Efter att ha försvarat sin doktorsavhandling om slemsvampar sökte biologen Allison Perrigo efter något mer än forskning. Ett decennium senare fann hon drömjobbet som föreståndare för Botaniska trädgården vid Lunds universitet – den perfekta kombinationen av ledarskap, forskning och trädormbunkar.
Det är sportlov och nyfikna barn springer omkring i Botaniska trädgården, där snödropparna blommar i kluster och vintergäcken väver en gul matta över det vintertrötta leriga gräset.
– Den första blåsippan har slagit ut också, så nu är det verkligen vår, säger Allison Perrigo, nytillträdd föreståndare, Horti Praefecta, för Botaniska trädgården när vi rör oss från växthuset till trädgårdens nordvästra kant och Agardhshuset.
Foto: Sara Berntsson
– Mitt kontor är större än flera av de rum jag bodde i som student i Uppsala, säger hon när vi går upp för trappan i huset som andas historiska anor. Namnet på huset kommer från Jacob Georg Agardh, botanikprofessorn som under mitten av 1800–talet räddade den förfallna botaniska trädgården genom en flytt från centrum till Tornalyckan, där vi idag finner Botan.
– Jag kan sakna naturen som fanns så lättillgänglig i Uppsala, men att jobba här är ändå en bra kompensation, säger hon och flyttar lite på gardinen för att kunna spana ut över den soldränkta trädgården som sakta vaknar ur sin vinterdvala.
USA-födda Allison Perrigo disputerade vid Uppsala universitet med en avhandling om slemsvampar, organismer som hon berättar varken är växter, djur eller, som namnet antyder, svampar.
– De är encelliga protister, så helt egna. Man kan se dem i introt till serien “The Last of Us”, förklarar hon och lyser upp när hon pratar om de små organismerna. Fascinationen för slemsvampar till trots kändes forskning inte som den rätta vägen och hon sökte efter andra sätt att använda sin kunskap.
– Alla uppskattar sin “native English-speaking friend”, och jag blev ofta tillfrågad att korrekturläsa vetenskapliga manuskript, men jag insåg efter ett tag att det fanns en gräns på hur många vinflaskor man kan få som tack, säger hon. I hopp om att få betalt i något som även kunde betala hyran, startade hon ett företag som vetenskaplig redaktör.
Några år senare blev Allison Perrigo tilltänkt som koordinator, och senare föreståndare, för nyöppnade Göteborgs centrum för biodiversitetsstudier där hon snabbt upptäckte att kombinationen av ledarskap och jobba nära människor samtidigt som hon fick ta del av forskning var mitt i prick. När positionen som Horti Praefecta i Lund öppnades upp visade det sig som ett drömjobb för Allison Perrigo, som trots allt tvekade då hon kände att det var en “long-shot”.
en växt som består av ett enda blad.
Foto: Sara Berntsson
– De flesta företrädare för botaniska trädgårdar är 20 år äldre än vad jag är. Men jag kände att jag har erfarenheten och det känns kul att jag nu har så pass mycket tid att kunna lägga här!
Att just Botaniska trädgården gör en skillnad för biologisk mångfald tilltalade henne enormt. Här finns inte bara samlingar av växter från världens olika hörn, utan även närmare 50 stycken rödlistade Skånska växter.
– Här tror jag att vi kan göra ännu mer, säger Allison Perrigo som hoppas kunna utöka samlingen av hotade arter.
Det börjar närma sig stängning och sportlovsbesökarna skingras så sakta när vi lämnar Agardhshuset och beger oss mot växthuset där Allison Perrigo vill visa oss sin favoritväxt.
Hon berättar om en studieresa till Portugal för 16 år sen när hon för första gången stötte på växten.
– Jag gick ned i en djup dal och där stod de, trädormbunkarna, 15 meter höga. Det var en helt magisk upplevelse. Jag hade ingen aning om att den fanns, eller, jag visste att den fanns under dinosauriernas tid, men inte nu, säger hon.
Foto: Sara Berntsson
Att gå igenom växthusets olika rum med Allison Perrigo är som att bevittna ett barn i en godisbutik. Hon visar entusiastisk upp växten som består av endast ett enda gigantiskt blad, visar stolt upp kakaoträdet med sina frukter, ormbunkarnas sporer och de gröna blommorna på en lite undangömd växt i ett hörn.
Som föreståndare är hon chef för ett helt lag av bland annat trädgårdsmästare, tekniker och intendenter. Bland alla introduktionsmöten om rutiner och protokoll har det inte funnits mycket tid över för att hinna tänka strategiskt, men fröer till idéer gror inom henne.
– Jag har visioner om att göra Botaniska trädgårdens roll som forskningsinfrastruktur ännu tydligare. Ibland sägs det lite slarvigt “Lunds Botaniska trädgård”, som att det skulle vara kommunens, men Botan är mer än bara en fin park för picnic, det är en del av universitetet, förklarar hon, och lyfter den forskning, utbildning och de bevarandesatsningar som upptar en stor del av Botans uppdrag.
Hon uppmuntrar även studenter som tror att trädgården och dess samlingar kan vara användbara som en del av projektarbeten att höra av sig för möjliga samarbeten.
– Ni är så välkomna hit!
