Lördagen den 22 april var det Stand up på Wermlands nation. Lundagårds Johan Larsson var på plats för en kväll som bara ståuppkomiker kan leverera.
I en trång men ändå mysig sal på Wermlands nations har cirka 130 förväntansfulla studenter samlats, denna lördagskväll den 22 april. Samtliga är här för komedishowen som dragit stora och små namn. Den lilla salen upplevs som ”studentig”, och i luften blandas den studentikosa känslan med svettdoften.
Kvällens meny består av fyra komiker som man kan lite olika mycket om. De får backup av malmökomikern Isak Berg som agerar konferencier för kvällen. Under kvällens gång kommer han först presentera de för mig okända Armann Hreinsson och Johannes Finnlaugsson, som följs av de nationellt välkända Petrina Solange och Christoffer Nyqvist. Nyqvist är även hjärnan bakom kvällen.
Showen präglas av det studentikosa. Först strular tekniken så ingen långt bak i lokalen hör något. Sedan byts micken mitt i ett nummer. Sedan skämtar Johannes Finnlaugsson om att vi nog alla kommer att brinna inne eftersom Wermlandskällaren verkar föga brandanpassad för en sådan stor publik. Han letar febrilt efter en brandingenjör i publiken men lyckas inte hitta någon. Vi lämnas helt enkelt till vårt öde.
Armann Hreinsson och Johannes Finnlaugsson spelar smart: de berättar flera rundor med skämt där Lund och Skåne står i centrum. Det märks att de har tänkt på publiken i sitt upplägg. Christoffer Nyqvist började starkt med nazist-skämt men tappar publiken strax därefter med historier som var aningen för långa.
Vad som slog mig med kvällen vadr råheten i skämten. Den kom till uttryck först genom diverse sexskämt och trappas sedan upp med att personer med Downs syndrom ”naturliga ilska” gör dem till oslagbara bärsärkar i krig. Även skämt om sexuella trakasserier går hem hos publiken. Innan denna kväll så trodde jag inte att sådana skämt skulle funka i det medvetna Lund.
Det är det studentikosa som får publiken att vika sig dubbelt. Petrina Solange som var sist ut lyckas toppa alla andra genom att spendera nästan hela sin tid med att grilla folks studieval. En klassisk roast.
Vad för vinkel skämten än tog och hur icke politiskt korrekta skämten än är så hörs alltid skratt i salen. Jag bidrog ofta med mitt eget. Stand-up är en speciell konstform, och det visar denna kväll då den får även woke-studenter att garva hejdlöst. Hade skämten gått hem utanför denna sal, publik, och komiker? Möjligtvis inte, men det talar bara till konstformens fördel.
Trots de oförväntade inslagen så hade jag gärna satt mig i den svettosande lokalen och lyssnat på vågade skämt igen. Wermlands ska hålla i en stand-up show igen den 17 maj. Men då hoppas jag att fokuset hamnar mer på det studentikosa i stället för det sexuella.
Konferencier Isak Berg i gitarrskjorta, Armann Hreinsson i långärmat och Johannes Finnlaugsson i kortärmat. Foto: Ella Neller