Trots inställda utbildningsmoment och växande utgifter höjs inte de statliga anslagen till universitetet. En av många anledningar stavas ”produktivitetsavdraget”, och så här påverkar det Lunds studenter.
Den 16 maj gick Socialdemokratiska studentförbundet, Moderata studenter och Sveriges förenade studentkårer (SFS) ihop i gemensam protest. I en debattartikel i Svenska Dagbladet uppmanade de till att ”stoppa urholkningen av högre utbildning”.
Det som gröper ur universiteten, menade de, är ett krav kallat ”produktivitetsavdraget”. Det kom till 1993 för att minska den ökande statsskulden genom att tvinga statliga myndigheter att spara pengar. Universitetet, som klassas som en statlig myndighet, inkluderas.
Avdraget kalkyleras genom att se till hur stor produktivitetsökning utvalda tjänsteföretag, som banker och försäkringsbolag, haft. Därefter sänks budgeten för statlig verksamhet med samma procentsats – vanligtvis en eller två följande år – borträknat lokalhyror och andra ökade kostnader. Därför får universitetet mindre anslag, år för år, än vad de skulle få om avdraget ej fanns.
Linn Svärd, ordförande för SFS, menar att sparsamhetstänket fortgår än i dag.
– Vi har ju hört Magdalena Andersson prata om att vi ska ”spara i ladorna”. Så det är den mentaliteten [staten, reds. anm.] har: vi behöver pengar för sämre tider, säger hon.
Vad SFS har sett är att personalen vid universiteten ökar och att lokalerna blivit fler de senaste åren. Pengarna måste därför sparas från något annat.
– Då hamnar vi i lärarledd undervisningstid, det är där man kan spara in. Och det är dåligt för oss studenter, säger Linn Svärd.
Brist på lärarledd tid är ett erkänt problem vid svenska högskolor. Enligt en rapport från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi (HSJT) åtta timmar lärarledd tid per vecka – hälften så många som naturvetenskap, teknik och farmakologi.
Anledningen, skriver UKÄ, är att de senare ämnena får högre ersättning från staten än de tidigare. Samtidigt skriver Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) i rapporten Systemfel i kunskapsfabriken att HSJT:s anslag räcker till vad de är budgeterat för.
SULF är samtidigt tydliga med varför det räcker: ”Märk väl att ersättningen till HSJT var mycket låg från början, och har egentligen aldrig räckt till för att ge studenterna tillräckligt med tid med sina lärare.”
Det är en ekvation som inte går att lösa på annat sätt.
Men där skon i dag klämmer är hos medicinutbildningarna. Enligt SULF saknar Sveriges medicinstudenter en miljard kronor.
Flera utbildningar vid medicinska fakulteten har behövt anpassas enligt de resurser som fakulteten tilldelas. Det menar Maria Björkqvist, vicedekan vid LU:s medicinska fakulteten och ansvarig för utbildning på grund- och avancerad nivå.
Hon menar att problemet ligger i att an- slagen inte ökar i proportion till fakultetens kostnader, där hyres- och lönekostnader skjuter i höjden medan anslagen inte hänger med. Sedan produktivitetsavdraget trädde i kraft 1995 har LU:s hyra stigit med 260 procent och personalkostnaderna med 313 procent.
– Om man behöver lägga mer pengar på hyra så kommer man behöva lägga mindre pengar på lärartimmar eller administration. Det är en ekvation som inte går att lösa på annat sätt, säger Maria Björkqvist.
Anpassningen sker till exempel genom att ge lärare större grupper, slå ihop kurser över programgränser och kontinuerliga översikter av kursplaner, allt för att bibehålla utbildningskvaliteten.
Att forma utbildningen efter resurser ser hon som en del av en större samhällsutveckling.
– Verkligheten ser ut så. Det är inte specifikt så för oss utan det ser ut så för alla sektorer nu, säger Maria Björkqvist.
Lärarledd tid är inte det enda som påverkas av resursbristen. Medicinstudenter vid LU saknar utbildningspraktik på sjukvården – kallat verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och verksamhetsintegrerade lärande.
– Det vi märker av där är att vi får färre och färre dagar VFU per kurs och vi får fler studenter per handledare. Sen har vi också upplevt att vissa moment tas bort eller ändras om för att de inte blir genomförbara, säger Cornelia Börjesson Freitag, språkrör i Corpus Medicum, kåren för alla studenter vid Medicinska fakulteten.
Det har gått 30 år, nu får det räcka.
Hon menar att det är svårt att veta exakt vad som gnager bort resurserna. Samtidigt som LU:s resurser minskar gör krisen inom sjukvården att sjukhusen inte kan erbjuda praktik.
Resultatet är att flera vårdutbildningar förlorar ett mycket viktigt utbildningsmoment.
– Kombinationen av mindre pengar och för lite sjukvårdspersonal gör det väldigt svårt för sjukvården att ta emot studenter, säger Cornelia Börjesson Freitag.
– Både läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter och logopeder, VFU är det som bygger deras utbildning, säger Cornelia Börjesson Freitag.
Illustration: Tekla Svensson
Hon upplever att kåren och fakulteten ser lika på avsaknaden av resurser.
– Jag har förstått att kåren och fakulteten är eniga, vi får medhåll från fakulteten i det att de också tycker att frågan är viktig.
Linn Svärd menar att lärosätena är kritiska till denna utveckling, men att de har svårigheter att motarbeta den i och med att de är beroende av staten för finansiering.
Ihop med kårerna tror hon att universiteten och högskolorna kan driva en kamp för att avskaffa produktivitetsavdraget. Och valåret är lika bra som vilken annan tid som helst att driva opinionen, menar Linn Svärd.
– Jag hoppas att tiden är nu. Det har gått 30 år, nu får det räcka.
Om din utbildning drabbats av resursbrist, ihopslagna kurser eller inställda utbildningsmoment…
