På kultursidorna har en debatt om Augustpriset rasat. Men debattens upphovsman, SvD:s Björn Werner, är blind för den vinnande bokens tillgänglighet, menar litteraturstudenten Dante Löfmarck.
Hur lågt bör ribban sänkas för vad ett litterärt verk med brett anslag innebär? Kommer kreti och pleti somna halvvägs igenom Ia Genbergs hundra och något sidor långa bok Detaljerna som belönades med Augustpriset? SvD:s Björn Werner verkar tro det. Jag tror dock att boken är den perfekta blandningen av litteratur och feel-good som massan kommer uppskatta.
I sin omskrivna artikel i Svenska Dagbladet frågar sig Björn Werner varför Augustpriset glömt läsaren; han nämner den ”skrivskoleduktiga tråkigheten” och inåtvändheten, avsaknaden av berättarglädje i de nominerade verken. Werner efterlyser kvalitetsböcker av intresse för den inte redan inbitna läsaren. Från flera håll har kritik lyfts mot artikeln. Aftonbladets Rasmus Landström skriver att Werner inte konkretiserar varför verken var tråkiga och i Sydsvenskan ifrågasätter Niklas Qvarnström Werners kompetens att bedöma verken. Vad ingen nämnt är att Björn Werner verkar vara så upptagen av sin tes och att nedvärdera alla som gör anspråk på något utöver att stryka massan medhårs, att han blir blind för att vad han efterfrågar är precis vad han fick.
Relationen mellan författare och läsare består i ett givande och tagande i olika grad. Inom den publiktillvända fåran som Ia Genberg verkar är förhållandet mellan de två ett av jämbördiga. Detaljerna visar på en stor respekt för denna relation. Nostalgin i boken vänder sig direkt till den breda publik Werner menar att juryn försummat. I en kurs i samtidslitteratur jag gick under hösten inkluderades boken i kurslitteraturen och den med författaren jämnåriga läraren talade om de nostalgiska känslor som väcktes av gestaltningen av hans ungdomstid. Bland oss yngre nämnde några romantiserade fantasier om en tid utan internet. Att några studenter ur en universitetsklass och deras lärare skulle vara ensamma om upplevelsen betvivlar jag.
Detaljerna är inte en enastående bok, då det bör reserveras för de handfull verk där läsaren vid sista sidan finner sig med en förändrad uppfattning av världen. Men den är på rätt sida av medioker, en helt okej bok, och är med sitt klara språk, tydliga struktur och nostalgiska anslag precis den medryckande läsupplevelse som Björn Werner eftersöker: han hade märkt det om han tagit till sig texten. Visst hade han kunnat peka på att det är litteratur skriven för litteraturens skull efter att hans ögon sömnigt passerat de förhållandevis långa styckena med referenser till bland annat Auster och Trotzig. Men Genbergs litterära referenser lämnar aldrig den folkliga sfären. Hur uppskattad Detaljerna kommer bli av den bredare läsarkreten går inte att veta, men det faktum att karaktärerna i boken själva läser böcker ser jag dock inte som något som skulle skrämma bort någon.
En viss ton kanske vittnar om att jag på ett annat sätt än Werner inte har någon högre aktning för den allmänne läsaren. Men till skillnad från honom tycker jag inte att lösningen är att avfärda saker som elitistiska eller stoltsera med min okunnighet. Jag tror också att den allmänna läsaren kommer uppskatta Detaljerna, ett praktexempel på den medryckande, underhållande berättarglädje Björn Werner efterlyser.
Dante Löfmarck, student i litteraturvetenskap vid Lunds universitet
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna. Instruktion för replik finnes här.
Debattartikeln publicerades ursprungligen i Lundagård #8 2022.
