Människan kan förklaras på många sätt. Men har vi blivit alltför besatta av sociala kategorier? Lundagårds Olof Bärtås diskuterar samtidens brist på självkännedom.
I den flitigt diskuterade tv-serien ”Kärlek och anarki” finns en samtidsenlig scen. Förlaget Lund & Lagerstedt, som är navet för berättelsen, har stora problem med arbetsförhållandena och har därför beslutat sig för att anlita en ”sensitivitetskonsult” med uppgift att lösa de sociala knutarna.
Kollegorna samlas på stolar i en ring. Deras första uppdrag är att berätta om sina privilegier och typer av utsatthet.
En är en vit, rik heterosexuell cis-man. En annan är kvinna, invandrare och lesbisk. Privilegierna och kollegornas av samhället föreskrivna fördelar eller nackdelar luftas. Idén är, som sensitivitetskonsulten berättar, att medarbetarna på så sätt kommer att kunna ”mötas i en djupare förståelse för varandra”.
Det är en satirisk och träffande scen som speglar en samtid upptagen av kategorier. Den återger en allmän trop som menar att personer automatiskt får en förståelse för sin omvärld och sig själva genom att bli ”medvetna om sin egen position”.
Fixeringen vid de normer som betingar oss – eller skapar oss – har dock tendensen att täcka över andra dimensioner av människan. Självkännedom kan kanske inte nås enbart genom att betrakta sådana kategorier.
Sociologin som vetenskap tar sin utgångspunkt i människan som en social varelse, inbäddad i och skapt av sina relationer. Den franska filosofen och sociologen Louis Althusser har beskrivit mänsklig subjektivitet som ett resultat av en ideologi – eller ”produktiva maktstrukturer”. Det som vi till vardags förstår som sociala kategorier – vårt ”kön”, vår ”sexualitet” eller ”sociala status”– menar han alltså är resultatet av en typ av politik. De produceras av en extern ideologi och möjliggör kontroll av den enskilde.
Historiskt sett har det funnits en politisk relevans i att benämna detta. Att förstå hur subjektivitet och människors förutsättningar i samhället produceras ojämlikt. Bland annat har kvinnorörelsen och den antirasistiska rörelsen strävat just efter att bli ”medvetna om sin position” för att syna de maktstrukturer som förtrycker dem och skapar obalans.
Än så länge – allt gott.
Det finns däremot en kritik av det sociologiska betraktelsesättet som handlar om att det, även om det leder till politisk medvetenhet, inte leder till någon personlig insikt. Denna kritik går ut på att det tvärtom uppstår problem när vi börjar betrakta oss själva med den kategoriserande blicken. Att en människosyn präglad av normer och maktförhållanden resulterar i en mycket grund människa.
Det möjligtvis främsta svaret mot en sådan grund människosyn finns inom psykoanalysen, som med emfas hävdar att vi måste hålla isär olika skikt inom oss som personer. I skolbildningen sprungen från den franska psykoanalytikern Jacques Lacan skiljer man mellan två skikt inom människan: jaget och subjektet.
Häng med nu.
Det förstnämnda, jaget, hör till vad som kallas en ”imaginär” ordning. Den imaginära ordningen är ett sorts ytfenomen av verkligheten – ”ett universum av illusion och misskännande” – som vi lever i. Det är där jaget verkar och den speglar människans förgängliga försök att skapa klarhet och mening i livet.
Subjektet är mer svåråtkomligt. Det speglar en psykologisk grundstruktur, och målet för varje psykoanalys är att nå detta subjekt – och förstå begynnelsehistorien till individen.
Poängen med uppdelningen är att sätta fingret på att vi inte bara står i relation till samhället, utan även i en komplex och problemfylld relation till oss själva. Vi kan vara sanna inte bara mot den yttre verklighetens förväntningar på oss och bekräfta samhällets normer, utan sanningsenligheten måste också gälla reflexivt mot en själv.
Jag tror inte att fokuset på position, makt och sociologiska kategorier leder till förståelse.
Enligt denna indelning blir sociala kategorier, i det avseendet som sensitivitetskonsulten på Lund & Lagerstedt behandlar dem, enbart ett Lacanskt ”jag” som irrar omkring och försöker bringa ordning i världen. Det är ett flyktigt försök att förklara människor som är mångt mer komplexa så; en idé om att det överhuvudtaget skulle finnas en quick-fix till arbetsplatsens problem och en enkel nyckel till oss som människor. Men i kalkylen förblir subjektet undflyende och obehandlat.
Mikaela Blomqvist, litteraturkritiker och psykolog, har gått till strid mot denna sorts ”gammelstrukturalism” som hon idag ser som dominerande. I podcasten ”Gästabudet” säger hon:
– Jag tror inte att fokuset på position, makt och sociologiska kategorier leder till förståelse. Jag tror det leder till en pseudoförståelse där man tror att man vet någonting om sig själv för att man säger ”jag är arbetarklass, jag är en vit man” och så ser man på sig själv på det sättet.
Mikaela Blomqvist påpekar risken att något går förlorat när vi alltför genomgående förstår oss själva genom system och allmänheter. Genom klichéer och grovhuggna begrepp som inte har bäring när de kommer till enskilda individer.
– De är för grova de här kategorierna. De leder till tankeslöhet, säger hon och exemplifierar med ”att jag är kvinna kräver ingen självkännedom”.
Frågan som vi måste ställa blir: vad är självkännedom?
Det är en kunskap som idag uppfattas som lika banal som den är sällsynt: att ha självkännedom förbiser inte vilka sociala kategorier man hör till, men det kräver en mer djupgående förståelse för den process varigenom vår identitet skapas. Att förstå vad det betyder för mig att specifikt vara man eller kvinna, heterosexuell eller homosexuell. Utmaningen skulle behöva formuleras som att finna en egen röst; en röst som inte bara är allmän utan också personlig, liksom historien som inte bara är delad utan även individuell.
Det är därför tvivelaktigt huruvida förlaget Lund & Lagerstedt kommer uppnå harmoni på arbetsplatsen med hjälp av sin sensitivitetscoach. Bakom den heterosexuella mannens privilegier finns kanske ett hävdelsebehov och faderskomplex som spökar och förgiftar arbetsplatsen. Bakom kvinnan med invandrarbakgrund kan det finnas ett obearbetat trauma.
Det är där de riktiga mellanmänskliga konflikterna utspelas.
