Kalle Lind: ”Jag tycker alla borde vara som Karl Gerhard”

Nöjesprofilen Kalle Lind är aktuell med ytterligare ett verk om svenska nöjesprofiler. Nu tar den kulturelle mångsysslaren sig an Karl Gerhard, estradör och provokatör.

Kalle Lind sitter på sitt kontor i centrala Malmö. En rymlig lokal med högt i tak. Där står ett par skrivbord med datorer, några fåtöljer och flera smockfulla bokhyllor.

– På de två översta hyllplanen är det mina böcker. Jag tittar dit för att kunna se att jag gjort något. Att jag inte slösat bort min korta stund på jorden.

Kalle Lind har återkommande kunnat ses och läsas i traditionella etermedier såväl som poddar. Men sedan författardebuten har skrivandet hamnat allt mer i första rummet. Hans böcker handlar ofta om någon ur den svenska nöjeshistorien som riskerar att glida allmänheten ur minnet.

– Det är så sorgligt att vi glömmer bort varandra. Där höll de på och skaffade sig skatteskulder för att kunna skriva böcker, sånger, göra tv-program och så tackar vi dem genom att glömma bort dem. Det är mitt kall att fördröja den perioden lite grann.

Den 19 september kommer han ut med boken Karl Gerhard – Estradör och Provokatör, en biografi över en av 1900-talets största nöjesprofiler. Att gräva ner sig i hans livsöde har varit ett nöje för Kalle Lind.

– Det här är det bästa jag vet. Jag har sedan barnsben älskat att genom nöjeshistorien försöka förstå förfluten tid. I det här fallet min mormor och morfars samtid. Jag förstår den mycket bättre genom Karl Gerhard än en historiebok.

Karl Gerhard verkade främst under första halvan av 1900-talet. Han var revymakare och känd för sina fyndiga kupletter som han oftast framförde själv. Genom sångerna satiriserade och kommenterade han sin samtid, ofta på djärva rim som var hans specialitet.

– Det fanns inget namn som han inte kunde rimma på. Roosevelt kan rimma på ”blåställ’t”, eller på ”Der große welt”. Om någon gör ett fyndigt, lite krystat rim på en aktuell person så tänker jag att ”det där var ett Karl Gerhard-rim”.

Karl Gerhard växte upp på Östermalm i Stockholm, där den numera nedlagda Folkteatern låg, och som skulle bli skådeplatsen för många av hans revyer. Hans mor gick bort när han var i tonåren. Kvar blev han, två bröder och fadern, till vilken han hade ett komplicerat förhållande.

– För fadern fanns inget intressant i att läsa en bok eller se en pjäs. Det som var intressant var hårt kroppsarbete som man drar in stora kulor på. Detta revolterar Karl Gerhard mot genom livet.

Karl Gerhard ser till att få så dåliga betyg att hans far inte kan tvinga honom att gå vidare i skolan, berättar Kalle Lind. Som yngling smiter han hellre in på Östermalms teatrar och låter sig ryckas med av poesin och fantasin. Han bestämmer sig tidigt för att bli skådespelare.

– Han träder fram på 20-talet och det är ju en brytningstid – kvinnor klipper sig och det blir en trend att män har rouge på kinderna. Då gör han jättemånga grejer som kommenterar det. En av hans mest kända kupletter heter Jazzgossen och är smockfull med homoreferenser.

Karl Gerhard gifter sig och får barn, men lever också under lång tid tillsammans med sin sekreterare Göte, med vilken han har ett för allmänheten dolt förhållande. Han har på senare tid blivit något av en ikon inom gay- och queerkultur, berättar Kalle Lind.

– Han var ju aldrig öppen på det sättet. Men han var så öppen man rimligtvis kunde vara under hans tid.

Under 30-talet spelar Karl Gerhard för fulla hus och är en viktig opinionsbildare i tiden. Han kommenterar det som sker runt omkring honom men utan ideologisk vinkel. Samtidigt ser han tidigt att något händer i Berlin som bådar illa.

– Från 1933 och framåt blir han allt tydligare, han beskriver sitt antinazistiska kall nästan som en religiös väckelse. Han levde under kriget med resväskorna packade. Han var redo att fly på en pisskvart.

Det blev som ett ställningstagande att gå på Karl Gerhards revyer, vilket leder till biljettbortfall och 1942 tvingas han lämna sin teater på Östermalm. Han sågs av sin omgivning som kontaminerad, menar Kalle Lind.

– Man kan inte bjuda in honom utan att han börjar prata om tysken. Och folk vill inte prata om tysken: ”för tysken kanske bestämmer här imorgon och då är det bäst att…”.

Det är en imponerande gestalt som avtecknar sig. Karl Gerhard hintar om sin sexuella läggning i en tid då den ses som en sjukdom. Han kritiserar nazismen i en tid då många vill hålla sig på god fot med ett segervisst Tyskland.

– Tyvärr så är han obegriplig för många idag. Du kan ju inte riktigt läsa hans kupletter utan någon sorts chiffernyckel. Man måste sitta och bena upp syftningar på grekisk historia och europeisk samtid. På det viset är han absolut utdaterad som underhållare.

Kalle Lind tillstår att det ligger ett lager med damm över Karl Gerhard, även om hans kupletter fortfarande framförs ibland av entusiaster som Magnus Uggla och Henrik Dorsin. Men som föredöme är han desto mer aktuell.

– De fiender han hade är fiender han ska vara stolt över. Det var ju nassar och korrupta politiker och annat sketfolk.

– Jag tycker alla borde vara som Karl Gerhard. Jag tycker det är där vi ska lägga ribban för oss som människor, som medborgare.