Traditionen fortsätter – den 1 februari gästades Studentafton av Ulf Kristersson. Det var en kväll präglad av allvar och tunga ämnen – men studentfrågorna saknades på agendan, menar Lundagårds Esther Arndtzén.
– Är du redo för ålfrågorna? frågar Staffan Dopping.
– Jag är beredd på allt, säger statsministern.
Och beredd var han, Ulf Kristersson, när han intog Stora scenen i AF Borgen för kvällens statsministerafton. Det var moderatledarens tur att komma till Lund och prata med studenterna, som alla statsministrar (med undantag för Magdalena Andersson) gjort sedan Per Albin Hansson 1934.
Innan Ulf Kristersson och kvällens moderator Staffan Dopping, som är mångårig journalist och poddredaktör på nättidningen Kvartal, kliver upp på scen är stämningen spänd. Studentaftons utskottsmedlemmar springer stissigt runt i salen. Publiken är förväntansfull. TT-journalisten framför mig antecknar med rasande fart.
In i salen kliver statsministern, tillsammans med sina SÄPO-vakter, och går upp på scenen. ”Det här är stort, inte för er utan för mig!” utbrister han och Studentaftons förmän kan pusta ut. Med sin sedvanligt uppfordrande och pragmatiska ton håller han en kort monolog om kriget i Ukraina, EU-ordförandeskapet och Nato.
Något som lyser med sin frånvaro under kvällen är frågor som rör studenter, under den inledande monologen såväl som samtalet och den avslutande frågestunden. De senaste veckornas säkerhetspolitiska utvecklingar står givetvis långt över studentfrågor på statsministerns agenda, men vi är trots allt i Lund. Varför ingen fråga om det mycket kritiserade förslaget att ändra socionomutbildningen, eller studenters ansträngda ekonomi? Studentbostadsbristen? Frågor som faktiskt aktivt påverkar majoriteten av publiken. Men icke.
Som lundakoppling fick vi nöja oss med ålfrågorna. PM Nilsson, som en gång i tiden tillbringat många långa dagar på Lundagårdskontoret som chefredaktör, blev statssekreterare åt Ulf Kristersson efter valet. Nu, bara månader senare, avgår han efter en kort men intensiv kritikstorm. Detta efter uppdagandet av hans illegala ålfiske 2021, och det faktum att han ljugit för polisen om det. När Staffan Dopping frågar statsministern hur länge han trodde att nu avgående statssekreterare PM Nilsson skulle bli kvar på sin post, säger Ulf Kristersson muntert att PM Nilsson ju varit redaktör för Lundagård och att det är ”en av hans bästa egenskaper”. Publiken skrattar. En crowdpleaser, ett avledningsförsök.
Jo, Ulf Kristersson visste om att statssekreteraren hade fiskat ål och ljugit för polisen, men säger att han har stor förståelse för ”människor i femtioårsåldern som någon gång gjort något de inte är stolta över, människor ska få fela.” Alla har vi ett stråk av bristande vandel i oss, alltså.
Genomgående i samtalet är Ulf Kristerssons stenhårda professionalism: han säger saker som att han vägrar ”medverka i allmänt förklenande av personer” och ”vill ni gräla i svensk politik – be my guest.” Han är inte särskilt bjussig, eller sårbar. Kanske hade en mer personlig fråga kunna stickas emellan, för att lätta upp den allvarstyngda stämningen lite?
Hur bjussigt ska Sverige vara då, när det kommer till Turkiets nya krav för ett svenskt medlemskap i Nato? Turkiet kräver att vi förbjuder koranbränningar, annars fortsatt allianslöshet (för att använda statsministerns ord). Ulf Kristersson och hans regeringsgäng är i knivigt läge.
Det är under detta segment av samtalet som Staffan Dopping för första och sista gången lyckas få Ulf Kristerssons märkbart agiterad. Som alla journalister med erfarenhet av att intervjua toppolitiker vet Staffan Dopping att han måste ställa samma fråga flera gånger, omformulera den något, be sitt intervjuobjekt vara konkret. Men statsministern är en tuff nöt att knäcka.
Trots en stundtals irriterad stämning bibehåller Ulf Kristersson sitt diplomatiska tonfall. Nej, en lagändring till Turkiets favör är inte aktuell. Aktionen med Erdogandockan och den högerextrema Rasmus Paludans koranbränningar är grundlagsskyddade och tillåtna, men osmakliga säger statsministern. Han väger sina ord tungt.
I övrigt ställer Staffan Dopping en hel del kritiska frågor, men de flesta utmanövreras av Ulf Kristersson. Till viss del har det att göra med att samtalet är så kort, endast 45 minuter, och att många ämnen ska betas av. Det korta formatet hindrar Staffan Dopping att hålla sig kvar vid vissa frågor där tydligare svar hade behövts. Till samtalet och Staffan Doppings nackdel, men Ulf Kristerssons fördel, alltså.
Avslutningsvis ställer studenterna till stor del välriktade och pålästa frågor, och Ulf Kristersson verkar genuint glad över att gästa Lund och studenterna. Tyvärr måste även denna bit hållas kort, och både frågorna och Ulf Kristerssons svar rusas igenom.
Under sitt besök i Lund ska statsministern också ha gjort en visit hos gymnasieeleverna på Katedralskolan. Förhoppningsvis lyckades de grilla honom bättre.
Vill du höra mer om Ulf Kristerssons ställning i studentfrågor, läs Lundagårds intervju här.
Vill du veta vad studenterna tyckte om Ulfs prestation? Läs mer här.