Artig men respektlös – Andreas Cervenka har alltid sparkat uppåt

Trots ett ringa intresse för ekonomi vigde Andreas Cervenka sitt liv åt att skärskåda den. Driven av ungdomlig upprorsanda har han skrivit sig från studenttidning till rikspress – och dansat motvals hela vägen.

En ekonomi med svindlande belåning, där vanligt folk pröjsar för riskkapitalisters vansinnesaffärer, där politiken banat väg för spektaklet, där klyftan mellan fattiga och rika är bland de högsta i världen. 

Det är Sverigebilden som författaren och ekonomijournalisten Andreas Cervenka vill visa upp. 

För sin förmåga att ”med humor, sakkunskap och välformulerad vrede blottlägga samhällets allt djupare klyftor” fick Andreas Cervenka med sig ett skinande plakat ner från scenen på Bonniers konsthall den 17 november. 

Stora journalistpriset: Årets röst.

– Så det är här ni sitter, säger han efter att ha gjort sig hemmastadd i Lundagårdredaktionens välsuttna kontorsstol. Jag började faktiskt som studentjournalist i Uppsala, på bland annat studenttidningen Ergo. Då skrev jag till exempel en satir över lärarna som inte mottogs så bra.

– Det finns något spår av mig som alltid velat slå mot auktoriteter.

När Lundagård träffar Andreas Cervenka är det kort efter att han mottagit Stora journalistpriset för boken Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika (2022). Över bordet skiljer han sig från stereotypen av en stöddig ekonomikolumnist. Hans funktionella ryggsäck rymmer inte cykelhjälmen, som därför käckt knäpps fast i en rem.

Tidigt i vårt samtal blir den ”välformulerade vrede” som juryn påtalat kännbar. Den slingrar sig som en bitsk, upprorisk röd tråd genom hans journalistiska karriär.

– Det blev snabbt tydligt för mig att man som journalist blir lyssnad på. Jag var egentligen inte superintresserad av just ekonomi när jag började, men jag hade en viss missaktning mot alla gubbar och VD:ar jag träffade. 

– Det är en ganska bra position att ha när man granskar makten. Artig men respektlös.

Ekonomer och banker vill att det ska vara svårt med ekonomi.

Möten med olika företagstoppar blev skåpmat när Andreas Cervenka efter studierna blev redaktör för en dagstidnings studentbilaga, som bland annat rangordnade studenternas drömjobb.

– Det jobbet blev en stor fördel för mig, tror jag. Jag fick ett annat synsätt [än de flesta reportrar, reds. anm.]. Om jag träffade SEB:s VD tyckte jag inte att det var skitfett, det var bara en annan gubbe.

Bakom vreden ligger varken en klass-kamp eller en vendetta. Istället ser han sina uppåtriktade sparkar närmast som en konsekvens av navelskådande finansjargong. 

– I ekonomisvängen och företagsvärlden råder det ingen brist på uppblåsta personer som gärna talar ner till andra. Och sånt triggar liksom igång mig. Som journalist är det rätt tacksamt att skärskåda deras argumentation.

Pengar, finansiella instrument och konjunkturen förvirrar ofta den oinsatta allmänheten. Steget från politiska ord till ekonomiska siffror fördunklar ofta ordens innebörd. Plötsligt, när det skrivs krigsrubriker om inflation och räntor, blir orden verklighet.

Genom att omsätta sitt skämtlynne i skrift blir såväl skrivandet och läsandet av denna annars ogenomträngliga vägg roligare, menar Andreas Cervenka. Han ser det som ett sätt att få läsaren att släppa garden, och påpekar att metoden lämpar sig synnerligen väl för ekonomijournalistik.

– Jag försöker alltid använda humor och sarkasm när jag skriver, och där är ekonomin tacksam. Där finns ganska många styva typer och miljöer som är lätta att driva med.

Utöver en fallenhet för att skämtas friskt om så behandlas de rikas klubb för inbördes beundran sällan som den makthavare den är,  något Andreas Cervenka menar gör hans skrivande allt viktigare.

– Det finns så mycket makt och inflytelse i ekonomin, från bland annat företag. Och dessa maktsfärer bygger ofta på väldigt luddiga personkopplingar. Beslutsfattandet där är sällan lika transparent som i politiken. 

Det skulle behövas en Greta Thunberg för ekonomifrågor. Skolstrejk för skuldsanering, typ.

Med sitt vardagliga språk målar Andreas Cervenka ofta upp folkliga liknelser för att illustrera ekonomisk teori. Till exempel: om priset på en Big Mac hade följt prisutvecklingen för svenska fastigheter hade den idag kostat 240 kronor.

Ett ironiskt sinnelag och en förmåga att balansera precision mot begriplighet för en bredare publik ser han som ett finanslingots motgift.

– Banker och finanstyper vill att det ska vara svårt med ekonomi, för då kan man ta betalt för rådgivning och sådant. Därför försöker jag alltid skriva tillgängligt om ekonomi, så att alla kan bilda sig en egen uppfattning, säger han.

Genom hans texter träder en ny bild av landet fram – Girig-Sverige. Benämningen symboliserar de senaste decenniernas ekonomiska politik som ett svek mot den yngre generationen. De som lämnats utanför den stora bostadsboomen och nu ändå måste svara för dess konsekvenser.

Han ser sig om efter en whiteboard och förklarar:

– Det kommer bli tufft för er unga. Alla villkor som finns idag, som bolånetak och amorteringskrav, fanns inte för 30 år sedan. De finns nu eftersom generationerna före er har lånat så mycket, vilket har gjort oss extremt räntekänsliga. 

Detta har gjort det allt svårare för nykomlingar att hoppa på en skenande bostadsmarknad, samtidigt som riskerna för köpare är större nu än någonsin.

– Allt man gör för att kompensera för tidigare generationers misstag drabbar den kommande generationen hårdast, summerar han och drar en parallell till en annan generationsfråga. 

– Det skulle behövas en Greta Thunberg för ekonomifrågor. Skolstrejk för skuldsanering, typ.

Förutom detta ställer svenska skatter – som är skyhöga för arbetsinkomster och bland de lägsta för kapitalvinster – studenter inför ett yrkesmässigt dilemma. 

– Varför ska man plugga i fem till sex år för att bli läkare eller ingenjör när skattesystemet gynnar den som samlar kapital och blir daytrader? 

I samtal om pengar tycks det ofta implicit att resurser kan likställas med värde. Jag frågar Andreas Cervenka om han anser att han, med sina kolumner och böcker, bidrar till denna förväxling.

Finns inte risken att man förväxlar pengar med det som är viktigt i livet?

– Jag tror att alla innerst inne känner att det måste finnas en annan, större berättelse om livet och om världen än att man ska bli rik. Ändå strävar vi alla efter att tjäna mer pengar. 

– Jag tror inte att Sveriges miljardärer är lyckligare än gemene svensk, säger han.

 

Porträttet publicerades i Lundagård nr 8 2022.