Liv Strömquists nya seriealbum tar sin utgångspunkt i astrologin. Lundagård har läst underhållande texter om de olika stjärntecknen, men boken är inget för den lättkränkte.
Astrologi, denna del av populärkulturen som delar in framför allt tjejer i Lund i två grupper: troende eller icke-troende. Vaknar du varje morgon och får ”dagens citat” från din stjärnteckensapp eller ryser du av obehag när du hör orden ascendent och retrograd nämnas? Oavsett vilken av kategorierna du tillhör är det svårt att i dag helt undvika stjärntecken – något som Liv Strömquist tagit fasta på och nu skrivit en hel bok om.
Bokens uppbyggnad är enkel, den presenterar rakt upp och ned varje stjärntecken för sig och ett avslutande kapitel ägnas åt stjärntecknens kompabilitet. Bör du som stenbock vara ihop med en våg eller en oxe och varför var den långvariga polyrelationen mellan William Moulton Marston, Elizabeth Holloway och Olive Byrne så oerhört stabil och lycklig?
Som en nyfiken skeptiker till denna pseudovetenskap plöjde jag den ganska korta boken på en förmiddag, men jag känner mig nog inte klokare på astrologi för det. Strömquist har ingen pardon när hon beskriver de olika stjärntecken och epitet som ”zodiakens kåtbock” (skorpion) och ”zodiakens pighead” (stenbocken, mitt eget tecken) slängs omkring hejvilt.
Tror hon själv på det hon skriver?
Till skillnad från författarens tidigare böcker innehåller Liv Strömquists astrologi inte lika mycket filosofi eller långa resonemang. I stället är den mer koncentrerad på korta och lite provocerande beskrivningar av zodiaken. Fortfarande är det dock späckat med referenser till kända och mindre kända personer inom populärkulturen, men de längre utläggningarna saknas. Dessutom lämnas man som läsare något frågande, varifrån kommer dessa fakta om stjärntecknen? Tror hon själv på det hon skriver? Framför allt, är det meningen att man som läsare ska bli övertygad efter att ha läst den?
Eftersom jag ändå har varit en skeptiker när det kommer till astrologi behövdes bokens påståenden faktiskt testas. För den ena efter den andra vännen har jag under helgen läst upp Liv Strömquists beskrivningar av deras respektive stjärntecken. Vissa har välkomnat det och sagt att det stämmer in på pricken medan andra har slagit ifrån sig påståendena om att de skulle vara ”motvallskärringar” (skytten), ”bekräftelsehoror” (lejon) eller ”kåtast i zodiaken” (skorpion). Så denna bok kommer kanske inte att leda till att fler blir hängivna astrologientusiaster – bara hälften av mina vänner kände faktiskt igen sig.
Men det är heller kanske inte poängen med boken. I stället tror jag Liv Strömquist medvetet valt att skriva för att provocera och väcka debatt. Snabba och kvicka stycken om lasterna (och i vissa fall styrkorna) hos de olika stjärntecknen gör att känslorna kan brusa upp. Det, i kombination med ett väldigt roligt och levande bildspråk, gör att boken passar perfekt som en coffee table book, men kanske mindre som tankeväckande litteratur.