Hur snygg var egentligen den uppmärksammade "snygghetsstudien"? Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Alexander Johansson är ytterst kritisk.
Skönhet är en av de stora filosofiska frågorna. Det är något som är lika evigt som det är flyktigt. Vad och vem är snygg? Vem är inte det? Senast har en doktorand på Ekonomihögskolan här i Lund, Adrian Mehic, velat dra sitt strå till stacken med en uppmärksammad undersökning som påstår att ”snygga” studenter fick sämre betyg under distansundervisning än vad det fått vid campusundervisning.
En studie som denna kan såklart framstå som stötande. Studenter klev snabbt fram och sa att de upplevde den som både integritetskränkande och opassande. Som Lundagård rapporterat tog det bara några minuter att upptäcka vilka personer som fanns bakom de anonyma undersökningsobjekten. Ekonomistudenter kunde även konstatera att underlaget för studien knappast höll måttet för seriös vetenskap. Jag har gjort min egen läsning av studien och kan konstatera ytterligare brister.
Det förvånar mig hur ”snygg” används som ett värdeneutralt och lättillämpat begrepp i studien. Orden Mehic använder är ”beauty premium” men han förklarar aldrig vad det innebär. En förklaring på vad detta snygghetspremium bestod av hade varit hjälpsamt – det är nämligen utifrån denna som han valt ut bilder från Facebook för att använda i sin undersökning. Vad var det hos studenterna som egentligen gjorde att vissa– varav somliga han själv undervisat – ansågs snyggare än andra?
Snygghet är inte enbart något givet av naturen, det hör lika mycket samman med samhällsideal och sociala förväntningar. Att Mehic specificerar med att tala om ”facial beauty” gör det bara svårare: kan vissa kroppsdelar ge personer fördelar som andra inte kan? Om en föreläsare inte tycker om ansikten men däremot är galen i fötter, kommer det att påverka studenternas resultat? Här finns även en könsaspekt som är viktig: undersökningen konstaterar att främst kvinnor får högre betyg på grund av sitt utseende. Även om studien säger sig ta hänsyn till de examinerande professorernas kön är det inget som framkommer i resultatet. Jag föreslår en uppföljare till undersökningen: så här snygga är examinatorerna som bedömer studenter efter utseende!
Studien hade kunnat vara en sofistikerad form av satir. Humaniora har sedan 90-talet utstå olika typer av satiriska pranks som har haft till syfte att avslöja hur flummiga och innehållslösa humanistiska publikationer kan vara. Är det här ekonomivetenskapens version av det? En listig humanist har kanske nästlat sig in som doktorand på Ekonomihögskolan för att bevisa hur ytligt underbyggda och empiriskt snedvridna ekonomiska publikationer kan vara.
Det hade gått att skratta åt det om inte oskyldiga studenter varit inblandade.
