Med ett respektabelt CV och goda referenser söker Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Emilia Fougstedt sommarjobb. Vad hon får är en hagelstorm av "tack men nej tack"-mejl. Det drabbar många studenter, menar hon.
Jag uppdaterar Arbetsförmedlingens jobbsökfunktion, jag uppdaterar den igen. Det är lite som att öppna kylen, inse att det inte finns något där och komma tillbaka fem minuter senare för att nå samma insikt igen.
Sjung om studentens lyckliga dar´ säger de, men då kan de knappast åsyfta den månad som nu ligger framför oss. Desperationen är enorm för den student som inte har lyckats landa ett sommarjobb i maj månad. Den kan få även den bäste att drabbas av total panik. Uttråkning är nämligen inte det enda den sommararbetslösa riskerar; lägenhetshyran i Lund betalar dessvärre inte sig själv, inte ens under årets varmaste månader.
Utan att gå till överdrift skulle jag uppskatta att jag har sökt uppemot hundra jobb de senaste månaderna. Nästintill lika många ”Tack men nej tack”-mejl har haglat ner i min inkorg. När jag häromdagen blev nekad jobbet som assistent (läs: likrullare) på ett bårhus i Solna, där det endaste lilla kravet var en gymnasieexamen, kände jag som lundasonen Timbuktu en gång sa: the botten is nådd.
Ni får inte missta mig för naiv. Det är inte min första vår präglad av sommarjobbsökande och jag visste om att det inte skulle bli en enkel uppgift. Sett över tid är det just i maj och juni som den högsta ungdomsarbetslösheten brukar uppmätas, då tusentals studenter söker sommarjobb. Trots konkurrensen ville jag likväl tro att uppgiften skulle vara genomförbar då jag ändå besitter ett respektabelt CV och goda referenser. Det har dock uppenbarat sig att mina snart två terminer på Digitala kulturer inte är av någon som helst signifikans i mitt jobbsökande – ingen arbetsgivare värd namnet bryr sig. Min hemstad Stockholm kryllar inte heller av okvalificerade jobb.
Många studenter, inklusive jag själv, kommer spendera sommarens soliga dagar på annan ort än ett ekande tomt Lund. Därför har de inte heller möjlighet att starta en eventuell anställning förrän i juni efter att terminens sista tentamen är inlämnad. Har man då inte pengar sparade så kommer juni att bli en riktigt knaper månad. Och låt oss vara ärliga, den skyhöga inflationen har näppeligen underlättat studentens tappra försök till sparande.
Nu till elefanten i krönikan. Självklart går det att jobba parallellt med studierna under terminernas gång, men till vilket pris? Märk väl ordet heltid i heltidsstudier. För en universitetsfärsking som jag själv har det varit nästintill omöjligt att jobba så till den grad att sommarjobbet inte längre är nödvändigt. Åtminstone om man vill komma ur läsåret med goda akademiska resultat och den fysiska och psykiska hälsan i behåll.
Men jag står stark – att ge upp är inte ett alternativ! Hyran ska betalas och livet ska levas. Jag sätter mig framför datorn och går in på Arbetsförmedlingen. Jag uppdaterar jobbsökfunktionen, jag uppdaterar den igen.
