När studenterna tog tag i staden

Studentlivet är utmärkande för Lund – ändå kan det uppfattas vara en värld som är helt separat från staden i övrigt. Lundagård har djupdykt i studentlivets relation till kommunen och ser en trend i förändring.

– Det finns många fördomar om studentlivet. När vi har lobbat för utökade serveringstillstånd, har vissa fått uppfattningen att studenterna vill supa, knulla och slåss. Vad vi snackar om är att kunna öppna en vinbar på en fredag. 

Alexandra Gäddnäs är tidigare ordförande för Kuratorskollegiet (KK), ett samverkansorgan för Lunds studentnationer. Hon och hennes efterträdare Erik Granfeldt menar båda att det finns ett förlegat synsätt på studentlivet från delar av det övriga Lund.

– Vad det handlar om är att göra det enklare för våra förmän att kunna komma med egna kreativa idéer, att göra sina egna projekt, utvecklar Erik Granfeldt.

Fördomarna som de två nationspamparna identifierar är symptomatiska för relationen mellan Lunds studentliv och Lunds kommun. Trots att Lunds universitet har 46 000 studenter, att jämföra med en kommunal befolkning på totalt 127 000 personer, har studentfrågorna länge legat i bakgrunden. ”Ett bakgrundsbrus”, kallade Anders Almgren, Socialdemokraternas toppnamn i Lund, studenterna för i en intervju 2014. Men på senare år verkar något ha hänt.

Under pandemin sköt Lunds kommun till miljonbelopp för att säkerställa nationernas överlevnad, och under våren har vallöften specifikt riktade mot studentlivet tagit plats på lokaltidningarnas sidor. Knappt hann Moderaterna ut med krav på längre öppettider på nationsklubbar innan S kontrade med att vilja erbjuda fler dagar med serveringstillstånd. Kapplöpningen fortsatte när de två partierna lovade att fullfölja även varandras löften.

Alexandra Gäddnäs pekar på debatten kring öppettider som ett fall av smått missriktad välgörenhet. Åtminstone M:s ursprungsförslag om längre öppettider.

– Det kom som en nyhet för oss. Kul att man tittar på det, men det hade kanske varit bra att fråga oss om vad vi vill. Det är klart att ingen kommer gråta över detta, men det är inte heller något vi brinner passionerat för. Det skulle inte revolutionera studentlivet i Lund, säger hon.

Alexandra Gäddnäs påpekar att de som ska arbeta till klockan fyra faktiskt också är studenter, som jobbar på volontärbasis.

– Det var väl ingen som ville ha längre öppettider tror jag, fyller Erik Granfeldt i. 

Förslagen gav upphov till ett kort men intensivt lobbyarbete, där representanter från både nationerna och Akademiska föreningen (AF) delgav politikerna det förslag som nationerna själva föredrog: fler dagar med serveringstillstånd. S i Lund gick sedan fram med ett sådant förslag, som M alltså också omfamnade.

Faktum kvarstår att ursprungsförslaget enligt Alexandra Gäddnäs och Erik Granfeldt baserades på en bristfällig uppfattning om vad studenter egentligen vill ha. Något som delvis kommer ur en kontakt mellan studentliv och kommun som länge uppfattats som dålig från studenternas sida. I slutet av 90-talet sågs problemet som så allvarligt att flera kåraktiva bildade ett särskilt studentparti, som ställde upp i kommunvalet 1998.

Kommunpartiet Studenterna, som partiet hette, fick 2,1 procent och knep ett mandat i fullmäktige. Även om partiet inte ställde upp i följande val, blev dess förslag om bildandet av ett kommunalt studentråd verklighet 2003. Här skulle kommunpolitiker och studentlivstoppar kunna träffas och diskutera frågor som där de två sektorerna möts.

Rådet finns kvar än i dag – men under resan har det inte stått okritiserat. En av de som varit skeptiska till rådet är den tidigare kårföreträdaren Sebastian Jaktling.

