Prepping har gått från att vara en subkultur för kufar till att ta plats på bästa sändningstid. Lundagårds kulturkrönikör Bianca Raffone brottas med motviljan till att fylla skafferiet med bönor och rädslan för att bli en belastning om krisen kommer.
Det står två fyllda 20-litersvattendunkar i min studentlägenhet.. Sedan kriget i Ukraina inleddes har min pojkvän ihärdigt försökt få mig att skaffa hemberedskap. Nu fick han nog och släpade mig till en butik för att köpa dunkar. Det fick vara en start konstaterade han. Jag himlade med ögonen och kallade honom hysterisk. Han tyckte att jag var ansvarslös.
Elkris, krig i Europa och pandemin har gjort att prepping-kulturen har fått sig ett uppsving. Det finns en uppsjö av poddar om prepping och hemberedskap. Även i P2s program “Klassisk morgon” diskuteras vilken musik som kan passa in i en krislåda. I SVT syns satsningen “Samhällskollaps”. Där iscensätts katastrofsituationer och med hjälp av olika experter förklaras vad som skulle hända med Sverige om krisen eller kriget kommer. Märklig underhållnings-TV om det värsta tänkbara. Prepping har gått från kufar som gräver skyddsrum till att ta plats på bästa sändningstid.
Varför känner jag då en stark motvilja kring att skaffa den hemberedskap som krävs för att klara mig en vecka, något Myndigheten för skydd och beredskap rekommenderar?
Att balansera på den tunna linjen mellan alarmism och naivitet är svår. Jag är rädd för att titta i backspegeln och inse att jag reagerat hysteriskt. Jag vill inte inse att jag drogs med i en upptrissad pöbelmentalitet. Inte heller vill jag inse att jag saknade sunt förnuft. Det skaver både att fylla vattendunkar och att inte göra det.
Det är pinsamt att förbereda sig för en katastrof som aldrig kommer. Jag vill inte skamset ta fram mina konserver och äta dem en helt vanlig tisdag. Utan krig eller kris. Bönorna skulle smaka av hysteri.
Jag måste dock krypa till korset och ge min pojkvän rätt. Att införskaffa mat med lång hållbarhet och fylla på medicinförrådet kommer jag inte ångra. Nu när till och med SVTs kvällsunderhållning leverera pedagogiska listor över vad som bör ingå i en hemberedskap är det lätt fixat. Det är skönt att veta att man inte kommer bli en onödig belastning för samhället i en krissituation, bara för att man var för cool för hemberedskap.
Jag behöver inte berätta att det är just kris-bönorna serveras till middag en helt vanlig tisdag. Det betyder att jag slapp uppleva en katastrof.
Rättelse: I en tidigare version av krönikan stod det att ”Vid millennieskiftet var IT-branschen mycket oroad. Det förutspåddes att datorer inte skulle hantera datum efter 31 december 1999. Miljardbelopp spenderades på att att hantera denna stora millennium-bugg, som aldrig kom. Pengar som företag, organisationer och myndigheter kastade i sjön.” detta är dock inte korrekt då majoriteten av dessa investeringar gick till att skapa koder för att millenium-buggen inte skulle ske.
