Omkring 30 000 studenter kommer rösta i Lunds kommun i år. Lundagårds Oscar Lundberg gav sig ut på Lunds gator och torg för att kröna det parti med bäst affischer för studenter. Ingen vann.
I rännstenen utanför Malmborgs ligger Per Bolunds mustaschutsmyckade ansikte. Valaffischerna är överallt och på kommunal nivå utgör planscherna partiernas mest direkta informationskanal. Därför är kommunvalsaffischer viktiga – inte minst för studenter, som är många och sannolikt uppvuxna på annan ort.
Så hur ser då affischerna ut i vår studentstad?
Årets snark: FörNyaLund (FNL)
FNL är det nyaste och mest kommunala av partierna. Partiet, som föddes i motståndet mot den spårväg som trots allt byggdes, har efter floppen gått igenom en kris – vad ska de vara mot nu? Typiskt för partiets uråldriga renommé så affischerar de varningar för sådana lamslående farhågor som höga hus och digitala läroböcker.
Lundagård erfar: Partiet ligger illa till när genomsnittsåldern bland FNL:s väljare snart passerar medellivslängden.
Årets populist: Moderaterna (M) och Sverigedemokraterna (SD)
Att M valt ”sänkt skatt och trygg kommun” i Lund, som 2021 utsågs till Sveriges tryggaste kommun och som inhyser en hel drös skattebefriade studenter, är nästan lika ofattbart som att SD tagit samma approach. Med slogans som ”Trygghet för Lund” cementerar SD en delad förstaplats bredvid M i årets populistkategori.
Någon borde höja straffen på det här tramset.
Årets sämsta: Feministiskt initiativ (Fi)
Bara släpp taget. Fi:s kommunpolitiska affischer fortsätter partiets framgångslöst tudelade inriktning. Med slogans som ”utlys klimatnödläge NU” och ”in med feminister, ut med rasister” är det tydligt att partiets kärna består av vaga rasistanklagelser och reformer som faller utanför kommunpolitiken. Jag kan inte utläsa varför någon skulle rösta på Fi i just Lunds kommun.
Har Fi stått utanför politiken så länge att de glömt hur man gör?
Årets minst sämsta: Centerpartiet (C)
C i Lund är på många sätt som en styvfarsa som försöker bli tjenis med flammans tonårskids. Partiets flaggskepp är en plansch föreställande Lunds mest bondevurmande trio – som jag bara kan anta aldrig varit på en inflyttningsfest – bakom texten ”fler inflyttningsfester”.
Möjligen vinner partiet på walkover eftersom studenter gillar inflyttningsfester?
Årets flopp: Socialdemokraterna (S) och Miljöpartiet (MP)
Man kan anklaga sossarnas valkampanj för mycket: Banal, slätstruken och allmän brist på livslust. Den är däremot inte otydlig. Det ska vara fler lärare, inte färre. Att vara sosse har (tro det eller ej) aldrig varit mer hjärndött.
Miljöpartiets valstrategi är också tydlig i bemärkelsen att de inte har några klassiska affischer för kommunvalet. Partiet förklarar att de ändå bara rivs ner – vilket symptomatiskt sätter miljön före väljarna.
Det är tydligt att ingen av dessa partier bryr sig tillräckligt mycket för att göra en ordentlig affisch.
Årets opportunist: Vänsterpartiet (V) och Liberalerna (L)
V kapitaliserar på den sedvanliga studentradikaliseringen med affischen ”Investera i Lund för klimatet”. Därför satsar de, i motsats till många andra partier, stenhårt på vaghet – man vill inte gärna spräcka bubblan hos den nyradikaliserades sköra världsbild.
När jag ser L:s sparsmakade affischutbud frågar jag mig själv vart alla inkomster från illegitima politiska donationer som Kalla fakta har lyft fram egentligen tar vägen. Kanske tog L tillfället i akt och gjorde trista affischer som dels skingrar misstankar om politiska mutor och dels gör Philip Sandbergs tandblekning avdragsgiltig?
Årets no-show: Kristdemokraterna (KD)
KD bad att få mejla sina affischer i ett högupplöst format. Överambitiöst skulle det visa sig – några bilder kom aldrig. Detta kanske i sig är skäl nog att inte rösta på KD. Vill vi verkligen att den yttersta makten ska tillfalla ett parti som inte kan mejla en pdf?
En avslutande reflektion är att kommunpolitiken lever upp till sitt rykte om att vara dödstrist. Men att den verkar så ointresserad av studenter, i landets kanske studenttätaste kommun, är mer än bara trist. Det minskar vår förmåga att fatta sakliga beslut på valdagen och är ett hot mot den informerade demokratin.
Därför förlorar alla.