Bilden av LU: Naturvetenskap, traditioner och män

Hur vill Lunds universitet framstå? Och stämmer den bilden överens med verkligheten? Med hjälp av två forskare och två studenter skärskådar Lundagård universitetets kommunikation och marknadsföring.

– Min bild av Lunds universitet var att de mest fokuserade på naturvetenskapliga program. Utbildningar inom kultur tänkte jag var mer typiskt för Malmö universitet. Nu när jag har gått här vet jag att det finns kulturutbildningar men det känns ändå som att fokus ligger på fysik, läkarprogrammet och ingenjörsutbildningarna.

Det säger Melisa Hümmet, 21 år. Hon har bland annat pluggat musikproduktion och grafisk design i Lund. Hon sitter på en av trästolarna utanför LUX och pratar om bilden som Lunds universitet (LU) kommunicerar utåt: hur universitetet vill vara och hur det faktiskt är.

Men hur gör man egentligen för att skärskåda en kommunikationsavdelning? Går det att säga hur ett universitet ”vill” vara? För att besvara de frågorna måste vi backa bandet och spara samtalet med Melisa Hümmet till senare.

Vid Lu finns ungefär 130 anställda som ägnar sig åt någon typ av kommunikation. Deras jobb är bland annat att hålla hemsidan uppdaterad, se till så att den interna kommunikationen fungerar smidigt, besvara pressfrågor och underlätta rekryteringen av nya studenter.

Att granska allt de gör vore omöjligt. En väg framåt kan vara att i stället titta närmare på universitetets presentationsbroschyr som ett slags stickprov över kommunikationen.

– Den är väldigt allmän och används ungefär som ett vykort över Lunds universitet, säger Johanna Sandahl, som är LU:s kommunikationsdirektör.

Det väldigt tydligt att naturvetenskap står i fokus.

Broschyren består totalt av 16 sidor. Där kan man läsa om LU:s utbildningar och forskning men också om Öresundsregionen och universitetets historia. Bildmaterialet tar mer utrymme än texten och därför har Lundagård låtit två forskare med särskilt intresse för visuell kommunikation analysera broschyrens bilder.

– Generellt är presentationsbroschyrer oerhört designade, oavsett vilket universitet det handlar om. Lunds tycker jag är ganska representativ, säger Orla Vigsö.

Orla Vigsö är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet och specialiserad på visuell retorik. Inför telefonintervjun har han fått några dagar på sig att fundera igenom broschyrens bildval.

– De vill signalera väldigt många olika saker men mycket handlar om interaktion. Man vill ge en positiv bild av hur det är att studera. Och på bilderna som har med forskning att göra är det väldigt tydligt att naturvetenskap står i fokus, konstaterar han.

Inkludering är något annat som Orla Vigsö menar är typiskt för den här sortens broschyrer.

– Man har verkligen försökt nå en representation av olika grupper. Folk ska få intrycket av att universitetet är diversifierat och det är många i broschyren som inte är typiskt vita européer, säger han.

Man vill så gärna skryta om att man är gammal

Orla Vigsö konstaterar att det samtidigt vore märkligt om LU hade gjort tvärtom och bara haft bilder på vita människor.

– Man vill visa att alla är välkomna men det tyder samtidigt på lågt självförtroende. De blir lite överentusiastiska kring det här med mångfald. Hade det inte varit bättre med bilder som visade upp olika typer av utbildning? undrar han.

Avsnittet om universitetets historia kritiserar han.

– Den sista bilden… man vill så gärna skryta om att man är gammal. Men blir jag verkligen lockad av att se den där flaggdemonstrationen om jag själv inte tillhör en akademisk tradition? Fanbärande signalerar något konservativt och det där blir helt främmande om man själv inte har en pappa som legat i Lund. Jag är själv från dansk arbetarklass och tyckte att det där med traditionerna var skitkonstigt när jag kom till Uppsala, säger Orla Vigsö.

Tillbaka till Melisa Hümmet och trästolarna utanför LUX. Hon och en till student, Leonard Björnsson, sitter i eftermiddagssolen och bläddrar i den lilla broschyren.

– Jag är uppvuxen i Lund och när jag gick i skolan verkade universitetet nästan som ett helt annat samhälle. Man fick se LTH-studenter i overaller och Lundakarnevalen och andra lite galna koncept. Som uppvuxen här får man höra om universitetet väldigt tidigt men för en utomstående vill man ju inte att det ska bli exkluderande, säger Leonard Björnsson.

