Ringa hem berättar om kriget på ett sätt som når djupare än alla nyhetssändningar.
Ida Börjels bok Ringa hem presenteras som en ”dokumentärdikt”, en beskrivning som i just det här fallet innebär att samlingen har ett dokumentärt innehåll som framförs i lyrisk form. Innehållet kommer direkt från fronten, direkt inifrån Rysslands snart ett år långa invasionskrig av Ukraina. Mer specifikt möts läsaren av utdrag ur telefonsamtal från de ryska soldater som utkämpar kriget för Vladimir Putins räkning.
Samtalen har spelats in, transkriberats och offentliggjorts på internet av Ukrainas säkerhetstjänst. Dessa samtal har senare översatts av en mängd olika personer till en mängd olika språk. Ida Börjels gärning har varit att göra ett sådant urval ur verkligheten att det fungerar som ett sammanhållet och begripligt narrativ. Urvalet gör att samtalen flödar in och ut ur varandra utan avbrott, som om det var samtal förda med en och samma röst.
Utöver de konkreta samtalen innehåller boken också ett förord skrivet av den ryske författaren Sergej Lebedev och ett efterord av författaren själv samt några texter som framstår som mer skönlitterära. Det visar sig i bokens källhänvisningar att även dessa segment är ”samplade”, antingen från andra författare eller (i ett fall) från en ukrainsk soldat vid fronten.
Alla de här delarna: samtalen, för- och efterorden, de samplade dikterna, syftar till att placera den pågående invasionen av Ukraina i ett sammanhang. Det handlar inte bara om att föreviga kriget för eftervärlden – mer än så ska de kontextualisera det som en del av historien om den ryska statens upprepade våldshandlingar både mot omvärlden och sina egna invånare.
Det som gör Ringa hem verkligt imponerande och obehaglig är att den låter läsaren uppleva kriget inifrån medvetandena av de som står på frontlinjen. Istället för att presentera statistik eller teoretiseringar kring invasionsplaner. Från soldaternas egna berättelser blir det tydligt att tron på Ryssland som nation är svag, även hos de som slåss ”för” denna stat. De mördare som utgör den ryska armén är samtidigt livrädda tonåringar, som i sin rädsla torterar och mördar andra eller skjuter armen av sig själva för att ta sig därifrån; antingen mentalt eller fysiskt.