– Då tyckte jag mest att det kändes som att något man hade för att det skulle se bra ut på pappret, att det skulle verka finnas någon form av dialog.

Det krävs ju att båda vill och bjuder upp till dans.

Sebastian Jaktling satt i kommunala studentrådet under åren innan han gick på som vice ordförande för Lunds universitets studentkårer (Lus) 2014. Efter tiden som studentaktiv gick han över till att bli partipolitisk, och arbetar i dag som politisk sekreterare för S i Lunds kommun. Sedan valet 2018 sitter han också i kommunens kultur- och fritidsnämnd.

Han pekar på att det under hans tid på Lus ändå skedde en viss förändring i relationen mellan kommun och studenter.

– Dels fick vi ju en ny ordförande i rådet som hette Elin Gustafsson, som var kommunalråd för sossarna och gammal vice ordförande för samhällsvetarkåren. Hon hade mycket större förståelse för vårt arbete, berättar han.

Det var emellertid inte bara skiftet till en före detta studentkårsaktiv (och partikamrat) som fick Sebastian Jaktling att se mer positivt på det studentkommunala samarbetet. Under tiden på Lus tog han och kollegan Oskar Styf tag i att etablera ordentliga möten mellan både universitet, studentengagerade och kommun. 

Dessa ”trepartssamtal” ser Sebastian Jaktling som ett tydligt steg mot att möjliggöra verkligt studentinflytande på kommunen. Även i dag, efter fyra år av borgerligt styre i Lunds kommun, tror han att relationen är fortsatt bättre än innan han gick på för Lus.

– Det hade ju varit lätt för mig att säga att intresset för studenterna dippade sedan, men även om man kanske inte har fortsatt utveckla det, hade vi höjt grundnivån i hur samarbetet funkar.

Sebastian Jaktling pekar dessutom på att utbytet mellan kommun och studentliv inte bara ligger på kommunen.

– Det krävs ju nånstans att båda vill och bjuder upp till dans. Och där har väl inte alltid varken Lus eller de andra studentorganisationerna varit bäst på att göra det.

I dag är det Emmy Svensson som leder Lus. Den tidigare basen för Juridiska föreningen tog över ordförandeskapet under sommaren, och inledde jobbet med att åka till Almedalen. Under intervjutillfället har hon ännu inte hunnit delta på något reguljärt möte med studentrådet, men menar att strukturen i grunden är positiv.

– Det är ganska unikt att man har ett så strukturerat samarbete, både med studentråd och en studentsamordnare. Lus är också remissinstans för vissa kommunala frågor, berättar Emmy Svensson.

– Vi träffade personer från Uppsalas studentkår i Almedalen, och de sa att de knappt hade någon kontakt alls med Uppsala kommun. Det är intressant, för Uppsala är ju också en utpräglad studentstad.

Samtidigt menar Emmy Svensson att det arbete som studentrådet ska ägna sig åt har varit svårt att följa upp. Vem som ansvarar för vilka frågor, och när saker ska genomföras, är ofta svävande.

I byn Vallkärra i utkanten av Lund, långt från studentlivets kärna, går en skock blåklädda Lundamoderater omkring och knackar dörr. En av dem är partiets toppnamn i kommunvalet, doktoranden Rasmus Törnblom.

Rasmus Törnblom var ordförande för ungdomsförbundet Muf 2014–2016. Kort därefter gick flyttlasset till Lund, där han började plugga historia. Parallellt med examensarbeten och tentor har han suttit som ordförande i kommunens utbildningsnämnd, och tog hösten 2021 över som partiets förstanamn på valsedeln. Planen att ägna sig åt studier på heltid och lägga politiken på hyllan har bevisligen inte gått så bra.

– När man har hållit på med politik väldigt mycket är det svårt att hålla sig helt ifrån det. Så jag tackade ja till att stå på valsedeln till kommunfullmäktige inför valet 2018, berättar Rasmus Törnblom, som nu hoppas få förtroendet att leda Lunds kommun under den kommande mandatperioden.

Lund är på många sätt ett universitet med en stad.