De kvinnor som är med ser mest ut som dekoration. Det gör mig irriterad, besviken och uppgiven.

Leonard Björnsson är 24 år och går kandidatprogrammet i modevetenskap. Melisa Hümmet är uppvuxen i Malmö och berättar att hon inte hade lika bra koll på traditionerna innan hon började på LU. Precis som Orla Vigsö lägger hon märke till att många olika hudfärger är representerade i broschyrens bilder.

– Men det är ju ganska homogent på Lunds universitet. När jag skulle börja plugga tänkte jag att det finns fler människor som jag, med rötter i ett annat land, på Malmö universitet, säger Melisa Hümmet och fortsätter:

– Här i Lund har jag varit en av få men jag tror inte att det har påverkat mig så jättemycket. För andra kan jag tänka mig att det spelar stor roll när man ska välja sin utbildning, säger hon.

Den andra forskaren som Lundagård talar med är Brigitte Mral, professor emerita i retorik vid Örebro universitet. Även hon har, likt Orla Vigsö, intresserat sig särskilt för hur bilder påverkar oss. Hon lyfter fram liknande poänger som Orla Vigsö men problematiserar även att majoriteten av de som syns på bilderna i broschyren är män.

– De kvinnor som är med ser mest ut som dekoration. Det är männen som forskar och det är männen som är i fokus. Det gör mig irriterad, besviken och uppgiven. Om jag var en flicka i gymnasieåldern som läste igenom den här broschyren hade jag inte känt mig det minsta intresserad av att gå på Lunds universitet. Det är dessutom motsägelsefullt, eftersom det ju finns väldigt många kvinnor på universitetet, säger Brigitte Mral.

Melisa Hümmet berättar att hon också tänkte på mansdominansen när hon bläddrade igenom broschyren.

– Jag tror att man påverkas av det, omedvetet. Om man vill läsa läkarutbildningen som kvinna och ser att det är en massa män så kanske man tänker att nej, det är inte för mig, säger hon.

Stereotypen om att det är många män på naturvetenskapliga utbildningar förstärks

På Melisa Hümmets kurs i musikproduktion var det ganska blandat men hon hade förväntat sig att det skulle vara fler killar. Leonard Björnsson ser också en dubbel problematik med tanke på det naturvetenskapliga fokuset.

– Stereotypen om att det är många män på naturvetenskapliga utbildningar förstärks, säger han.

Retorikforskaren Brigitte Mral berömmer samtidigt broschyren.

– Om man ska lyfta fram något positivt så är väldigt många olika hudfärger representerade på bilderna. Sedan vet jag inte om det stämmer överens med hur det faktiskt ser ut, säger Brigitte Mral.

Så, hur ser det ut? Är LU så diversifierat som broschyren ger sken av? För att besvara den frågan tar Lundagård hjälp av Johan Bondefält, som är utredare på Universitetskanslersämbetet (UKÄ). UKÄ är den myndighet som ansvarar för officiella statistik om universitet och högskolor. Johan Bondefält menar dock att det är omöjligt att ta fram siffror om etnisk mångfald eftersom det inte finns några sådana register.

Det som finns är statistik över andelen med utländsk bakgrund bland nybörjare vid högskolan. Utländsk bakgrund innebär att vara född utomlands eller att ha minst en förälder som är född utomlands. Enligt siffrorna för läsåret 2021/2022 har LU drygt 24 procent med utländsk bakgrund bland nybörjarna. Därmed placerar man sig på plats 24 av de 43 svenska högskolor och lärosäten som ingår i statistiken.

– Hur man ska tolka de siffrorna vill jag inte spekulera i, säger Johan Bondefält, utredare på UKÄ.

I siffrorna från UKÄ är utbytesstudenter dock inte inkluderade och på LU finns inresande studenter från över 130 länder. På tidskriften Times Higher Educations lista över världens mest internationella universitet hamnar Lund på plats 61, tvåa i Sverige efter Karolinska Institutet.

Och hur är det med könsbalansen vid LU? 2022 var andelen kvinnor 57 procent bland studenterna på grundnivå och avancerad nivå, medan det var jämnare på forskarutbildningen och bland personalen. Hur många kvinnor som är på bild i presentationsbroschyren är svårt att räkna exakt. Enligt Lundagårds uppskattning är tio av personerna som är i fokus i bilderna män (62,5 procent) och sex kvinnor (37,5 procent).

