Sameh Egyptsons omdiskuterade avhandling godkändes med minsta möjliga marginal. Nu berättar forskaren om kritiken och drivkraften i en exklusiv intervju med Lundagård.
– Kan jag ringa dig om tre minuter? svarar Sameh Egyptson genast när Lundagård når honom.
Det är hektiska dagar för forskaren som den 10 februari disputerade med sin avhandling inför rekordpublik, i vilken han påstår att Islamiska förbundet i Sverige är en nationell gren till Muslimska brödraskapet. Islamiska förbundet nekar till anklagelsen. Sameh Egyptson tillbringar all sin vakna tid med att bemöta vad han kallar ’’barnsligheter’’ i såväl dagstidningar som på olika sociala medier.
Är det kul att vara i hetluften?
– Det är inte särskilt kul när man får ytlig kritik som man tvingas att svara på, trots att det inte är värdefullt.
– Även vissa ledarsidor skriver saker som är helt tagna ur luften, utan att de har läst avhandlingen. Men vissa tvingas läsa den nu, så det är positivt, säger Sameh Egyptson och skrattar.
Sameh Egyptson berättar att avhandlingen laddats ner mer än 17 000 gånger och att det är historiskt. Han trodde att hans uppdrag var färdigt med disputationen, men så blev det inte riktigt. Hans handledare, Mika Vähäkangas, varnade honom: det här är inte är slutet, det är början.
Sameh Egyptson föddes i södra Egypten 1966, men växte upp i Kairo. När han var 23 år flydde han till Sverige och bytte namn till Egyptson. Något han för Dagens Nyheter beskrivit som ’’en blinkning till både det nya och gamla hemlandet’’. Nio år senare inledde han sina doktorandstudier vid Lunds universitet. Det skulle passera drygt tjugo år innan de avslutades genom en 740 sidor lång avhandling.
Vad är det som har drivit dig till att skriva en så här lång avhandling?
– Det… säger han och pausar.
– …är känslan att jag har ett uppdrag som ingen annan kan utföra.
Varför kan ingen annan göra det?
– För att det krävs kunskap i arabiska. Det krävs kunskap om att leta efter namn som ofta byts ut. Jag har också växt upp i Egypten och vet hur de (Muslimska brödraskapet, reds. anm) beter sig, hur de arbetar, hur de använder kluvna tungor.
Sameh Egyptson har fått lära sig att arbeta med arkiv- och myndighetsmaterial av en grävande journalist, berättar han, och hade möjlighet att finansiera projektet på egen hand genom det resebolag som han driver, och behövde inte vara rädd för ekonomiska hinder.
– Jag gör något för mina barn. De ska inte få uppleva inflytande av Brödraskapet.
Jag var rädd för mina närmaste. Att jag utsatte dem för fara.
På förmiddagen, timmarna innan disputationen, blev Sameh Egyptson informerad om hur han skulle skyddas av vakter, vilka dörrar han skulle använda, och vilken vakt som skulle bevaka honom under disputationen. Han hörde av någon att Säpo var inblandade i arbetet.
Fanns det någon rädsla för din egen säkerhet?
– Jag har gått igenom mycket i mitt liv, så det här var ingenting, skrattar Sameh Egyptson och fortsätter:
– Men jag var rädd för mina närmaste. Att jag utsatte dem för fara.
Mitt under disputationen fick han kramp och hade svårt att fokusera. Mot slutet höll han nästan på att tappa humöret.
Under disputationen fick auditoriet möjlighet att ställa frågor och en av dem som räckte upp handen var Emil Bernmalm, vid LU:s utbildningsvetenskapliga institution. Han undrade hur man motbevisar Sameh Egyptsons hypotes.
’’Om det inte går att motbevisa din hypotes, då sysslar du inte med forskning över huvud taget’’, sa Bernmalm.
Finns det något svar på den frågan?
– Jag tycker den här frågan är löjlig! Löjlig och barnslig! säger Sameh Egyptson.
Sameh Egyptsons brinnande engagemang hörs även genom en telefon. Han menar att det står varje forskare fritt att försöka motbevisa hans hypotes, och att hans uppdrag varit att just bevisa den.
Efter fyra timmar var allting klart, och allt som återstod var betygsnämndens beslut. Två röstade för, en emot. Mårten Schultz, professor i civilrätt, skrev på Twitter att ett underkännande från en medlem i betygsnämnden oftast innebär slutet på en akademisk karriär. Sameh Egyptson håller inte med.
– Nej, nej, nej… Den forskning jag har lämnat fram är väldigt viktig för Sverige. Det ser du på hur många som laddat ner den.
Han tror inte att det är slutet på hans karriär – om han ens väljer att gå vidare inom akademin.
Sameh Egyptson har också kritiserats för att i avhandlingen peka ut människor med namn – något han avfärdar med att de personer han pekar ut framträtt självmant i media, och att han endast använt sig av offentliga källor.
Det låter ofta på dig som att det är viktigare att sanningshalten i din tes erkänns – snarare än att du erkänns i den akademiska världen?
– Det är det. Och även Torsten Janson går med på slutsatsen!
Torsten Janson var en av tre medlemmar i betygsnämnden – och den som ville underkänna avhandlingen. Han har beskrivit varför i en artikel i Expressen.
Sameh Egyptson blev väldigt förvånad. Alla de invändningar som Torsten Janson räknade upp, som låg till grund för hans underkännande – dem kunde han ha lämnat redan under slutseminariet, tycker Sameh Egyptson. Det hade varit enklare för alla om han gjorde det.
Varför lämnade han dem inte tidigare, tror du?
– Ja, fråga honom!
Klockan 20.15 berättade betygsnämnden att avhandlingen trots allt var godkänd. Timmarna som följde var fyllda med trevligt umgänge och god mat, berättar Sameh Egyptson. Trots att han varit under hård press hela dagen blev det inte mycket sömn under natten.
– Nästan ingenting. Jag satt vid datorn, det var så många som gratulerade.
Kroppen kanske fortfarande var inställd på ’’fight or flight’’?
– Jag tror att jag fortfarande är det.
– Det är därför jag svarar på dina frågor! säger Sameh Egyptson och skrattar kort i luren.
