Ett år har gått sedan Skånedissen. Lundagårds studentlivskrönikör Victoria Källström erkänner nu sitt misstag och inser att hennes vantrivsel i Lund beror på något annat än det geografiska läget.
För ett år sedan beskrev jag i en krönika kärleken för min hemstad Stockholm och det förakt jag hyser gentemot skåningar. Det är ett yttrande jag under det gångna året har fått äta upp. Inte för att jag inte längre står bakom det jag skrev – det var så jag kände vid den tidpunkten – men för att jag nu har kommit till mina sinnens fulla bruk. Följaktligen kommer här ett nytt utlåtande:
Jag älskar Skåne.
I dag kan jag se vad som egentligen låg bakom min vämjelse inför andra svenska orter än huvudstaden. Den hånfulla överlägsenhet jag uppvisade berodde varken på Stockholms attraktionskraft eller på äckelkänslor inför någon grötig Eslövsdialekt. Jag trodde det då. Nu vet jag var skon egentligen klämde. Det är studentlivet jag hatar.
Insikten om min avsmak för det studentikosa kom som något av en chock. Det var ju en längtan efter just det som föranlett att jag la mina fördomar om skånska lantisar åt sidan och flyttade till Lund. I ärlighetens namn insåg jag nog ganska snabbt min förvillelse men jag förklädde min ovilja inför det ständiga festandet och den overall-iklädda omgivningen i en skepsis gentemot Skåne. För det vill jag nu be om ursäkt och säga att det inte är du, Lund, det är jag.
Från och med nu ska jag sluta bedra mig själv och min omvärld. Min upplevda böjelse för Stockholm var helt enkelt bara en trängtan efter ett liv utan prefixet student. Därför har jag fattat beslutet att lämna Lund – men inte för att flytta norrut. Det räcker med en 15 minuters pågatågresa till Malmö för att komma undan misären.
En eventuell påvisning är att Malmö knappast är en lugn stad, men det är inte heller vad jag är ute efter. Jag är gärna omgiven av ett högt tempo så länge det inte uteslutande är studenter som ger upphov till det. Jag har ingenting emot att gå på fest, men jag vill göra det för att det känns kul och inte för att det förväntas av mig.
Skåne är fantastiskt. Det är nära till Köpenhamn och övriga kontinenten. Man kan åka till de flesta andra sydsvenska städer utan att behöva köpa biljett i förhand. Det finns hav, skogar, nationalparker och stränder. Både stad och landsbygd är nära till hands.
Slutligen vill jag bara säga: tack och förlåt, kära Lund. Du är en fin stad. Det är bara synd att du ska vara fylld av så mycket dynga. Om du bara kunde vara mer som resten utav det landskap du befinner dig i.