Det finns både homogena och blandade miljöer på Lunds universitet.

Domen från forskarna och studenterna är i alla fall tydlig. Med presentationsbroschyren som exempel framstår LU som naturvetenskapligt, mansdominerat och traditionellt.

Kommunikationsdirektör Johanna Sandahl öppnar dörren till sitt arbetsrum för att LU ska få bemöta kritiken. Hon är även mycket nyfiken på vad forskarna och studenterna har sagt, eftersom universitetet håller på att se över vad de vill berätta om sig själva. Det är tio år sedan de gjorde en sådan genomgång och just nu utvärderar de också om presentationsbroschyren ska fortsätta användas.

– Det är en utmaning att bildsätta ett universitet med 46 000 studenter och 8400 anställda [2021 års siffror, reds. anm.] i en broschyr av det här slaget. Därmed inte sagt att vi inte kan bli bättre, men det är svårt, säger Johanna Sandahl.

Johanna Sandahl tycker att det är viktigt att belysa universitetets internationella prägel.

– Men det går ju inte att se på en bild om någon är från Lomma eller… vad ska jag ta för exempel… Calcutta. Det finns både homogena och blandade miljöer på Lunds universitet och hur det ser ut beror mycket på vilken fakultet man är på, säger hon.

Johanna Sandahl anser inte att broschyren ger ett mansdominerat intryck.

– Man brukar säga att en jämställd organisation ska ha mellan 40 och 60 procent kvinnor så frågan är hur noga man ska vara. Om det är så att broschyren är obalanserad är det definitivt något vi får titta på längre fram, säger hon.

Där tycker jag att vi kan bli bättre.

Och när det gäller fokuset på naturvetenskap instämmer hon till viss del i kritiken.

– Det är en jätteintressant synpunkt och något vi brottas med. När vi ska bildsätta forskning blir det väldigt ofta mikroskop och maskiner. Det pratar vi mycket om nu och där tycker jag att vi kan bli bättre.

Föredrar ni naturvetenskap över andra ämnen?

– Nej, och jag tycker nog att vi har förbättrats på det området. Men vi kan absolut lyfta fram andra miljöer, som kulturområdet, säger Johanna Sandahl.

Vi har något som inte går att köpa eller skapa.

Orla Vigsö kritiserade att broschyren lägger så stor vikt vid universitetets traditioner och historia. Johanna Sandahl tycker dock att det förflutna har ett värde.

– Jag vet inte om det är något som blir exkluderande. Det här är en ständig diskussion för oss: hur mycket är vi ett 350 år gammalt universitet och hur mycket är vi nydanande och dynamiska? För LU är det väldigt, väldigt viktigt att vara båda delarna.

Vad är det med tradition som är bra?

– Vi har något som inte går att köpa eller skapa. För både studenter och anställda är det viktigt att vara del av något som har pågått väldigt länge. Jag kan själv få lite svindel när jag tänker på att vi har bedrivit undervisning och forskning i 350 år, säger Johanna Sandahl.

Så, vilka vill LU vara? I diskussionerna med Orla Vigsö, Brigitte Mral, Melisa Hümmet och Leonard Björnsson dök många benämningar upp: fokuserade på naturvetenskap, skryter om att man är gammal, mansdominerat, överentusiastiska kring mångfald, lågt självförtroende. Men hur skulle universitetet själva svara på frågan?

Johanna Sandahl hänvisar till universitetets ledningsgrupp, eftersom det inte är en fråga för en enskild tjänsteperson. Vicerektor Ann-Kristin Wallengren säger över telefon att även hon har svårt att svara på det. Om hon ska ge ett exempel på sådant som ledningsgruppen just nu diskuterar väljer hon frågan om mångfald.

– Lunds universitet är rikt på mångfald och det vill vi lyfta fram bättre än vi har gjort tidigare. Vi är dåliga på det här med breddad rekrytering – alla vet ju det – och en förklaring skulle kunna vara att mångfalden inte riktigt syns i kommunikationen.

Hur universitetet egentligen ”vill” vara får vi kanske aldrig riktigt svar på. En porträttring som inte domineras lika mycket av män och naturvetenskap verkar i alla fall efterfrågas av de flesta av intervjupersonerna.

Reportaget publicerades ursprungligen i Lundagård nr. 3 2023.