1978 föddes Alte Kamererens dansgrupp och på lördag är det dags för jubileumskonsert. Lundagårds Solveig Nycander och Ella Neller var på plats under genrepet för att ta tempen på den sprudlande ensemblen.
I ett soprum på “Parran” bildades Alte Kamereren av några spelglada ekonomistudenter för drygt 55 år sedan. För exakt 45 år sedan (1978) fick orkestern sällskap av Kamrérbaletten, en dansgrupp som showar och spexar till marschmusiken. Införandet av baletten ska firas nästa lördag (11/2) med en hejdundrande jubileumskonsert. Rikligt med dans, diverse bus och påhitt, och “kanske lite naket” utlovas.
Vi hör Alte Kamereren långt innan vi ser dem, till och med korridorerna utanför rep-rummet fylls av deras taktfasta och svängiga tolkningar av E-type och Britney Spears. Trots att det är söndag eftermiddag och att Alte Kamereren har haft sju rep på nio dagar – inklusive sittning kvällen innan – vibrerar rummet av energi.
ordföranden för Alte Kamereren.
Foto: Ella Neller
Det rasslar om Emma-Karin Rehnman, ordföranden för Alte Kamereren, när hon kommer gående. Klirret kommer från hennes medaljtäckt kavaj. Utmärkelserna är tänkta att driva med den, lite förnäma, studentikosa medalj-kulturen i Lund. Medaljerna delas ut för allt möjligt, till exempel om man gifter sig med en annan Alte Kamerer medlem (“Lunds största matchmaking maskin”, som balett medlemmen Jules Hanley lite skämtsamt kallar Alte Kamereren). Den lättsamma inställningen och blinkningen till det snofsiga beskriver Alte Kamereren väl.
– De låter bra och mycket. Främst mycket, säger Emma-Karin och skrattar glatt medan vi letar efter ett rum där vi kan prata utan att överröstas av orkesterns entusiastiska spelande.
Alte Kamereren lägger framförallt krut på att ha kul. En av kamrérbalettens ledare, Annika Schneider, beskriver baletten som “dance without judgment”.
– Det är bara kärlek och dans som gäller här, lägger hon till. Kamrérbalettens andra ledare, Malin Andersson flikar in:
– Alla som gillar att dansa är välkomna.
Annika Schneider, en av kamrérbalettens
ledare.
Foto: Ella Neller
Det verkar vara ett vinnande koncept. När Julia Lim, medlem i baletten, blir tillfrågad om sitt bästa minne med Alte Kamreren svarar hon:
– Hela tiden! och ler stort.
Glädjen till musiken och dansen lyser igenom – och smittar av sig. Jag pratar inte bara om min egen upplevelse från repet; Alte Kamereren har varit tvungna att avbryta spelningar för att publiken blivit ”för taggad”. På Karnebalen, till tonerna av Carolas “Säg mig”, blev arrangörerna tvungna att skicka tillbaka Alte Kamereren för att publikens extas (och bords-dans) blev ohanterlig.
Förhoppningsvis blir det bara lagom lyckat på lördag – det skulle vara synd om konserten behövde avbrytas i förtid – men utifrån stämningen på genrepet är det inte att ta för givet!
