Torsdagen den 18 augusti presenterade Sveriges Television (SVT) höstens tablå. Lundagårds Clara Castenfelt var på plats i Studio 1 för att ta reda på vad du inte får missa och ta tempen på några av människorna bakom programmen.
Jag praktiskt taget ramlar in i SVT:s Studio 1. Det har varit en otroligt känslomässigt upphöjd morgon – jag gick in i fel entré, möttes av halva svenska TV- och filmeliten, stirrade Babben Larsson i vitögat – mycket att hantera för Sveriges sämsta morgonmänniska.
Men här är vi i alla fall. Micke Leijnegard poserar bredbent framför filmduken där SVT snart ska visa oss glimtar av höstens kommande program.
”Vilken maffig TV- höst vi har framför oss, hörni.”
Jo tack.
Kenny Starfighter kommer tillbaka den 16 september – 13 år sedan sist. När jag frågar Johan Rheborg huruvida Starfighter mognat under sin dvala, verkar vi dela uppfattningen att en vätebomb av nostalgi håller på att gå av.
– Jag satte på mig kläderna igen – samma dräkt som jag hade 2009, tänderna, samma peruk som ’97 – och … där är han. (…) Det enda var ju när jag såg mig själv i spegeln. Jag har lite äldre ansikte. Det såg väldigt sjukt ut.
Pausen till trots verkar Rheborg ha välkomnat tillbaka Kenny Starfighter med öppna armar.
– Det är en kär karaktär. Det är roligt att göra honom. Kenny är liksom ett barn. Barnslighet är tidlöst.
Martin Persson och Pernilla Gamryd är också på plats. Medan Persson regisserat omåttligt populära komediserien Bonusfamiljen, och Gamryd stått bakom publiksuccéer som Ullared, samarbetar de nu i SVTs nya juldrama Äntligen! som har premiär julhelgen.
Baserad på en premiss från den israeliska författaren Noa Yedlins bok Stockholm (2016), hittas en man hittas död av sina fem närmaste vänner. Han är en toppkandidat för det kommande Nobelpriset, och vännerna försöker aktivt täcka upp hans bortgång för att låta honom ”dö” med en av mänsklighetens största äremärken.
Figurerna spelas av några av landets mest folkkära skådespelare – bland annat Claes Månsson och Suzanne Reuter – som alla gjorde sig kända i humorserien Lorry under nittiotalet.
– Jag skulle säga att just dessa karaktärer som Claes och övriga spelar passar dem, och de gör dem väldigt bra. Jag tror inte ens att man kommer tänka att det är Lorry. När man är inne i vår berättelse, då är man inne i vår berättelse,” säger Gamryd.
Jag frågar Martin Persson om han har erfarenhet av att täcka upp människors död. Till min besvikelse svarar han nej, men att det handlar om de allmängiltiga problem som kvarstår mitt i karaktärernas högst ovanliga sits.
– Den enda erfarenhet som man har i alla projekt är ens känsloliv. Det kände jag när jag läste manuset, att ”fan, de befinner sig ju precis där man själv gör!” Det är verkligen bara det här – bostad, pengar, cred, vänskap, vad tycker andra om mig, har jag gjort tillräckligt bra – det är exakt samma!
Jag rör mig vidare till Elaf Ali, Ahmed Berhan och Micke Lindgren. I höst, med start söndag 28 augusti, sänds deras multikulturella gameshow IFS: Invandrare för svenskar.
Micke Lindgren, medgrundare till humorgruppen Grotesco och producent av IFS, menar att programmet behövs i TV för att Sverige är, i hans egna ord, “supersegregerat”.
– Det finns inte så mycket folk med utländsk bakgrund på TV. Vi är rädda för att snacka om kultur och det vi inte vet om varandra. Det är ett program där folk med utländsk bakgrund får styra humorn, jargongen, och tonen, och där svensksvenskarna är minoritet.
– Det finns många områden i Sverige där det typ inte ens bor någon med annan bakgrund än svensk. I det här programmet får man mötas, fortsätter Elaf Ali.
Ahmed Berhan, programledare för IFS, nickar eftertänksamt och lutar sig mot mikrofonen.
– Jag har bara jättemycket räkningar att betala.
Invandrare för svenskar går ut på att en mindre panel på tre helt svenska tävlande ska svara på frågor som berör olika kulturer i Sverige. Varje tävlande får inför sitt svarstillfälle välja en person med utländsk bakgrund ur den större panelen, som kan ge dem ett korrekt svar eller en fullständig lögn. I den stora panelen hittar vi bland annat Elaf Ali själv, komikern Petrina Solange, och journalisten Assia Dahir.
Ahmed Berhan avslutar intervjun.
– Det bästa jag hörde under hela vår inspelningsperiod var när en av producenterna sa att “under alla mina år som jag spelat in på SVT är det här nog första gången som jag sett publiken dansa mellan tagningarna.” För att det var som en fest.
Om det är något de kan göra på SVT så är det att redigera. Samtliga trailerns var genuint rörande sammanställningar av ljud och bild. Allt ser bra ut. Men, hur väl alla program lyckas i höst återstår att se. Håll utkik på SVT Play!