I dag är det inte studentröster som ska värvas, men Rasmus Törnblom utlovar att även flera av AFB:s dörrar kommer knackas före valdagen. Bland materialet som delas ut finns särskilda flyers där M lovar att göra Lund till en ännu bättre studentstad. Här finns ämnen som inte lyfts genom kommunala studentrådet, utan direkt från den egna organisationen.

– Många av de frågor vi har i vårt material till studenter har lyfts fram av vårt studentförbund, berättar Rasmus Törnblom.

De frågor M särskilt lyfter i sin kampanj är förtur till hyresrätt för nyexaminerade, borttaget fribelopp för CSN – och så förstås öppettider på nationerna. 

Rasmus Törblom menar att det finns en central skillnad mellan ”vanligt” påverkansarbete från studenter, och påverkansarbete gentemot kommunen.

– Gentemot universitetet handlar det väldigt mycket om det som sker där, men gentemot kommunpolitiken blir man ju lite som vilken lundabo som helst. Även om man utgör en väldigt stor befolkningsgrupp.

Rasmus Törnblom återkommer ofta till just hur studenter ska kunna stanna i staden även efter examen – om de vill. Det är både en fråga som M själva driver hårt i sin kampanj, men också något som sätter fingret på i vilken grad de som flyttar till Lund för att plugga börjar identifiera sig med staden.

– Lund är ju på många sätt ett universitet med en stad. Om man tittar på stadskärnan är den i väldigt hög grad präglad av universitetet och studentlivet. 

– Men jag tycker att den stora frågan framgent är att göra Lund till en stad där man känner ”här vill jag bo”. Att Lund är en stad som har mycket att erbjuda även efter studentåren.

Rasmus Törnbloms erfarenhet från ungdomsförbund, studentliv och kommunpolitik är knappast unik. Både han och Sebastian Jaktling lyfter att flera partier har många studenter som är aktiva inom den kommunala politiken – och jämför man med ”infödda” lundabor är åtminstone de före detta studenterna i klar majoritet:

– Jag tror det är två av tio bland toppnamnen från de större partierna som faktiskt är från Lund. Av de tio första på vår kommunlista har nio pluggat vid LU, och den som inte hade det har avlagt sin doktorsexamen i Uppsala, skrattar Sebastian Jaktling.

Mycket handlar om att få studenter att känna sig inkluderade.

Sebastian Jaktling hoppas på att kommunen i framtiden kan öka sina insatser för att samarbeta med studenterna. 

– Jag tycker att man kunde göra mer grejer ihop, ha mer framåtsyftande diskussioner. Det är också vad jag tror studentorganisationerna vill – att man kan prata om vart är Lund på väg som studentstad, säger Sebastian Jaktling.

Alexandra Gäddnäs, tidigare ordförande på KK, tar också upp vikten av en ökad dialog. Under hennes år som ordförande startade studentorganisationerna bland annat en ”grundkurs” för att ge kommunpolitker mer information om hur studentorganisationerna faktiskt fungerar i dag.

Samtidigt ser hon en stor utvecklingspotential i att överbrygga klyftan mellan studenterna och staden Lund. Hon lyfter praktikplatser inom den kommunala förvaltningen som något som hade kunnat öka känslan av ”enighet”.

– Mycket handlar om att få studenter att känna sig inkluderade i Lund som stad. Kommunen vill ju att folk ska bo kvar. Att få en chans att komma in i arbetslivet är en strålande chans där kommunen faktiskt har en stor möjlighet att också erbjuda väldigt kvalificerade platser. 

Alexandra Gäddnäs är samtidigt inte övertygad om att staden Lund och studentlivet verkligen är två så skilda världar som det kan verka.

– Om man tittar på de områden där studentlivet går in i vad Lund som stad är, är de så väletablerade att man kanske glömmer bort det. Lundakarnevalen är en sån sak som finns här men som man nästan glömmer bort för att det har funnits så länge. 

– Man tänker inte på att det är ett tillfälle då de här två cirklarna möts.