern och fosterlandet genomgår fascinerande förändringar under romanens gång – men inte heller detta får tillräckligt med utrymme.
Ett välkommet inslag är hur Colm Tóibín skildrar skrivprocessen bakom några av Thomas Manns mest berömda böcker. Hans frus vistelse på ett sanatorium i Schweiz inspirerade Bergtagen och en resa till Italien gav uppslag till novellen Döden i Venedig. För hängivna läsare av Thomas Manns litteratur blir därför Magikern en särskilt givande och rolig roman.
Magikern är också läsvärd eftersom omfånget är ansenligt: berättelsen är både historiskt intressant och ger möjlighet att stifta bekantskap med en av 1900-talets mest betydande författare. En mer ingående skildring av uppväxt och själsliv hade dock upphöjt läsupplevelsen. Läsaren lär aldrig riktigt känna Thomas Mann.
