Utöver staden som gett universitetet sitt namn finns Lunds universitet även i Helsingborg, Malmö och Ljungbyhed. Men campusen utomsocknes verkar inte räknas som en del av studentlivet enligt alla. Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Gustav Ohlén skriver om flytten från Helsingborg till Lund – och välkomnandet till det "riktiga" studentlivet.
Det första begreppet jag fick lära mig när jag flyttade från Campus Helsingborg till Lund var kö-ölen. Konceptet går ut på att du kilar ner en burk i jackfickan och dricker den i kön till nationen för att inte tappa ruset. I det anspråkslösa studentlivet i Helsingborg hade idén knappast flugit. I stället gick vi raka vägen in och levde våra studentnätter till fullo. Campus Helsingborg är Lunds universitets oas – en paradisö. Synd att det betraktas mer som en koloni.
Nu menar jag inte att jag föredrar det ena över det andra. Jag stortrivs i Lund precis som jag gjorde i Helsingborg. Däremot har jag upplevt en konsensus bland lundensare att smutset i Helsingborg helst ska undvikas. Ironiskt nog delades ofta denna uppfattning med de som studerade på Campus, men som bodde i Lund. Ack den som måste dras med helsingborgare, av någon outgrundlig anledning. Många gånger får den stackars helsingborgaren utbildas i studentikosa traditioner av de överlägsna lundastudenterna. Sjunger ni också sånger? Vet ni vad lambo är? Har ni tentor? – frågar de. Det är som om det inte var samma universitet.
Första gången jag och mina vänner skulle gå ut på nation i Lund träffade jag Lucas, som vi kan kalla honom. Som van lundensare hade han till skillnad från mig förstått att kö-ölen ibland kan vara en kö-vodka. Det syntes på hur han sakta staplade framåt i kön som ockuperade kvarteret. Efter ett långt samtal utan innehåll berättade jag att jag kom från Campus Helsingborg och att jag bott där de senaste tre åren. Med blanka ögon lade Lucas ömt sin hand på min axel.
– Välkommen till det riktiga studentlivet, sa han.
Vid det laget hade vi köat i regnet de senaste två timmarna. “Det riktiga studentlivet”: är detta allt vad det är? Vi står i kö till nationerna, när vi köper en kebab-box med blandad sås och dagen efter när vi krälar i led in i föreläsningssalarna.
Bilden av campus som universitetets svar på en yrkeshögskola är en förekommande fördom. Hur programmen i Helsingborg är mer inriktade på yrke än jurist- eller sjuksköterskeprogrammet förstår jag dock inte. Handlar det om att campus ses som en samlingsplats för den icke-akademiska klassen? Svaret är för mig svårt att se, men om du tror dig veta är det nog dags för självdistansering. Det är med välvilja lundabor som Lucas vill utbilda de arma krakarna i Helsingborg. Men visst känns det bekant med en grupp människor som genom uppblåst självbild vill visa en annan hur mycket bättre deras sätt att leva är. Tankarna dras till kulturella exempel så som “The Great Gatsby” och “Pocahontas”. Ironin blir tydlig när Helsingborg-studenten kommer till Lund och ser att kö-öl är den starkaste traditionen som finns i praktiken. Om detta är allt min imaginära klassresa innebär förstår jag inte vad jag har sett fram emot. Så tack men utbilda mig inte, det kommer inte behövas.