Marcus Berggren gör stand-up – för sista gången: ”Det har räddat mitt liv”

Komiker, journalist, författare, pappa. Marcus Berggren har många titlar. Nästa vecka kommer han till Skåne. Lundagård träffade honom i oktober för ett göteborgskt "tjöt".

”Oktoberhimlen var gråfläckig som kranskommunen Kungälvs sketna betong” är en beskrivning som hade kunnat stå i komikern Marcus Berggrens debutroman En bra plats i skallen (2022). En semibiografisk skildring om uppväxten och banddrömmarna. 

Hur som helst, under himlen finns bland annat Stadsparkens lekplats. Där sitter han, Marcus Berggren. Hans dotters glädjerop ekar ut över sandlådan. Hon behöver sträcka på benen efter tågresan. De har koordinerat färgskala.

När vi träffas är det dagen innan han ska ha sin turnéföreställning – Åh Harre jävvlar – på Lunds Stadsteater. Den tionde februari återvänder han till Skåne, men är då i Helsingborg och, den elfte, i Malmö.

Men staden Marcus Berggren älskar är Lund. Humorfestivalen drar honom allt som oftast hit.

– Publiken här är alltid grym. Det är gött när det är många studenter. Samtidigt kan folk åka in från Södra Sandby. Det blir en bra mix liksom, säger han.

Han tycker att det blir mer skratt när studenter dyker upp, även om de bara delvis tillhör hans målgrupp.

– Det blir bättre stämning, man känner sig mer förstådd, säger 32-åringen och fortsätter.

– Jag är nog närmare 21 år gammal rent mentalt än vad jag är 36, om du fattar. Egentligen är jag mittemellan.

Marcus Berggren är ovan vid Lunds Stadsteater. Vanligtvis är han på Mejeriet. Där blir det ”upploppsstämning på ett härligt sätt”. Om han är på rätt humör säger han sig kunna tämja den vilda, galna publiken.

Resan till komikerscenen var inte utstakad i förväg. Han är utbildad journalist, med en kandidatexamen i bagaget. Efter examen landade han på en småländsk tidning med säte i Kalmar. Till sin förtret passade han inte in i tidningsvärlden.

– Jag kunde inte förmedla verkligheten. Jag hittade på för mycket. Det får man inte göra i tidningar.

– Jag ville skriva om sådana feta grejer som unga män ville skriva om. Folk som gör sjuka saker, tabubelagda ämnen – gonzo-journalism! Men det hände ju ingenting i Kalmar liksom, så då fick man börja hitta på sina egna artiklar.

Insikten om att han inte passade in ledde in honom på stand-upen.

– Jag var en dålig journalist så det finns ingen mening för mig att vara det. Men jag är ganska bra på att säga kuk-skämt, då borde jag väl göra det.

Stand-up blir lite som en slags sekt man går med i, med vissa regler och man vet exakt vad man ska göra varje dag.

Vad har du mer för svagheter som formar dig?

Dottern pekar mot gungorna med habegär i blicken medan Marcus Berggren funderar:

– Det har varit ganska svårt för mig att leva ett liv så som man ska leva det. 

– Det har väl räddat mitt liv på något sätt, att jag blivit en turnerande komiker. Jag vet fan inte vad jag skulle ha gjort riktigt annars, utan att ta livet av mig.

Handlar det om oförmågan att hålla reda på sig själv?

– Stand-up blir lite som en slags sekt man går med i, med vissa regler och man vet exakt vad man ska göra varje dag. Man ska skriva skämt, sedan ska man gå till det här stället och öva på dem och när man har gjort det tillräckligt länge ska man boka det här. Det finns ingrodda stigar som det bara var att följa.

Marcus följer sin dotter hack i häl genom sandlådan, släpper henne inte med blicken. År 2022 gav honom två nya epitet: far och författare.

– Det är fan sjukt. Hade jag vetat hur mycket de uppgifterna tog hade jag inte tagit mig an båda samtidigt.

Det är svårt att få ihop en bok. Men nu har jag slagit in den dörren, och jag vill stanna där.

En bra plats i skallen skildrar huvudpersonen Felix drömmar om bandet, kändisskapet, knarket och ungdomen i den göteborgska kranskommunen Kungälv. Att beskriva språket som ”slängkäftigt” är en underdrift. Den är dessutom något så vackert som onostalgisk.

Marcus Berggren är glad för att ha hunnit färdigt med boken innan dottern föddes. Om den skrevs under faderskapet hade boken inte blivit densamma.

– Man blir blödig och vek av att vara pappa. Lugn och försiktig.

Göteborgsposten har kallat En bra plats i skallen för en generationsroman. Vad tycker du om det?

– Det känns jävligt fett. Det var nästan målet. Projektet var slutfört när någon annan kallade den för det. Det känns lite ofint att säga det själv. Det ska ju vara någon annan som säger det.

Bokens målbild var ”generationernas generationsroman” – Jack av Ulf Lundell, men han inspirerades även till viss mån av den lokala lundalegenden Fritjof Nilsson ”Piraten”. Samtidigt tycker han det är bra att han inte hann läsa samtliga Piraten-böcker innan En bra plats i skallen var färdig – annars hade han skrivit den på ett helt annat sätt.

– Jag tänkte att jag kanske skulle slänga hela boken och börja om, i den här Piraten-andan. Men jag är glad att jag inte gjorde det utan gjorde min egen grej.

Denna vår är kanske Marcus Berggrens sista som stå-uppare. I Partille Tidning anger han sitt avsked till scenen med anledningen att han är ”ganska trött på mig själv”. Till Lundagård menar han att det är för att han även funnit skrivandet.

– Turnén är förlängd till våren, men sedan pausar jag stand-up på obestämd tid. Jag får se om jag kommer göra det igen.

– Det är svårt att få ihop en bok. Men nu har jag slagit in den dörren, och jag vill stanna där.